pp) MV AV
de slaffria staternas plebeiska representanter, utan .
från de ridderliga slafpatronerne i Södern. Se
här några drag af dylika kongress-scener, skildra-!
de efter offentliga urkunder:
En prest, Mr iPihney, inkaliad för kongressen
alt ansvara för det att han vägrat att grundlags-
enligt inställa sig inför en af kongressen nedsatt
kommitte och der afgifva vissa upplysningar, dem
han ansågs kunna meddela, ursäktade sig dermed
att han äfventyrade lifvet, i fall han efter kom
kongressens föreskrift, och han åberopade såsom
vittne derpå Mr Fairfield, då guvernör i stalen
Maine. Det upplystes nu, att då Willmey borde.
skriftligen afgifvit svar på några frågor, som en aft.
kommilte!edamöterne, Mr Peyton från Virginia,
framställt, fann denne sig stött öfver svarets in-
nehå!l, vände sig till ordföranden och sade: Hr!
ordförande, jag anhåller att ni bebagade upplysa
det tillkallade vittnet, att han icke må understå!
sig att afgiiva förnärmande svar; gör han det så
(må Gud fördöma honom!) skall jag döda honom på
stället!a — Whit Iney ville nu begära kommitteens
icke språka här vidare; ni skall ej yttra ett or
mera, så länge ni är här i rummet; sker det, så
skall jag taga lifvet af erl) — Whitney teg nu,
och såg blott på Peyton. Men äfven detta kun-
de Peyton ej fördraga utan skrek: Fördöme ho-
nom! Han spänner ögonen på mig; han ser på
mig. Det får han icke! Fördöme honom, icke
en gång se på mig skall han! — För att hindra
en antaconist, Mr Arnold, att yttra sig i kongres-
sen, gick Mr Dawhson, representant från Louisi-
ana, fram till honom och sade högt: Försök
icke att orda, eller att slå upp från er plats, el-
ler, vid Gud, skör jag icke strupen aferl, — Un-
der en kongressdebatt öfver kriget i Florida, lät
en representant, Mr Geddwig, från Ohio undfalla
sig några anmärkningar öfver negerslafveriet; upp-
retad -häröfver, sade Mr QCoopin från Florida, i
sitt svar: Om den värde representanten från O-
phio täcks besöka mina kommittenter och bland
dem framställa sina läror, skall ban inhemta huru
Lynchlagen tillämpas, och vinna en upphöjelse,
hvarom han förmodligen icke har drömt. (Lynch-
lagen vill säga styrkans rätt, utöfvad af en mobb;
den tillämpas vanligen genom att hänga den a2n-
klagade i närmaste träd.) — Vid en debatt i 1844
års kongress-session, der man råkade nämna Abo-
litionisterne, förklarade Mr Payne från Alabama,
att han skulle proskribera allt hvad Åbolitionist
heter, sätta Kainsmärket på dem — ja, helve-
tets brännmärke, och om de vågade sig till- Sö-
dern, låta hänza dem som hundar! — Mr Ham-
morn från Södra Carolina uttryckte sig i kon-
gressen öfver samma ämne, i följande termer:
Jag varnar abolitionisterna — dessa okunniga,
förblindade barbarer; om ödet skulle föra någon
af dem i våra händer, må han vänta sig en för-
rädares dödl
Mean ser alt det hufvudsakligen är i kampen för
negerslafveriet, som detta hot undfaller Söderns
slafögare. Hemma, 1 sina egna suveräna stater,
gifva de åt hotelserna en ännu mera mörk ka-
rakter, och låta dem utan tvekan följas af hand-
ling. — Der dekretera de, utan försyn, Lynch-
lagar att verkställas af för tillfället improviserade
domstolar, och låta efter godtfinnande tillämpa
dessa beslut. — I staden Clinton i Mississippi
stiftades den 3 September 4835 en af dessa la-
gar, icke genom den konstitutionsenliga lagstiftar-
korpsen, utan vid ett folkmöte — det vill här
säga en slafpatrons-kongress — som hölls i en
kyrka. Från detta heliga rum förklarade sällska-
pet sig som följer: sDet är vår bestämda tanka
att hvar och en person, som i afsigt att för-
skaffa verkställighet åt abolitionisternas förslag,
djerfs utsprida några af de brandstiftande skrif-
ter, som man nu är sysselsatt att inpraktisera
i vår stat, är värd att i Guds och menniskors
såsyn straffas till lifvet utan uppskof; och vi tvifla
ej att samma straff väntar dylika förbrytare i
;hvilken ort inom Mississippi-statens område, de
må anträffas. — Vid samma tid förklarade Char-
eston Courier, att galgen och bålel väntade hvar
abolitionist, som vågade sig personligen ibland slaf-
ägarne.
Men på det att äfven den talrikare hvita be-
olkningen i slafstaterna, som fcke håller några
slafvar, må afskräckas från att På egen hand
bringa abolitionsfrågan å bane, infördes i tidnin-
garne följande varning: Vi förklara, genom vårt
plands Ldningar, att frågan om stafveriet icke är
tillåten att här diskuteras och aldrig kommer
att blifva det. Systemet är för djupt rotadt
ibland oss, och måste upprättbållas för altid.
I samma ögonblick, som någon här understår sig
alt orda öfver slafveriets olyckor och omorali-
ska beskaffenhet, ech om nödv
,vidtaza medel deremot, i samma Ög gonbliek skall
hans tunga skäras ur hans hals Och kastas på en
dynghög.
I Missouri Argus förklaras med lorra ord att:
Uteifvare af abolitionistskrifter icke våga yttra
psina åsigter i slafstaterna; det skulle för dem
vara döden genast., — Till upplysning för abo-
i tionistföreningen, öfver det öde, 5SOm väntar de-
ras medhbjelpare söderut, meddelar New-Orleans
True American följande: Vi kunna försäkra!
Bostonsboerna, och hvarje deltagare i de skänd-
liga förslagen till afskaff.nde af Shtveriet i sö-
,der, att deras emissarier hädane! fer icke skola
utsällas för alt få ryggen full Med stryk. Må
de utsända sina apostlar till Louisiana! De skola
ej vidare återvända hem, att berätta någonting
om sin mariyrdom; ty de komma hädanefter
tt försona sin brotts sliga inblandning i våra hus-
AA angaliroanbhator nå häl tu I