fikenhet och nyhet, som är en af menniskans naturliga lustar; det vill säga, genom den dagliga boken, genom den populära jurnalismen; ty jurnalismen är icke en nyck, ett infall; den är tidens gång, utmärkt timma för timma, på menniskossägtets urtafla. VAtt bilda en daglig tidning för folket, i stort format, till ett pris som icke öfverstiger fem dasars arbetslön; att intressera för dess författande, utan afseende på opinion eller parti, blott för att gagna, och genom höga och frikostiga ersättninvar för deras arbeten, alla de män som i Frankrike och i öfriga Europa vandra i spetsen för tänkandet, för filosofien, vetensksperna, litteraturen, konsterna och slöjderna; att begära af en hvar af dem ett antal artiklar, i hvarje af de höga kunskapsgrenar uti hvilka de regera: af den ene moralfilosofi, af den andre historia, af denne vetenskap, af en annan poesi, af åter en annan politik, men blott allmän politik och i dess mest enhälliga principer, utan någon lifligare eller konstlad polemik emot män eller regeringar; att uppmana dem till att låta alla dessa höga tankar och förnuftslut nedstiga ända till de minst abstrakta fattningsgåfvors sfer, i klara, noggranna och bestämda termer; att öfversätta, alt så att säga, omprägla sig sjelfve, ifrån det lärda språket i folkspråket; att förena, med denna fortgående och skiftande elementar-undervisning, berättelsen om de förnämsta nationella eller europeiska tilldragelser, dagens fullständiga protokoll hela verlden öfver; att på sådant sätt låta det allmänna ljuset tränga fram genom alla dörrar och fönster, oenom hvarje takremna i folkets hyddor, samt att låta dessa massor af menniskor deltaga efter råd och läzenhet i det religiösa, filosofiska, vetenskapliga, litterära och politiska lifvets verksamhet, likasom de redan deltaga i det fysiska tifvets genom mindre dyra, men äfven mera närande, födoämnen; se der denna tanka! Jag har icke lid att nu vidare utveckla den; men det torde vara nog att säga, det dertill blott erfordrades en million franes om året. Jal det vore nog om en million vältänkande medborgare anslogo blott en franc om året, en af dessa små penningar som slinter mellan fingrarna på oss, utan att vi veta det, och som våra lustar tusen gånger om året utkasta vid ögonblickets infall. Denna tanka skulle då kunna -realiseras, och civilisationen skulle liksom en sky nedstiga till de lägsta punkter, för att öfverallt sprida sitt välgörande duggregn. Hvilken moralisk revolution skulle icke härigenom uppstå på tio år, i förståndet, begreppen, sederna, välståndet hos massorna, genom denna dagliga och allmänna ingjutning af upplysning i deras, mörker, af tänkande i deras försoffning! De stå nu i skuggan; ni skulle försätta dem i solen. Allt skulle gäsa, gro och bära frugt. Jag tvekar icke att påstå, det inom några år edert politiska folk skulle vara alldeles förändradt. Men, ni frågar mig: hvarföre utför ni då icke denna tanka? Jo, emedan jag icke har denna miilionen ensam; emedan det ej i denna tid finnes i Frankrike en idd, som uppväger en franc. Om de gode medborgarne finna millionen, nog skulle jag åtaga mig att finna män. Desse män skulle i grunden vara nationens verkliga moraliska makt, ledarne af det allmänna tänkesättet, den ständiga rådskammaren åt den nyare civilisationen. Skulle denna kallelse icke vara något, som kunde fresta ädla och ärelystna sinnen? Visserligen! Det finnes nu öfverallt tvänne slags styrelser, den som regerar och den som förvaltar. Den som regerar, det är den som tänker. Hon är öfver den som förvaltar. Men denna den allmänna tankans styrelse har, liksom den andra, bebof af enhet i handling och organer. Den populära tidningen, så uppfattad, skulle vara lagboken för denna tankans regering; föreningen som utgaf dem vore dess budget och dess arm; seklets förnämsta författare skulle blifva dess ministrar. Tänk på saken. Det finnes i vår tid ingen vackrare bestämmelse, än alt vara en nationalrepresentationens och kronans minister, det vill säga opinionens! Al. de Lamartine. ENGLANDS STÄLLNING.