i Det var befaldt, att theet skulle serveras nere
i paviljongen. Lekarne upphörde för en stund.
Kammarherren, som fann spelet på tu man hand
enformigt, emedan det ,icke ville bli någon dif-
ferencen, och dessutom gjorde sig skyldig till åt-
skilliga distraktioner, då han, allt emellanåt ge-
nom det öppna fönstret hörde mamsell Clemences
muntra skratt, proponerade en mästertur, hvar-
efter han gick ned i trädgården, hvilket exempel
följdes af de öfrige i salongen qvarvarande, med
undantag af Stjernerantz, som med en förnäm öf-
verlägsenhet blickade ned åt gräsplanen, der de
andra njöto af sina barnsliga nöjen.
Han vågade öppna dörren till grefvinnans ka-
binett. Hon satt i en soffa, lutad emot en kud-
de, och hållande framför sig en med eau de co-
logne fuktad näsduk, Hon gjorde intet afvisande
tecken, låtsade bara som hon inte märkt den in-
trädande, och höll näsduken för ögonen. Stjern-
erantz gick sakta fram, kastade sig på knä, och
fattade grefvinnans hand. Det var djerft, men
det lyckades. Hon ville draga sin hand tillbaka,
men det skedde blott med ett svagt bemödande
— den blef alltså hvilande i Curts — hon sänkte
till honom - n vemodsfull blick. Då hon åter
slog upp den, märkte hon att han dragit igen
ldörren efter sig... ,Bör Guds skull, Jåt dörren
stål sade hon. Curt steg upp, för att efterkom-
I ma hennes befallning, likväl med ett uttryck i
sitt ansigte, liksom skulle han beklagat sig.
Det samtal, som ger föreföll, fördes mycket
fNågt — det han således icke redogöras derför.
TEndast slutet hördes,
sDu far ju till mötet om några dar ?) sade gref-
vinnan, i det hon steg uppsoch giek till sit!
chatull. c
Här äro några bröstkarameller, som kanske
-Ikunde komma till pass, sade hon och lät en mer
papper omvirad rulla glida i hans hand. Den vai
tung. Han kysste med entusiasm händerna på
hans vackra tant.