t det hafva varit auditör Engdahls vittnesmål, som för modligen fått en sådan betydelse, i väntan, att ran sakningen framdeles kunde lemna något ytterligar bidrag till korsfästelseropets lagliga erkännande; me! nu har dock auditören blifvit part i målet: domsto len har löst honom från vittneseden och 27 kap. 74 rättegångsbalken, så vida detta lagrum tillerkänne någon betydelse, afhandlar det vitsord, som lagen til lägger hans berättelse, utan att ransakningen hitintill: gittat göra mig så misstänkt, att mitt anspråk på per sonlig frihet kunde af rättvisan förkastas, derest jag för min person, icke skulle vara ställd utom lagen Jag vädjar till domarens inre rättskänsla. En illa använd och förstådd lag och ett illa til: lämpad nit, kan, i moraliskt hänseende, mången gång finna en ursäkt; men ännu har jag likväl, pris vare tidens upplysning och fordringar samt vederbörande: vaksamhet! icke sett, att inqvisitoriskt våld vunnit bifall; jag har icke sett, att man strafMlöst lekt med personlig frihet, eller visat förakt för de rättsformer, som kriminallagarne påkalla. — Domstolen torde ur säkta dessa mina allmänna reflexioner, de äro en temligen ursäktlig följd af min närvarande beklagansvärda ställning. Jag har, under den långa tid, som jag sutit i fängelse, utan att deri se någon ändring, i följd al hvad som förelupit under ransakningen, fått tillfälle till betraktelser, som visserligen icke utfallit serdeles tillfredsställande, om jag någon gång tyckt mig öfvergifven af det skydd, som lager lofvar, frestas att i utbrottet af förtrytsamhet göra cn och annan jemnförelse, vill det synas. som gåtan löstes, rörande rätta anledningen till bäktelsen, det vill synas mig såsom hade någon tumning, eller rättare, ruckning insmygt sig i konseqvensen. i Jag skulle hafva mycket att förebrå mig, om jag försummade något, som lände till förändring i min belägenhet eller till upplysning för domstolen; det är derföre som jag utbedjer mig få fästa urtima tingsrättens uppmärksamhet på målets närvarande ställning. Skälen för åklagaren, att inmanha mig i häkte, vill jag påminna mig hemtades från auditör Engdabls vittnesmål. Jag vill påminna mig, att åklagaren stödde sig vid likaelser och sannolikheter, att jag utprånglat falska kartor, enär det kartebeloppet, som jag öfverlemnade till domstolens disposition, ansågs vara efterapadt, falski. Jag erinrar mig dessutom, att domstolens beslut, om häktelsen, i allo erkände dessa bevekelsegrunder. Engdahls vittresmål, sem jag i alla fall har Dbestridt och bestrider, är nu vordet undanröjdt. Det kunde derföre vara förlåtligt, om jag, i sakens sälunda förändrade skick, väntade, utan denna min anmärkning, att målet försättes, hvad det beträffar min frihet, i samma skick, som saken befanns, innan Engdahls vittnesmål aflemnades, öfvertygad om, att de liknelser och förmodanden, men obeviste sannolikheter, hvarioed aktor utstyrt päståendet om min inmaning i häkte, icke påkallar någon serskilt vederläggning. Jag har öppet och otvunget uppgifvit min åtkomst. Jag har utan betänkande öfverlemnat åt domstolen det kartebelopp, som jag ännu innehade osåldt vid undersökningen om detiomlopp satta stämplade papper, som säges vara falskt. Jag har med viltnet Anders Holm styrkt, att jag, under vistandet i Stockbolm, hade affärer med häradshöfding Porat, att denne, på mitt namn, hos häradshöfding Liungberg erhöll penningar, och med vittne styrkt, att Porat hade stämpladt papper att afyttra. Jag har ju icke, om det lagligen får antagas, att det af mig öfverlemnade stämplade papperet är falskt, handlat dermed, sedan misstavkan om kartornes inre halt kommit till min kundskap. Jag känner bestämdt, att man emot mig utan al! besinning använde ordet utprångling afstämpladt falskt papper, det torde derföre nu vara tid att göra mig förvissad, om beskyllningen har för sig något lagligt skäl. Med utprångling, af faiskt stämpladt papper tror jag mig böra förstå att hafva utlemnat sådant med veterlig kännedonv om dess otillförlittghet. Månne åklagaren åstadkommit den ringaste bevisning i detta fall? Jag skulle vilja veta, om ,på omvägar, konstlade misstankar och beskyllningar, som vid undersökning måste förefalla, kunde göras gällande såsom skäl för häktelsen? Och slutligen, om misstankan mot mig allenast vinner lagens bifall utan vederbörandes besinning? : Temligen öppet ligger det imedlertid nu i ransakningsbandliagarne, att flere innehaft, användt och sålt stämpladt papper, som rätten ansett falskt, men de flesta af dem befinna sig dock, som billigt är, på fri fot, det är endast jag, förmodligen för min öppna frimodighet, som hålles häktad och hvaraf jag förlåtligen gissar, att jag blifvit satt utom lagen. Med dessa mina anmärkningar lärer jag fullkomligen hafva gjort domstolen uppmärksam på sakens inre ställning, så vidt den angår mig; måhända skall man ursäkta min nu förnyade anhållan, att blifva satt på fri fot, då jag vördsamt utbedjer mig, att domstolen ville taga målets nuvarande ställning i öfvervägande och öfver denna anhållan meddela mig, utslag. Jag är bofast man i orten, innehbafver tjenst i staten, är beredd, om så nödigt aktas, att ställa för min person antaglig m min anhållan icke annorlunda kan komborgen, om an L ma under pröfning. Wexiö den 2 Maj 4843. C. G. Crona.n Tillförordnade åklagaren ansåg ej behöfligt att inlåta sig i vederläggning af hvad Crona i sin skrift anfört, men då åklagaren för sin del fann Cronas ställ