CREATE
ALASTOR. )
TECENING ÅF C. E. G.
Alastor hade ett enskildt samtal med sin mor.
Han bade haft svårt att afböja ett urskuldande,
hvartill han trodde sig finna anledning i någon
mot honom begången orättvisa. -Som nästan all-
ting hos henne var omotiveradt, eller åtminstone
hon icke behböfde tiondedelen så mycket motiv
som andra menniskor, så gjorde hon nu till ett
nära nog himmelsskriande brott, hvad som hon
några ögonblick förut ansett för alldeles ingenting.
Alastor visste dessutom ganska väl, att hon ögon-
blicket gfter var färdig att ångra, att hon ångrat
sig, och han ville gerna bespara henne äfven den-
na förödmjukelse.
Något som grefvinnan verkligen hade att före-
brå sig, och hvaruti hon älven varit någorlunda
konseqvent, var en önskan att bli af med sin son
från sin omgifning. Ehuru grannlaga hans upp-
förande mot henne alltid var, kände hon det
dock redan besvärligt, att han skulle vara ett dag-
ligt ögonvittne till hennes svagheter, och det var
således med gläje hon förnam hans beslut att
företaga en utländsk resa.
Detta förhållande hade imedliertid gjort, att
grefvinnan under tiden ganska litet talat med sin
son om den ifrågavarande resan. Förställning var
ej hennes sak, och hon kände att hon lätt kunde
röja sig. Men när det skred till att det skulle
pli allvar utaf, vaknade dock den mera naturliga
moderskänslan hos henne, och hon var hu färdig
att utbrista i den mest bittra klagan öfver att på
An
7) Se Aftonbl. 25 196, 197, 198, 199, 200 och 204,