ALASTOR. )
TECKNING AF C. E. G:
Några dagar derefter emottog Linder från Ala
stor följande bref:
Det är icke mer än åtta dagar, sedan jag gjor-
de mitt inträde i den så kallade stora verlden,
och redan har jag af densamma fått nog. I mor-
gon reser jag, och är således fri från denna fån-
genskap. Jag bar gjort bekantskap med väl mel
än tvåhundra personer, och dock icke funnit er
enda, med hvilken jag kunnat tala. Man måste
göra den slutsatsen, att jag är dum, okunnig el-
ler också gränslöst högfärdig. Så obehagliga dju
rens läten stundom äro, så äro de dock att fö-
redraga, ty dem slipper man åtminstone att svara
Sins emellan förstå de naturligtvis hvarandra yp
perligt, och finna hvarandra intressanta. Jag har
försökt att härma dessa menniskors läten så god!
jag kunnat, men det har kostat på.
Jag har varit utsatt för frestelser, ehuru icke
för sådanc, dem, man vanligen förstår under synd,
och dessa äro i sjelfva verket minst farliga. De
så kallade högre klasserna äro väl äfven utsatta
för sådane, och det hör stundom till och med
till god ton att öfverlemna sig åt dem; de hafva
dock det för sig, att man icke öppet kan klän-
dras för att man afhåller sig ifrån dem, men de
af det slag, Jag här menar, äro svårare att und-
vika, emedan, om man håller sig ren och obe-
fläckad, så får man hela verlden emot sig, man
blir föremålet för en allmän förkastelse, hvilken,
om man tillhör de högre kretsarne, börjar der
och så fortsättes trappvis nedåtjoty de lägre här-
ma de högre i allting. Om den högsta samhälls-
klassen vore dygdig, så skulle detsnart bli ett
allmänt mod att vara dygdig-
Hvarenda rad i vår sköna religion har sin til-
lämpning. Så bar jag, under dessa dagar, oupp-
hörligt hört denna hviskninz: fall ner och till-
bed mig, och jag gitver dig allt detta. Det skulle
synas, som de der menniskorna ändå värderax
öfvertygelse, eftersom -de vilja köpa den. Men
Re
Se Aftonbl. 4: 196, 197, 498, 199, 200, 204, 202
och 2653.