kan jag tänka? frågade gumman med synba
lugn. Nej, nej! vi måste bli här i natt, kansk
många nätter., — Här få vi inte bli; herr Mi
ler har sagt, att han då låter arrestera oss. Fli
kan sjönk vanmäktig ned på en af de bräcklig
stolarne. Alastor skyndade till hennes bjelp. D
hon kände hans arm, var hon färdig att uppg
ett nytt rop. Modren tystade henne, pekand
uppåt fönstret. Då flickan närmare betraktad
honom, lugnade hon sig.
Alastor frågade hvad som var anledningen til
delta uppträde. Efter någon tvekan fick hal
veta en del. Gumman var skyldig för hyran a
ett litet rum. Hon hade icke kunnat betala den
och blef derföre vräkt.
Det är icke svårt att inse, hvad Alastor vic
sådana omständigheter gjorde. Efter några ögon
blick voro gummans saker åter inflyttade i de
lilla rummet, värden var nu ytterst artig, gjorde
tusen ursäkter, och bar sjelf ned ljus.
Alastor såg nu att flickan var vacker.
Innan han gick, nödgade han gumman att emot
taga en summa penningar, och tog löfte af hen
ne, alt hon skulle skaffa sig en beqvämare bo
stad. Flickan kastade en bedjande blick på ho
nom, såsom ville hon fråga, om han ej skull
komma igen.
Ett par dagar derefter infann sig en beltjent
rikt livrå hos herr Mäller. Hans afsigt var, at
spionera ut hvart den gamla med sin dotter ha
de flyttat. Han blef förundrad att höra, att d
ännu bodde qvar, men fick det besked, att d
just nu stodo i flyttning. Han kunde sålede
sjelf underrätta sig om hyvart.
Alastor satt vid table Ahöte. Näst intill ho
nom sutto tvenne engelsmän. Nå, har du inte
kommit tillrätta med det der lilla originalet till
blomstermakerska ännu? frågade den ene i det
han tömde ett glas portvin. Det är satan till
dåligt vin. En annan bute!j, kyparely — Tag
hit en butelj af mitt eget, sade den andre till