sigter. — Cirköläret innehöll att, sedan Hennes Maj:ts ministrar uttryckligen förklarat manufakturdistrikternas betryckta ställning härröra från nöfverproduktion, och att några utvägar icke finnas i styrelsens makt att afbjelpa den närvarande förlägenheten ; så sammankallades stadens och ortens bankirer, köpmän, fabrikanter och åkerbrukare, lör att. taga i öfvervägande de långvariga hindren för allmänna rörelsen, och föreslå de hjelpmedel, som den närvarande förlägenheten kan erfordra, — Mötet var ganska talrikt; men fastän man föresatt sig att icke låta politik ingå i diskussionerna, så medförde dock sjelfva anledningen till sammankomsten och den oundvikliga undersökningep af det ondas orsaker, -att förhandlingarne blefvo af politisk natur. Jemt två år hade nu förflutit, sedan den nuvarande ministerens tillträde. Vid den tiden var landets ställning redan svår, och påkallade en förändrad behandling af de allmänna ärenderna. Skörden kom sent: folket, utmattadt efter den allmänna spänningen vid de nya parlaments-valen, kände mer än förr den svaghet, hvari en långvarig penningkris försatt det, och allmänna rösten ställde till den nye premier-ministern, Sir Robert Peel, följande frågor: Hvad ärnar ni göra? Ni har förkastat de bjelpmedel, som föreslagits af edra ,öreträdare: ni har utträngt dem från deras plats, ,derföre att de vågat föreslå sådana medel: ni ;har öfvertagit makten under den uttryckkga föryutsättningen att det är ni, som skall rädda landet: hvad ärnar ni företaga? Den nya styrelsen begärde tidsutrymme, och detta beviljades: Parlamentets portar stängdes tills vidare. På en klen årsväxt följde en förfärlig vinter; handel och rörelse lågo nästan förlamade: den stora arbetande massan af folket led den grymmaste brist på det nödvändiga. Äfven de stoltaste konservative, de, som till en början vägrat alt tro på tillvaron af någon nöd, och litat på Sir Robert Peels sparbanksstatistik, började ana att stor rikedom, och mycken välmåga kunna trifvas i ett land tillsammans med ett vidt utbredt elände, sådant att menskligheten kan rysa dervid. Man började inom de konservativa satongerna hviskande anförtro hvarandra, alt det väl ändå vore möjligt att folket hade för litet att äta. Man tillgrep åter de vanliga palliativmedlen: understödsteckningar och nödhjelpskommittcer, och bland andra utvägar kom Quarterly Review fram med en välmenande artikel, hvari man beklagade det. höga priset på kött, och föreslog, att skaffa folket ymnigare tillgång på fisk. Hvem erinrar sig ej härvid högstsalig drottning Christinas förslag vid en hungersnöd på hennes tid i Sverge, att folket, i brist på bröd (potatis var då okänd i Europa), kunde äta rofvor,! Året 4842 inträdde: Parlamentet församlades: den nya spanmåls-lagen och den Peelska tariffen framlades; sessionen upptogs med debatterna deröfver. Resultatet blef: godt pris på timmer, men icke godt pris på spanmål: godt pris på kaffe, men icke på socker; de tolfhundra artiklarne i tulltaxan nagelforos på det noggrannaste för en nedsättning; men, likasom af en partiell blindhet, såg men förbi alla varor af större vigt. Under tiden försmäktade handeln, skepp lågo aftacklade i hamnarne, arbetande händer saknade användning, kapitalerna inlåstes ofruktbara, utländska makters tullstadganden ökade förlägenheten för Englands export; sjeliva lifskraften för detta land var förlamad, och till råga på allt befarades ännu en missväxt. Lyckligtvis blef denna fruktan öfverflödig; men likasom för att visa, alt menniskor och ej Försynen vållade Englands missöden, utbröt midt under skördens välsignelser ett uppror af utsvultna, arbetslösa folkmassor, som röopade på värlig lön för ärligt arbeter, ett rop. som gen!judat alltsedan. Äfven det botande i denna nya våda gick skonsamt förbi. Vintern, mildare än många föregående, införde ett nytt år under lugnare utsigter och parlamentet sammanträddå åter. Det har nl setat nära sju månader; men allt hvad styrelser gjort under tiden, har tjenat att blotta de finan ciel!a misstagen, genom utvecklingen af deras förderfliga verkningar. An en gång står nu Eng. lands lagstiftande församling färdig alt åtskiljas utan annat resultat, än att den lemnar landet å sitt öde. Hurudant detta öde är, derom kan mar inbemta en någorlunda fullständig föreställning ge nom de upplysningar,. som framdrogos på mötet Birmingham. Handelskammarens president, Mr Richard Spoo ner, var utsedd till ordförande. Efter en lång varig diskussion öfver åtskilliga motioner, antog af en stor mejoritet följande förslag, framstäldt a Mr Edmondes: alt, sedan ministrarne förklara! sig icke veta något medel emot landets nöd skulle en reqvisition uppsättas och underteknas hvari Mairen anmodades att på ett allmänt möte ee: