las, när man viger in en kyrka, hvarföre skull
man då icke göra kalas, när en rik frälsekamrer
corps de logis viges in? dessutom gick det ickt
an ätt iåta bli det, det skulle se-så illa ut.
Att det skulle skjutas med kanoner, var tyd.
ligt. — Bataljonsadjutanten hade redan åtagit. sic
detta besivr, men det var icke nog pikant. Ba
taljonsadjutanten hade sagt, att det borde ställa
till någonting, som man sedan kunde tala om
hela orten, och hvad bataljonsadjutanten sagt, de
måste ske, Han hade proponerat, att man skull
anställa ett societietsspektakel. Detta förslag om
fattades. med entusiasm; till och med af sekte
Kladd, som annars var lite svartsjuk på batal-
jonsadjutanten. Han kunde nu få visa sitt snille,
och man gjorde sig stora förhoppningar om he-
nom i den komiska genren.
Det var mycket ventilationer om, hvilka pjeser
som skule väljas. Batoaljonsadjutanten ville ha en
dram först, hvaruti han kunde få tillfälle att ut-
veckla sina dramatiska anlag, och derefter en mu-
sikpjes. Nöjet skulle slutas med dans. Dervid
blef det. Korsfararnen valdes till förpjes, och
Gubben i bergsbygden, till efterpjes. M:Il Hil-
legard skulle bli Fatima och bataljonsadjutanten
sjelf. naturligtvis Rudolf. I efterpjesen. skulle han
ha officeras roll. M:ll Isaura fick Claras — egent-
ligen för att vara litet rättviso — och sektei
Kladd hade till sin stora förtjusning Zozos roil
Han blef - från denna stund allt mera högtidlig
talade om ,uppfattning, af roller och läste teater
recensioner. i.tidningarne. Inom tre dagar. had:
M:ll Hildegardshundrade gånger repeterat den sce
nen, när slöjan lyftes af, och bataljonsadjutanter
var färdig. att kasta sig raklång i dammet pi
landsvägen, när han gick för sig sjelf och repe
terade den vigtiga SCenen i: sista akten.
Hemligheten : var icke längre för grefvinnan Cen
hemlighet. Afven hon var förtjust öfver planen
till nöjet och förbehöll sig att bli bjudån. Mam-
sellerna fingo repetera för:henne och: bataljonsad-