i Det var befaldt, att theet skulle serveras nere i paviljongen. Lekarne upphörde för en stund. Kammarherren, som fann spelet på tu man hand enformigt, emedan det ,icke ville bli någon differencen, och dessutom gjorde sig skyldig till åtskilliga distraktioner, då han, allt emellanåt genom det öppna fönstret hörde mamsell Clemences muntra skratt, proponerade en mästertur, hvarefter han gick ned i trädgården, hvilket exempel följdes af de öfrige i salongen qvarvarande, med undantag af Stjernerantz, som med en förnäm öfverlägsenhet blickade ned åt gräsplanen, der de andra njöto af sina barnsliga nöjen. Han vågade öppna dörren till grefvinnans kabinett. Hon satt i en soffa, lutad emot en kudde, och hållande framför sig en med eau de cologne fuktad näsduk, Hon gjorde intet afvisande tecken, låtsade bara som hon inte märkt den inträdande, och höll näsduken för ögonen. Stjernerantz gick sakta fram, kastade sig på knä, och fattade grefvinnans hand. Det var djerft, men det lyckades. Hon ville draga sin hand tillbaka, men det skedde blott med ett svagt bemödande — den blef alltså hvilande i Curts — hon sänkte till honom n vemodsfull blick. Då hon åter slog upp den, märkte hon att han dragit igen ldörren efter sig... ,Bör Guds skull, Jåt dörren stål sade hon. Curt steg upp, för att efterkomI ma hennes befallning, likväl med ett uttryck i sitt ansigte, liksom skulle han beklagat sig. Det samtal, som ger föreföll, fördes mycket fNågt — det han således icke redogöras derför. TEndast slutet hördes, sDu far ju till mötet om några dar ?) sade grefvinnan, i det hon steg uppsoch giek till sit! chatull. c Här äro några bröstkarameller, som kanske -Ikunde komma till pass, sade hon och lät en mer papper omvirad rulla glida i hans hand. Den vai tung. Han kysste med entusiasm händerna på hans vackra tant.