sig, förstod han att så förvalta, att det gaf en omått
lig afkastning, oaktadt en from Israelit för sitt bi
träde såsom kommissionär i förvaltningsangelägenhe
terna var ganska dyrköpt. I den mån kapitalet för
ökades, förökades äfven Krypelins anseende, värdig
heter och titlar; således blef han inom kort kam
marrätisråd, nordstjerneriddare samt ledamot i Ve
tenskapsakademienr, der han lärer ha sin plats näs
intill excellensen B. Krypelin, har varit ledamot
flere riksrätter och då alltid passat tillfälle att gräl
litet på tiden, som varit så enfaldig, att den ej set!
att de anklagade varit oskyldige allesammans. Fö
ett par år sedan fick Krypelin afsked såsom vice pre
sident, dertill erhöll han den 5 Februari i år nord
stjernekrachanen och har nyligen blifvit upphöjd i ad
ligt stånd. Gubben bör således nu till våra ädlinga
och är såsom det kallas en parveny, det vill säg
en slags tingest midt emellan frälse och ofrälse, son
tycks skämmas att ej vara af fullblod, men som be
traktas med föraktliga blickar af det äkta fullblodet
Han har efter denna sista upphöjelse börjat sätta nä
san mer i vädret och påstår sig nu härstamma frå!
den bekante Hans Kröpelin, fastän ö öfvergått till
såsom ofta är förhållandet med vokaler. Men gam
ma!t folk ner på Falbygden minnes ännu hans farfar
som var sockensmed och gemenligen kallades ömson
Kryp, Krypen och Krypingen, hvilket namn han fåt
fråa sina yngre dagar, då han, såsom det står i visan
gick i gålar,
och sålde nålar
och band band.n
Efter alla dessa antecedentier tyckes som kunde H
v. presidenten ej just ha skäl att klaga på tiden, mer
medgifvom det, hans värdighet kräfver dessa jeremia
der; och då jag hör någon riktigt fördöma tidnin
garne, utfara i hat mot folkskolorna, förbanna ång
machinper; klandra näringsfriheten m. m. d., så tän
kel jag alltid, detta är säkert något tidens skötebarn.
n lyckans gunst!ing, som alls icke har orsak at!
fö iöma den hedersgubben Tid, hvilken dock, i
trots af alla Danska Canzliets tillgöranden och Sven-
ska Stats-rådet- biskopens praktiker,, går sin jemna
gång, och den som ej vill följa med honom, han —
— — ja han får bli efter.
————————