VOTO UC CECULOBCH DCSalld,y Ut TUTU RT MY
komligt stilla och lugna, kunde ingalunda anses sin-
pessjuka i annan måtto än såsom skrymtare, och
skenhelige, med det tillägg, att hustrun Cathrina före-
tedde kroppslig svaghet, retligt nerfsystem och för-
virrade ideer i religiösa ämnen och förnämligast i af-
seende på hennes och barnens kallelse att predika.
Folket, som kände henne, sade att högfärd vore ett
utmärkande drag hos henne, att hon varit för svag
och sjuklig att arbeta, hade derföre läst och blifvit
hvad allmogen kallar litet bibelsprängd,.
Ingen hade haft ringaste anfall af spasmer eller
några krampsymptomer, utan de sade sig må för-
träffligt, hvarom också deras utseende vittnade, utom
att de voro sömniga och så hesa att de med möda
kunde förstås, sedan de hela veckan vakat, pratat,
skrikit och sjungit i afbidan på yttersta domen.
Inkomna på lasarettet fortforo de att vara lika
kloka och lika okloka, de sjöngo tillsammans sina
Zions sånger under ett oupphörligt svängande med
kroppen, nigande och krumbugtande, hvaruti hustru
Ryd synnerligen var mästerlig: genom svängningar
och nBigningar, vridande på hufvudet, himlande med
ögonen och deklamerande predikoton, äfven under
vanliga samtal, sökte hon öfvertyga om sin helighet
och goda förstånd med högre makter. De förhöllo
sig annars stilla och voro ingalunda i öfrigt förvir-
rade; de insågo alltför väl det oriktiga och brottsliga
i sitt beteende mot presten, men ursäktade sig der-
med att: anden grep demp.
Då de märkte att deras qvarhållande å lasarettet
hufvudsakligen berodde på vidhållandet af verklighe-
ten och heligheten af deras förra inspirationer afstodo
de slutligen från att upprätthålla deras anseende, sade
sig erkänna att det förflutna orsakats af en besyn-
nerlig och olycklig yrsel, lofvade att ej vidare lyssna
till dylika andehviskningar; men bibehöllo sin stränga
och rigorösa åsigt om synd och verld.
I byn Hafrida förestod mig ett dystrare och hem-
skare uppträde. g
Der hade sansning ännu ej återkommit; hos skjuts-
rättaren Johan Petersson funnos åtskilliga från andra
Orter och närgränsande församlingar, hvilka genom
ett förfärande oväsende och ursinnigt beteende lätt
öfvertygade oss, att stugan var full af totalt galna;
åtminstone kunde ej ömkligare och vildare tillgått,
om 410 å 12 stormande galningar blifvit släppta till-
sammans. Några sprungo, dansade, hoppade eller
nego under de komikaste gestikulationer, andra rul-
lade sig på golfvet, stodo på knä med händerna hop-
knäppta, sträckta mot höjden; hemska skallande
skratt, tjut och skrik blandades om hvarandra, några
skällde som hundar, andra sjörgo m. m.
Johan Peterssons hustru, 20 års menniska, med
ett 4 månaders gammalt barn på armen, sprang öf-1
ver stolar och bord, skrek, skrattade och grät om
hvartannat, rullade sig, med barnet i armarne, om-l
kring på golfvet, och ej utan det häftigaste motstånd,
det ursinnigaste försvar kunde barnet tagas från hen-
ne; hon var af skrikning så hes, att hon ej kunde
tala, blott hviska eller-skrika.
En 17-årig flicka af fin och gracil kroppsbyggnad
och af mer än vanligt städadt hyggligt yttre, var till
hög grad upplöst i känsla och gripen af förvillelse;
under djupa nigningar, med hopknäppta händer och
svängande med armarne skrek hon, oupphörligt repe-
terande: Jag får bli salig! Jag har fått nyckeln
till himmelrikets portar, och grät så innerligt, att i
ordets fulla bemärkelse en strid tåreflod beständigt
badade hennes ansigte, bröst och händer, samt drop-1
pade ner på golfvet. Jag kan aldrig glömma det eg-)
na uttrycket i hennes ansigte, hvari målade sig på
en gång salig öfverjordisk fröjd och den djupaste
menskliga lidelse.
De fleste af dessa infördes till lasarettet och hade
då redan blifvit lugnade och sansade; de företedde
under sitt vistande å sjukhuset intet symptom till
sinnesförvirring, om man ej som sådan vill anse de-
ras andeliga högfärd och deraf andra later, vanliga
bos Läsare. De hade ingen gång lidit af Chorea-
liknande symptomer; de hade alla flitigt besökt Inga
Stina i Badanäs, men vidare fått sin edukation åf
hustru Ryd. Ett undantag mäste göras, nemligen:
bonden A.ders Jansson hade länge förut lidit af con-
vulsiones epileptiformes, samt tidtals än af slöhet, än
af vildhet i lynnet; han måste vid och efter ett dy-
likt, anfall insättas i cell, tills han hunnit lugna sig;
ban var likväl hufvudsakligen frommare och besked-
ligare än de andra, i thy att han saknade deras and-
tiga högfärd, erkände sin svaghet till kropp-och själ,
och stoltserade ej lik kamraterna, i tid och otid, på
helgelse och rättfärdiggörelse för sin tro och bättring,
på nära förtrolighet med. Frälsaren. Den 48 Mars
infördes de till lasarettet och utkrefvos den 30; bhem-
komna, förhöllo sig de flesta, stilla, utom hustru Ryd,
som fortsatte Sitt. förra predikande, .men med. långt
mindre gehör och bifall, hvarföre hon omsider trött-
nade; sonen Carl, 22 år gammal, inbunden och lömsk,
begaf sig ut åt andra socknar, för att predika fördö-
melse och förbannelse. EA
Till denna kategori får jag också räkna många fall
af Melancholia religiosa. Att här anföra något en-
skildt casus, torde vara öfverflödigt; de voro alla sig
temligen lika, tviflande, förtviflande, i hög grad o-
lyckliga. Å
En hustru i Hylta, Svenarums socken, som i en af
predikerskorna haft en ovän och derföre blifvit för-
dörid till evig ofärd, trodde sig göra bot och bätt-
ring, genom att nattioch dag krypa på händer och
knän, såsom varande enda medlet att bli salig. Ån-
dra fördömda sökte försoning och nåd genom att
blidka den heliga ifvern med undergifvenbet och tro,
samt gåfvor och skänker, då snart nådens dörr för
den botgörande öppnades, eller såsom språkbruket ge-
menligen var: deras kronor i himmelen blefvo så
klara, då tvertemot de obotfärdiges och otrognes (i
afseende på profetissorna) kronor voro mörka: hvarje
menniska skulle, enligt deras lära, hafva sin egen
.krona i himmelen, som i glans elier dunkel afspeglade
respektive ägares andliga tillstånd.
Flere lyckades att genom sjelfmord draga sig ur
det plågande tviflet, ,
Inom mänga familjer, der olika tro och öfverty-
gelse om allt detta delade medlemmarne, uppkom ofta.
osämja, hat och bitterhet.
I Spånarp träffade jag en hustru, liggande till sängs
qvidande och sörjande, betryckt och förkrössad- der-
före att hon af hustru Ryd blifvit evigt fördömd,
emedan hon ej ville undergå nya födelsens bad och
intagas i den heliga församlingen; mannen, som blif-
AU 0 -- be mm — VS — AM —-— SA JM — — AA -
an
- AA pm — —— A - AA ss
ss MM TERO