— Uti Svenska Minerva för i går förekomm några märkliga reflexioner rörande Witterhet Historieoch Antiqvitets-akademien, enligt up gut insända från Borås. Efter en anmärkning öfver vigten och intress af de af herr kapten Cronstrand verkställda fors! ningar i afseende på Egyptens fornlemningar, y trar nemligen insändaren sin förundran, att v derbörande, som hos oss tagit de hithörand lärda frågorna under sin domvärjo, och främ derihland den akademi, som serskildt egnat s åt de antiqvariska studiernas uppmuntran i vå pland, synas en längre tid alldeles hafva bor kommit ifrån forskningar, hvilka i hela det ö riga Europa varit bortåt 20 år föremål för de plifligaste intresse. Sålunda, heter det, ve man t. ex. icke, om denna antiqvariska autori tet på ringaste sätt deltagit uti denna europeisk fråga, eller ens satt sig i förbindelse med d Svenskar, hvilka dermed sysselsatt sig, enär ti och med den ryktbaraste bland dem alla, Åker blad, icke lärer tillhört bemälde akademi, eme dan han väl eljest icke hade kunnat förklara sj ej mer erkänna Sverige för sitt fäådernesland., Insändaren får härefter, af en not i en artikt i Biet, anledning till den betraktelsen, att nys: nämnde akademi nu synes vara inskränkt ti antiqviteterna, hvaraf akademien sjelf är en ick så obetydlig pjes i sin egen samling, och 2 dess förnämsta verksamhet äfven i denna de nu mera består i att låta inköpa antiqvilete så alt den motsvarar hvad i Tyskland kalla Anliquitetshandlungen, med den skilnaden likväl vatt det är våra bönder, som vid sina plöjninga göra upptäckterna, dem de äro förpliktade at meddela, och således hafva fått sig det uppdra get, att vara akademiens egentligen arbetand ledamöter; utom det att akademien, per analo siam, för de gamla ergiga medaljer, den rekom menderar åt riksmuseum, utdelar bland sina egn ledamöter nya och glänsande jettoner, dem le damöterne förvara uti enskilda sarolingar i forn vaf ölkannor eller fiskfat., (2) Vidare framhåller insändaren såsom en försummelse af akademien, att den icke i tid framställ för Regeringen vigten deraf, att de s. k Palinsl:a samlingarna icke målte gå för fäderneslandet förlorade, emedan akademien såsom Svensk, borde i första rummet tillse, att andra länder icke komma att skörda äran för de upptäckter, som genom svenska krafter blifvit i dess väg gjorda. Slutligen hemställer ins. att akademien måtte undergå en total reform, hvilken dock, eftersom akademien nu mera är allenast ett namn, så att