VOTO UC CECULOBCH DCSalld,y Ut TUTU RT MY komligt stilla och lugna, kunde ingalunda anses sinpessjuka i annan måtto än såsom skrymtare, och skenhelige, med det tillägg, att hustrun Cathrina företedde kroppslig svaghet, retligt nerfsystem och förvirrade ideer i religiösa ämnen och förnämligast i afseende på hennes och barnens kallelse att predika. Folket, som kände henne, sade att högfärd vore ett utmärkande drag hos henne, att hon varit för svag och sjuklig att arbeta, hade derföre läst och blifvit hvad allmogen kallar litet bibelsprängd,. Ingen hade haft ringaste anfall af spasmer eller några krampsymptomer, utan de sade sig må förträffligt, hvarom också deras utseende vittnade, utom att de voro sömniga och så hesa att de med möda kunde förstås, sedan de hela veckan vakat, pratat, skrikit och sjungit i afbidan på yttersta domen. Inkomna på lasarettet fortforo de att vara lika kloka och lika okloka, de sjöngo tillsammans sina Zions sånger under ett oupphörligt svängande med kroppen, nigande och krumbugtande, hvaruti hustru Ryd synnerligen var mästerlig: genom svängningar och nBigningar, vridande på hufvudet, himlande med ögonen och deklamerande predikoton, äfven under vanliga samtal, sökte hon öfvertyga om sin helighet och goda förstånd med högre makter. De förhöllo sig annars stilla och voro ingalunda i öfrigt förvirrade; de insågo alltför väl det oriktiga och brottsliga i sitt beteende mot presten, men ursäktade sig dermed att: anden grep demp. Då de märkte att deras qvarhållande å lasarettet hufvudsakligen berodde på vidhållandet af verkligheten och heligheten af deras förra inspirationer afstodo de slutligen från att upprätthålla deras anseende, sade sig erkänna att det förflutna orsakats af en besynnerlig och olycklig yrsel, lofvade att ej vidare lyssna till dylika andehviskningar; men bibehöllo sin stränga och rigorösa åsigt om synd och verld. I byn Hafrida förestod mig ett dystrare och hemskare uppträde. g Der hade sansning ännu ej återkommit; hos skjutsrättaren Johan Petersson funnos åtskilliga från andra Orter och närgränsande församlingar, hvilka genom ett förfärande oväsende och ursinnigt beteende lätt öfvertygade oss, att stugan var full af totalt galna; åtminstone kunde ej ömkligare och vildare tillgått, om 410 å 12 stormande galningar blifvit släppta tillsammans. Några sprungo, dansade, hoppade eller nego under de komikaste gestikulationer, andra rullade sig på golfvet, stodo på knä med händerna hopknäppta, sträckta mot höjden; hemska skallande skratt, tjut och skrik blandades om hvarandra, några skällde som hundar, andra sjörgo m. m. Johan Peterssons hustru, 20 års menniska, med ett 4 månaders gammalt barn på armen, sprang öf-1 ver stolar och bord, skrek, skrattade och grät om hvartannat, rullade sig, med barnet i armarne, om-l kring på golfvet, och ej utan det häftigaste motstånd, det ursinnigaste försvar kunde barnet tagas från henne; hon var af skrikning så hes, att hon ej kunde tala, blott hviska eller-skrika. En 17-årig flicka af fin och gracil kroppsbyggnad och af mer än vanligt städadt hyggligt yttre, var till hög grad upplöst i känsla och gripen af förvillelse; under djupa nigningar, med hopknäppta händer och svängande med armarne skrek hon, oupphörligt repeterande: Jag får bli salig! Jag har fått nyckeln till himmelrikets portar, och grät så innerligt, att i ordets fulla bemärkelse en strid tåreflod beständigt badade hennes ansigte, bröst och händer, samt drop-1 pade ner på golfvet. Jag kan aldrig glömma det eg-) na uttrycket i hennes ansigte, hvari målade sig på en gång salig öfverjordisk fröjd och den djupaste menskliga lidelse. De fleste af dessa infördes till lasarettet och hade då redan blifvit lugnade och sansade; de företedde under sitt vistande å sjukhuset intet symptom till sinnesförvirring, om man ej som sådan vill anse deras andeliga högfärd och deraf andra later, vanliga bos Läsare. De hade ingen gång lidit af Chorealiknande symptomer; de hade alla flitigt besökt Inga Stina i Badanäs, men vidare fått sin edukation åf hustru Ryd. Ett undantag mäste göras, nemligen: bonden A.ders Jansson hade länge förut lidit af convulsiones epileptiformes, samt tidtals än af slöhet, än af vildhet i lynnet; han måste vid och efter ett dylikt, anfall insättas i cell, tills han hunnit lugna sig; ban var likväl hufvudsakligen frommare och beskedligare än de andra, i thy att han saknade deras andtiga högfärd, erkände sin svaghet till kropp-och själ, och stoltserade ej lik kamraterna, i tid och otid, på helgelse och rättfärdiggörelse för sin tro och bättring, på nära förtrolighet med. Frälsaren. Den 48 Mars infördes de till lasarettet och utkrefvos den 30; bhemkomna, förhöllo sig de flesta, stilla, utom hustru Ryd, som fortsatte Sitt. förra predikande, .men med. långt mindre gehör och bifall, hvarföre hon omsider tröttnade; sonen Carl, 22 år gammal, inbunden och lömsk, begaf sig ut åt andra socknar, för att predika fördömelse och förbannelse. EA Till denna kategori får jag också räkna många fall af Melancholia religiosa. Att här anföra något enskildt casus, torde vara öfverflödigt; de voro alla sig temligen lika, tviflande, förtviflande, i hög grad olyckliga. Å En hustru i Hylta, Svenarums socken, som i en af predikerskorna haft en ovän och derföre blifvit fördörid till evig ofärd, trodde sig göra bot och bättring, genom att nattioch dag krypa på händer och knän, såsom varande enda medlet att bli salig. Åndra fördömda sökte försoning och nåd genom att blidka den heliga ifvern med undergifvenbet och tro, samt gåfvor och skänker, då snart nådens dörr för den botgörande öppnades, eller såsom språkbruket gemenligen var: deras kronor i himmelen blefvo så klara, då tvertemot de obotfärdiges och otrognes (i afseende på profetissorna) kronor voro mörka: hvarje menniska skulle, enligt deras lära, hafva sin egen .krona i himmelen, som i glans elier dunkel afspeglade respektive ägares andliga tillstånd. Flere lyckades att genom sjelfmord draga sig ur det plågande tviflet, , Inom mänga familjer, der olika tro och öfvertygelse om allt detta delade medlemmarne, uppkom ofta. osämja, hat och bitterhet. I Spånarp träffade jag en hustru, liggande till sängs qvidande och sörjande, betryckt och förkrössadderföre att hon af hustru Ryd blifvit evigt fördömd, emedan hon ej ville undergå nya födelsens bad och intagas i den heliga församlingen; mannen, som blifAU 0 -be mm — VS — AM —-— SA JM — — AA an AA pm — —— A AA ss ss MM TERO