sig, förstod han att så förvalta, att det gaf en omått lig afkastning, oaktadt en from Israelit för sitt bi träde såsom kommissionär i förvaltningsangelägenhe terna var ganska dyrköpt. I den mån kapitalet för ökades, förökades äfven Krypelins anseende, värdig heter och titlar; således blef han inom kort kam marrätisråd, nordstjerneriddare samt ledamot i Ve tenskapsakademienr, der han lärer ha sin plats näs intill excellensen B. Krypelin, har varit ledamot flere riksrätter och då alltid passat tillfälle att gräl litet på tiden, som varit så enfaldig, att den ej set! att de anklagade varit oskyldige allesammans. Fö ett par år sedan fick Krypelin afsked såsom vice pre sident, dertill erhöll han den 5 Februari i år nord stjernekrachanen och har nyligen blifvit upphöjd i ad ligt stånd. Gubben bör således nu till våra ädlinga och är såsom det kallas en parveny, det vill säg en slags tingest midt emellan frälse och ofrälse, son tycks skämmas att ej vara af fullblod, men som be traktas med föraktliga blickar af det äkta fullblodet Han har efter denna sista upphöjelse börjat sätta nä san mer i vädret och påstår sig nu härstamma frå! den bekante Hans Kröpelin, fastän ö öfvergått till såsom ofta är förhållandet med vokaler. Men gam ma!t folk ner på Falbygden minnes ännu hans farfar som var sockensmed och gemenligen kallades ömson Kryp, Krypen och Krypingen, hvilket namn han fåt fråa sina yngre dagar, då han, såsom det står i visan gick i gålar, och sålde nålar och band band.n Efter alla dessa antecedentier tyckes som kunde H v. presidenten ej just ha skäl att klaga på tiden, mer medgifvom det, hans värdighet kräfver dessa jeremia der; och då jag hör någon riktigt fördöma tidnin garne, utfara i hat mot folkskolorna, förbanna ång machinper; klandra näringsfriheten m. m. d., så tän kel jag alltid, detta är säkert något tidens skötebarn. n lyckans gunst!ing, som alls icke har orsak at! fö iöma den hedersgubben Tid, hvilken dock, i trots af alla Danska Canzliets tillgöranden och Svenska Stats-rådetbiskopens praktiker,, går sin jemna gång, och den som ej vill följa med honom, han — — — ja han får bli efter. ————————