DE SEDNASTE HÄNDELSERNA I SPANIEN,
BETRAKTADE FRÅN ENGELSK
STÅNDPUNKT.
Den utomordentliga artighet, som engelska sty-
relsen visat Espartero, då den hållit ett rangskepp
i beredskap till hans personliga räddning, i hän-
delse han skulle misslyckas i sitt försök att qväf-
va Spaniorernas uppresning emot honom, röjer
tillräckligt att England icke räknat honom bland
alldagliga faktionschefer, utan på upprätthållandet
af hans styrelsesystem i Spanien lagt en ovanlig
vigt. Så länge utgången af hans kamp mot de
väpnade faktionerna ännu var oafzjord, kunde man
likväl icke i engelska parlamentsdebatter och tid-
ningsuppsatser upptäcka någon annan grund till
det medhåll han åtnjöt från Englands sida, än in-
tresset för Englands handel. Med vanlig omtan-
ka hade engelska politiken framskjutit denna un-
derordnade angelägenhet såsom den ostensibla or-
saken till Englands deltagande för hans upprätt-
hållelse: och fastän den verkliga anledningen o-
möjligen kunde undfalla de öfriga kabinetterna,
aktade de sig noga för blottandet af hvad de in-
sågo. De läto de kontinentala tidningarne ostördt
underhålla den tro på Englands ensidigt merkan-
tila syften med Spanien, som genom engelska
tidningspressen blifvit utspridd. Nu åter, sedan
striden är afejord med hänseende till Espartero
sjelf, börjar sistnämnde tidningspress taga bladet
från munnen, i den ena artikeln efter den andra,
och man ser den postdagligen framhålla för hvem
som vill veta det, hvad England hade hoppats i
politiskt hänseende genom Esparteros regentskap,
och hvilka följder det beräknar såsom möjliga ge-
nom hans fall. Jemnför man den sorg och harm,
som i Enzland röja sig öfver Spaniens nuvaran-
de förhållanden, med tillfredsställelsen deröfver
i Frankrike och med det triumferande hån, som
till och med officiella franska blad låtit undfalla
sig öfver Esparteros nederlag, så röja sig de en-
gelska betraktelserna såsom någonting mer, än
blotta gissningar inom isolerade tidningsredaktio-
ner. Man märker att det är kabinettsåsigter
och icke kanstöperispekulationer, som här träda
fram i dagen. Vi skola anföra några utdrag af
en dylik artikel, ur ett ibland de med sista en-
gelska posten ankomna större bladen; den skiljer
sig blott till formen, men ej till innehållet, från
alla de öfriga.
Esparteros fall är en händelse af större vigt
för Europ2, än den tycks ega vid första påseen-
det. Spanien är väl numera blott en makt af
andra ordningen; men äfven i dess närvarande
skick saknar det ej det väsendtligaste inflytande
på Europas välfård. Ingenstädes erfar man detta
så omisskänneligen och omedelbart som i Frankrike.
Spaniens närhet intill detta sednare land, de obe-
hindrade och lätta utvägar det eger att mellankom-
ma vid Frankrikes ä!sklingsplaner, franska gränsens
saknad af allt tillförlitligt skydd mot Pyreneerna,
och de olägenheter, som Spanien kan i förbund
med andra makter tillfoga Frankrike, ha sedan år-
hundraden gjort till en ibland franska kabinettets
vigtigaste angelägenheter, att qvarhålla pyrene-
iska halfön i politisk svaghet och om möjligt
bringa Spanien i ett slags vasallskap under fran-
ska politiken. Men i samma mån, som det lig-
ger i Frankrikes intresse att ega elt öfvervä-
gande inflytande på andra sidan Pyreneerna, i
samma mån är det vigtigt för Europas öfriga mak-
ter, att se Spaniens sjelfständighet betryggad mot
den ärelystne grannen. Denne, det vestra Euro-
pas största landmakt, kan, när som heldst, kasta
sig med oemotståndlig kraft mot Rhen, så snart
den ej bejdas af hållbaken vid pyreneiska gränsen
och af fruktan för svårigheter och hinder på denna
sin svagaste sida. Så länge Napoleon nade Carl IV
till förtrogen och bundsförvandt, stodo hela kejsar-
rikets ofantliga stridskrafter bonom till buds, att,
på hans vink, falla, likt en lavin, öfver det inre
af Europas fasta land. Men i samma ögonblick
han sjelf förvandlade förbundet till fiendtlighet,
nödgades han som oftast hejda sina rörelser öster-
ut, under ängsligt tillbakaskådande åt Pyreneerna,
Hans formliga infall i Spanien, som hade till följd
att detta land kom under en annan makts hägn,
blef första signalen till hans fall. Hans efterträ-
dare hafva hemtat varning af de upplysnin-
gar, som hans förhastande framkallade, och stad-