moderns vilja besöka honom, var icke rätt, ej
heller var det möjligt, ty unga flickor, som till-
höra den högre medborgareklassen, lemnas icke
obevakade — väl oftast ieke af fruktan för en
möjlig förseelse mot moraliteten, utan för att icke
bryta mot en allmänt antagen konveniens. Det
enda som var att göra, var alltså, alt så mycket
möjligt var, söka häfva anledningen till systerns
svårmod, och, det var derpå han, i samråd med
sina vänner, arbetade.
Det torde icke behöfva sägas, att Louise af-
skydde Curt. Hon nästan förebrådde sig den ve-
dervilja hon hyste för honom; men den fick dag-
ligen ny näring. Med längtan emotsåg hon alltså
det annalkande ögonblicket för hans afsesa till
mötet, osäker likväl, om han icke straxt efter
detsamma skulie återkomma. Curt återigen, hvil-
ken redan bestämt sig för att grunda sina för-
boppningar om en lysande framtid på en förbin-
delse med Louise, gick konseqveat till målet, på
den väg han dertill för sig hade utstakat.. För
somliga meMiskors verldserfarenhet är stödet af
ett eller ivå exempel tillräckligt — han hade
sett ett sådant på en ung militär af sina bekanta,
som börjat sin bana hos modern, för att fullända
den hos dottern, och genom en sådan Skupp
kommit i besittning af en lysande ekonomisk
ställning. Han hade sina skäl att emotse, att: en
sådan resurs skulle -bli honom nödvändig, ehuru
detta ögonblick visserligen ännu var aflägset, och
han ville icke försumma någonting, äfven under
den tid ban hade påräknat att njuta sitt sorg-
fria väsen., Louise var ännu blott 46 år — äf-
ven hon behöfde stadga sig, eller med andra
ord, mogna för brudstolen — en förklaring innan
hon hunnit bli mätt på ungdomens nöjen skul!e
kunna misslyckas — det vore alltså mest poli-
tiskt att vänta. Han hade imedlertid för god
tanka om sin älskvärdhet, för att sätta i fråga
tt — som han också stundom lät uadfalla sig —
göra hvilken flicka som heldst kär, i sig, och