Fror dup, sade hon liftigt, att jag skullekunn: lära mig en vals af Strauss? Det tror jag visst, sade Alastor öfvertygande om mamma vill arbeta. Ja, om jag inte skall arbetal — Hon var ett barn Louise, som nu kom ner, åtföljd af Mathilda blef helt storögd, då bon fick se sin mor redar uppe och klädd. En blick från Alastor tillbakahöll imedlertid det utrop af förvåning, i hvilke hon höll på att utbrista. Men löjtnant Cut, son straxt derefter inkom, hade icke denna takt. Verkligen grefvinnan? Minsann troddejag iekc alt det var en borgarfru, som förirrat sig 1 den gtet liga Anundsborgska salongen. Jag ber om förlåtelse min allranådigsta tant! misstaget är orimligt, de vet jag — men — men kanske gå alla klocko efängdt. Jag tror minsann att det är för tidig för kammarjungfrurna att stiga upp ännul tillade han med ett rått skämt, som kom grefvinnan at! tänka på de försummelser, som blifvit begångus vid hennes toilett. Stjernerantz trodde sig ha en oförrätt att häm nas sedan gårdagen. Efter supgenh var den rätt: herdestunden, då han brukade inlåta sig i förtro liga samtal med grefvinnan, Han ansåg deu visserligen i allmänhet för ett tvång, för hvilke han sökte sin ersättning på annat sätt, men i all ll ville ban icke se sig dispenserad derifrån ge nom en rivals mellankomst — denne måtte n uppträda under hvilken skepnad som helst. Har var svartsjuk på grefvinnans flygtigt uppvalknsde tycke för musik, ledde sig dervifrån på den tan kan, att lektioner, tagne för Linder, möjliger kunde hafva en, för den ynnest hvaruti han sjel stod, menlig effekt — det var således anpgelägel