ALASTOR. ) TECKNING AF C. E. G: Några dagar derefter emottog Linder från Ala stor följande bref: Det är icke mer än åtta dagar, sedan jag gjorde mitt inträde i den så kallade stora verlden, och redan har jag af densamma fått nog. I morgon reser jag, och är således fri från denna fångenskap. Jag bar gjort bekantskap med väl mel än tvåhundra personer, och dock icke funnit er enda, med hvilken jag kunnat tala. Man måste göra den slutsatsen, att jag är dum, okunnig eller också gränslöst högfärdig. Så obehagliga dju rens läten stundom äro, så äro de dock att föredraga, ty dem slipper man åtminstone att svara Sins emellan förstå de naturligtvis hvarandra yp perligt, och finna hvarandra intressanta. Jag har försökt att härma dessa menniskors läten så god! jag kunnat, men det har kostat på. Jag har varit utsatt för frestelser, ehuru icke för sådanc, dem, man vanligen förstår under synd, och dessa äro i sjelfva verket minst farliga. De så kallade högre klasserna äro väl äfven utsatta för sådane, och det hör stundom till och med till god ton att öfverlemna sig åt dem; de hafva dock det för sig, att man icke öppet kan kländras för att man afhåller sig ifrån dem, men de af det slag, Jag här menar, äro svårare att undvika, emedan, om man håller sig ren och obefläckad, så får man hela verlden emot sig, man blir föremålet för en allmän förkastelse, hvilken, om man tillhör de högre kretsarne, börjar der och så fortsättes trappvis nedåtjoty de lägre härma de högre i allting. Om den högsta samhällsklassen vore dygdig, så skulle detsnart bli ett allmänt mod att vara dygdigHvarenda rad i vår sköna religion har sin tillämpning. Så bar jag, under dessa dagar, oupphörligt hört denna hviskninz: fall ner och tillbed mig, och jag gitver dig allt detta. Det skulle synas, som de der menniskorna ändå värderax öfvertygelse, eftersom -de vilja köpa den. Men Re Se Aftonbl. 4: 196, 197, 498, 199, 200, 204, 202 och 2653.