allestädes, det resultat: att äran och patriotismen, skiljde från handlingens allmänna moralitet, äro ofruktbara för menniskoslägtets verkliga framgång; och att, med ett ord, det icke finnes någon ära mot det hederliga, ingen patriotism emot menniskokärleken, inga framsteg emot rättvisan. 294 (Forts. följer.) STOUKHOLM den 30 Aug. — Ett par lokala förbättringar i postföringen hafva åter blifvit vidtagna. De hafva, liksom flera dylika förut, skett uppå kommunernas ansökning, och föranleda den reflexionen, att det vore väl, om kommunerna sjelfva, något allmännare, än hittills, sökte alt genom memorial till poststyrelsen eller Regeringen utverka sådane förbättringar. Som man i Strengnäs baft att beklaga sig öfver långsam postgång, har Regeringen bifallit den förbättring, att lättare bref till och från Strengnäs må få fortspaffas med snällposten, som fyra gånger i veckan passerar så nära förbi staden, nämligen vid Malmby, att afståndet icke utgör mer än 34 eller föga öfver en half mil. — Uppå anhållan af åtskilliga personer i Lindesbergs stad och trakten deromkring, bar Regeringen bifallit, att posten till denna stad från norra och östra orterna icke längre må göra en omväg af fem mil, öfver Urebro, utan från Arboga fortskaffas, i serskild väska, med nya Kopparbergsposten till Wesslingbybolm, och derifrån, med serskild skjuts, befordras till Lindesberg, 21, mil, dem en person åtagit sig att skjutsa, mot vanlig skjutslega, hvilken för hela året uppgår till blott 92 Rdr 40 sk. Re — Det berättas, och Dagligt Allehanda omtalar i dag, att Regeringen i cirkulär till generalbefälhafvarne i militärdistrikten förordnat, att då Officer, vid afsked från innehafvande beställning, erbvåller tillstånd att i regemente eller korps qvarstå, den sålunda afskedade icke längre än Tre år må Dbibebålia sin tur och befordringsrätt vid regementet eller korpsen, med mindre Regeringen, på förnyad anhållan, dertill lemnar bifall. Då Regeringen införde det nya bruket, att låta officerare få lemna lönerna på stat, och ändock qvarstå med tur och befordringsrätt i resementerna, voro vi de förste att yttra betänkligheter vid denna mesyr, som till fördel för de rikare, hvilka kunde umbära lönen, lade hela tjenstgörinzsbördan på dem, som behöfde denna för sin utkomst, men hvilkas befordran derigenom stängdes, elier åtminstone fördröjdes. Om den nu vidtagna åtgärden skulle vara cen utväg att afbjelpa detta misstag, kan således densamma ej annat än gillas, i den mån som det förra. derigenom kunde komma att godtgöras; men betraktar man åter, alt det nya Beslutet ytterst grundar siz på antagandet af Regeringens rätt att godtyckligt afgöra om officer skall få stå qvar i tjenst eller icke, så erinra vi blott derom, att grundlagen icke tillåter Konungen att utan laga dom eiler ransakning skilja någon officer, under regementschefsgraden, som ingått i rikets tjenst, utur densamma, utom på hans egen begäran; och ett bifallp, till bans qvarstående i graden, sedan det en gång gifvits, lärer således icke kunna vägras, och knappast hans befordran i kompagnioflicersgraden, sedan han genom den kongl. förordningen blifvit om en sådan rätt betryggad. I denna fråga bör äfven noga betraktas huruvida ordet ,erhåller. eller erhållit, blifvit i cirkuläret begagnadt; och om man verkligen ämnar behändla dem, som redan fått lemna lönerna och qvarstå i tjenst, olika med dem, som hädane ter derom göra ansökning. Gäller det äfven de förra, så är åtgärden en alldeles olaglig inskränkning i den enskildes rätt att endast bero af leg, och icke af gunsten.