arbete eger den förra af dessa egenskaper; den
sednare har han åtminstone vid detta tillfälle icke
ådagalagt. Han tycks uteslutande haft för afsigt
att roa: ett tomt göromål, då inga högre syften
härmed äro förenade! men derjemte tvifla vi på
att någon skall finna sig road utaf de flesta bland
dessa saker. Man har visserligen exempel på,
att dålig musik funnit ögonblickligt bifall; dock
har sådant blifvit föranledt genom yttre tilltällig-
heter, såsom att någon utmärkt talang i utöfvan-
de väg (senom en ej ovanlig omdömesbrist) valt
en sådan pjes till sin paradhäst, men vi hafva
aldrig hört, att dålig musik, genom sin egenskap
af dålig gjort lycka, och vi tro knapt, att den
nyfranska snitten, som de flesta af dessa sånger
hafva, skall i någon serdeles mån kunna förbätt-
ra deras reputation.
De tre första numrorne hafva vi omnämnt ut
vår förra anmälan, och upprepa således i korthet,
alt vi anse JV 4, ;malheur å toi (ve öfver dig).
vara af en serdeles klen beskaffenhet; AM 2 der-
emot, La pensionnaire (pensionsflickan),, en små-
nätt sångbit, i frangaisstyl; J2 5, la Gita in gon-
dola (gondoVWarten) af Rossini, torde vara den
bästa nummern i hela samlingen, ehuru den i alla
fall ej är utmärkt genom någon högre skönhet.
M A, sla fille du banni (den landsförvistes
dotter), af Schubert. Om denne Schubert är i-
dentisk med Franz Schubert, så är denna sång
utan tvifvel en af bans svagaste produkter; åt-
minstone igenfinner man här ej något af de stor-
artade snilledrag, hvarmed han eljest förskönade
sina arbeten. Melodien är af den art, som man
ständigt finner upprepad i de vanliga franska
chansonetterna, harmonien mager, ackompanjeman-
get platt. — I andra takten från slutet förekom-
mer en förbållning, som väl är förberedd, men
saknar upplösning.
JM 3, Je veux Vaimer, sans te le dire, (stum
kärlek). Förspelet består af idel musikaliska pi-
ruetter och battemanger, men dermed är också
glädjen all; ty sedan har ackompanjemanget intet
vidare att säga än hvad hvarje musikalisk abecedaire
vet förut. För äfrigt är detta stycke ända till
märkvärdi: het själlöst och enformigt,
Je 6, oMes råves de jeune fille (den femtonå-
rigas drömmar),, torde äfven kunna användas så-
som vals. Komponisten förordnar, att man här
skall sjunga avec grace,, och denna påminnelse
är icke öfverflödig. Dock har detta stycke, ehu-
ru ej höjande sig öfver det alldagliga, långt mera
lif, än de båda föregående, äfven är ackompanje-
manget mindre enformigt än i dessa. — På paz.
23, i fjerde takten förekommer ett tvärstånd, och
i tredje takten från slutet ännu ett. Uti 9:de tak-
ten från sångens början finnes ett oriktigt dekla-
mationssätt, som är ganska störande: musiken er-
fordrar nemligen en trocheisk verstot, och öfver-
sättaren har anbringat en jambisk. Sålunda he-
ter det bär: och klädningar, 0. s. Vv. Besynner-
ligt är, att detta förfarande återfinnes i alla tre
stroferna.
Då man afräknar denna anmärkning, är öfver-
sättningen al sångtexterna ganska lyckad, och om
behandlincen al 4 5 här och der förefaller något
mindre tillfredställende, ursäktas detta fullkomli-
gen gerom den platta originaltexten,
Ref. har siz ej bekant, huruvida denna samling
blifver for!satt genom någon ny följd; i sådant
fall bör man icke betvifla, att dess redigerande
bättre, än hvad nu varit förhållandet, skall kom-
ma alt motsvara utgifvarens kända insigt och skick-
lighet i toukonsten. —U—