DE SEDNASTE HÄNDELSERNA I SPANIEN, BETRAKTADE FRÅN ENGELSK STÅNDPUNKT. Den utomordentliga artighet, som engelska styrelsen visat Espartero, då den hållit ett rangskepp i beredskap till hans personliga räddning, i händelse han skulle misslyckas i sitt försök att qväfva Spaniorernas uppresning emot honom, röjer tillräckligt att England icke räknat honom bland alldagliga faktionschefer, utan på upprätthållandet af hans styrelsesystem i Spanien lagt en ovanlig vigt. Så länge utgången af hans kamp mot de väpnade faktionerna ännu var oafzjord, kunde man likväl icke i engelska parlamentsdebatter och tidningsuppsatser upptäcka någon annan grund till det medhåll han åtnjöt från Englands sida, än intresset för Englands handel. Med vanlig omtanka hade engelska politiken framskjutit denna underordnade angelägenhet såsom den ostensibla orsaken till Englands deltagande för hans upprätthållelse: och fastän den verkliga anledningen omöjligen kunde undfalla de öfriga kabinetterna, aktade de sig noga för blottandet af hvad de insågo. De läto de kontinentala tidningarne ostördt underhålla den tro på Englands ensidigt merkantila syften med Spanien, som genom engelska tidningspressen blifvit utspridd. Nu åter, sedan striden är afejord med hänseende till Espartero sjelf, börjar sistnämnde tidningspress taga bladet från munnen, i den ena artikeln efter den andra, och man ser den postdagligen framhålla för hvem som vill veta det, hvad England hade hoppats i politiskt hänseende genom Esparteros regentskap, och hvilka följder det beräknar såsom möjliga genom hans fall. Jemnför man den sorg och harm, som i Enzland röja sig öfver Spaniens nuvarande förhållanden, med tillfredsställelsen deröfver i Frankrike och med det triumferande hån, som till och med officiella franska blad låtit undfalla sig öfver Esparteros nederlag, så röja sig de engelska betraktelserna såsom någonting mer, än blotta gissningar inom isolerade tidningsredaktioner. Man märker att det är kabinettsåsigter och icke kanstöperispekulationer, som här träda fram i dagen. Vi skola anföra några utdrag af en dylik artikel, ur ett ibland de med sista engelska posten ankomna större bladen; den skiljer sig blott till formen, men ej till innehållet, från alla de öfriga. Esparteros fall är en händelse af större vigt för Europ2, än den tycks ega vid första påseendet. Spanien är väl numera blott en makt af andra ordningen; men äfven i dess närvarande skick saknar det ej det väsendtligaste inflytande på Europas välfård. Ingenstädes erfar man detta så omisskänneligen och omedelbart som i Frankrike. Spaniens närhet intill detta sednare land, de obehindrade och lätta utvägar det eger att mellankomma vid Frankrikes ä!sklingsplaner, franska gränsens saknad af allt tillförlitligt skydd mot Pyreneerna, och de olägenheter, som Spanien kan i förbund med andra makter tillfoga Frankrike, ha sedan århundraden gjort till en ibland franska kabinettets vigtigaste angelägenheter, att qvarhålla pyreneiska halfön i politisk svaghet och om möjligt bringa Spanien i ett slags vasallskap under franska politiken. Men i samma mån, som det ligger i Frankrikes intresse att ega elt öfvervägande inflytande på andra sidan Pyreneerna, i samma mån är det vigtigt för Europas öfriga makter, att se Spaniens sjelfständighet betryggad mot den ärelystne grannen. Denne, det vestra Europas största landmakt, kan, när som heldst, kasta sig med oemotståndlig kraft mot Rhen, så snart den ej bejdas af hållbaken vid pyreneiska gränsen och af fruktan för svårigheter och hinder på denna sin svagaste sida. Så länge Napoleon nade Carl IV till förtrogen och bundsförvandt, stodo hela kejsarrikets ofantliga stridskrafter bonom till buds, att, på hans vink, falla, likt en lavin, öfver det inre af Europas fasta land. Men i samma ögonblick han sjelf förvandlade förbundet till fiendtlighet, nödgades han som oftast hejda sina rörelser österut, under ängsligt tillbakaskådande åt Pyreneerna, Hans formliga infall i Spanien, som hade till följd att detta land kom under en annan makts hägn, blef första signalen till hans fall. Hans efterträdare hafva hemtat varning af de upplysningar, som hans förhastande framkallade, och stad