las, när man viger in en kyrka, hvarföre skull man då icke göra kalas, när en rik frälsekamrer corps de logis viges in? dessutom gick det ickt an ätt iåta bli det, det skulle se-så illa ut. Att det skulle skjutas med kanoner, var tyd. ligt. — Bataljonsadjutanten hade redan åtagit. sic detta besivr, men det var icke nog pikant. Ba taljonsadjutanten hade sagt, att det borde ställa till någonting, som man sedan kunde tala om hela orten, och hvad bataljonsadjutanten sagt, de måste ske, Han hade proponerat, att man skull anställa ett societietsspektakel. Detta förslag om fattades. med entusiasm; till och med af sekte Kladd, som annars var lite svartsjuk på bataljonsadjutanten. Han kunde nu få visa sitt snille, och man gjorde sig stora förhoppningar om henom i den komiska genren. Det var mycket ventilationer om, hvilka pjeser som skule väljas. Batoaljonsadjutanten ville ha en dram först, hvaruti han kunde få tillfälle att utveckla sina dramatiska anlag, och derefter en musikpjes. Nöjet skulle slutas med dans. Dervid blef det. Korsfararnen valdes till förpjes, och Gubben i bergsbygden, till efterpjes. M:Il Hillegard skulle bli Fatima och bataljonsadjutanten sjelf. naturligtvis Rudolf. I efterpjesen. skulle han ha officeras roll. M:ll Isaura fick Claras — egentligen för att vara litet rättviso — och sektei Kladd hade till sin stora förtjusning Zozos roil Han blef från denna stund allt mera högtidlig talade om ,uppfattning, af roller och läste teater recensioner. i.tidningarne. Inom tre dagar. had: M:ll Hildegardshundrade gånger repeterat den sce nen, när slöjan lyftes af, och bataljonsadjutanter var färdig. att kasta sig raklång i dammet pi landsvägen, när han gick för sig sjelf och repe terade den vigtiga SCenen i: sista akten. Hemligheten : var icke längre för grefvinnan Cen hemlighet. Afven hon var förtjust öfver planen till nöjet och förbehöll sig att bli bjudån. Mamsellerna fingo repetera för:henne och: bataljonsad