— Uti Svenska Minerva för i går förekomm
några märkliga reflexioner rörande Witterhet
Historie- och Antiqvitets-akademien, enligt up
gut insända från Borås.
Efter en anmärkning öfver vigten och intress
af de af herr kapten Cronstrand verkställda fors!
ningar i afseende på Egyptens fornlemningar, y
trar nemligen insändaren sin förundran, att v
derbörande, som hos oss tagit de hithörand
lärda frågorna under sin domvärjo, och främ
derihland den akademi, som serskildt egnat s
åt de antiqvariska studiernas uppmuntran i vå
pland, synas en längre tid alldeles hafva bor
kommit ifrån forskningar, hvilka i hela det ö
riga Europa varit bortåt 20 år föremål för de
plifligaste intresse. Sålunda, heter det, ve
man t. ex. icke, om denna antiqvariska autori
tet på ringaste sätt deltagit uti denna europeisk
fråga, eller ens satt sig i förbindelse med d
Svenskar, hvilka dermed sysselsatt sig, enär ti
och med den ryktbaraste bland dem alla, Åker
blad, icke lärer tillhört bemälde akademi, eme
dan han väl eljest icke hade kunnat förklara sj
ej mer erkänna Sverige för sitt fäådernesland.,
Insändaren får härefter, af en not i en artikt
i Biet, anledning till den betraktelsen, att nys:
nämnde akademi nu synes vara inskränkt ti
antiqviteterna, hvaraf akademien sjelf är en ick
så obetydlig pjes i sin egen samling, och 2
dess förnämsta verksamhet äfven i denna de
nu mera består i att låta inköpa antiqvilete
så alt den motsvarar hvad i Tyskland kalla
Anliquitetshandlungen, med den skilnaden likväl
vatt det är våra bönder, som vid sina plöjninga
göra upptäckterna, dem de äro förpliktade at
meddela, och således hafva fått sig det uppdra
get, att vara akademiens egentligen arbetand
ledamöter; utom det att akademien, per analo
siam, för de gamla ergiga medaljer, den rekom
menderar åt riksmuseum, utdelar bland sina egn
ledamöter nya och glänsande jettoner, dem le
damöterne förvara uti enskilda sarolingar i forn
vaf ölkannor eller fiskfat., (2)
Vidare framhåller insändaren såsom en försum-
melse af akademien, att den icke i tid framställ
för Regeringen vigten deraf, att de s. k Palinsl:a
samlingarna icke målte gå för fäderneslandet för-
lorade, emedan akademien såsom Svensk, borde
i första rummet tillse, att andra länder icke kom-
ma att skörda äran för de upptäckter, som ge-
nom svenska krafter blifvit i dess väg gjorda.
Slutligen hemställer ins. att akademien måtte
undergå en total reform, hvilken dock, eftersom
akademien nu mera är allenast ett namn, så att