mans förmån, utan våda för hans rykte eller sitt eget medvetande. Sysselsatt med denna plan, sammanträffar hon händelsevis med Rosa, och upptäcker i henne en pensionskamrat. Den återvaknade ungdomsförtröligheten leder imedlertid snart till uppdagandet af det ömsesidiga bedrägeri, för hvilket de blifvit utsatte af baronen och Dorn. Begge besluta nu att hämnas utan skonsamhet på baronen, och fru Dorn finner med detsamma tillfälle att ge en oförgätlig lexa åt sin man. — Sådan är uppränningen till pjesen. Huru den inoch utvecklar sig, är bättre att se på scenen än i beskrifning. — Bredvid hufvudhandlingen har Dorns stjufdotter, Sofi, en liten intrig för sig sjelf, och till och med fru Dorns tjenstflicka, Bertha, saknar ei sin. Dessa episoder höra likväl ej mer till pjesen, än att de skulle kunna borttagas, utan att störa gången af det hela; men de skada ej heller, och äro att betrakta som de bisaker på en god tafla, hvilka anbringas att på ett angenämt sätt fylla annars toma rum. Här tjena de dessutom till rättfärdigande af pjesens sednare titel, som gör den till hvad men kallar ett dramatiskt proverb. Rollerna voro: fördelade efter vanligheten på Hr Torslows teater, d. v. s med den honom egna förmåga i bedömande af anlag; hvaraf åter följde att pjesen gick ganska väl, äfven första gången. Vi ha redan nämnt att Hr Malmström föreställde baron von Schwartlzau. Mamsell Widerberg utförde fru Dorns parti — det mest utmärkta på den qvinliga sidan — så som man kunde vänta af hennes redan allmänt erkända talang. Hr Broman, såsom en dryg vaktmästare i byrån och tillika haronens kammartjenare, var en mästerlig kopia al de originaler, som något hvar torde ha sett i embetsverk och högförnäma förmak; och hans fru, såsom Rosa, fyllde sin plats ganska follkomligt. Huset var fullt och Hr Malmström helsades, som recettagare, med ett mycket lifligt applådissemang. Väl hördes ett konstförståndigt 1eJon upprepa den numera bannala frasen, att pjesen icke tycktes inspelad första gången och att man ezentligen ej borde se någon ny pjes förr än den andra och tredje; men utom det att detta omdöme vederlades af den andra representationen i. Söndags, så är det nu mer blott en af de stereotyper, med hvilkas tillsjelp man kan bli konstdomare för godt köp, utan att vara det. (Z rör någon tid sedan meddelades en, ur norska tidningen Morgenbladet hemtad redogörelse för teaterns i Christiania inkomster och utgifter under den sednaste säsongen. Samma tidning meddelar nu en uppgift på de vid denna teater anställda aktörers och aktrisers, samt musikinstruktörens och kapellmästarens aflöning under teateråret, från den 4 September 1842 till den 34 Augusti 1843. Den följer här, men med der förändring att skillingtalen blifvit uteslutne. Med. Schrumpf, vid teatern i Christania, 437 Spdr, vid representationer. gifna i Drammen, 30 Spdr, summa 467 Spdr; Mad. Jörgensen 446: i Dr. 30: s:a 446 Mad. Smidt 364: M:ll Luplau 328: i Dr. 30: s:a 358 Mad. Giebelhausen 296: i Dr. 80: s:a 376: Mad. Braatz 305: Mad. Hagen 444: i Dr. 39: s:a 480: Mad. Sich. lau 445: Mad. Berg 263: i Dr. 48: s:a 284: Mad Voltz 260: i Dr. 9: s:a 969: Mad. Staal 240: i Dr. 440: s:a 320: Hr Jörgensen 549: häri inberäknadt förökning i hans aflöning såsom sceninstruktör, i Dr. 30 s:a 549: Hr Smidt 427: Hr Balling, inberäknadt til lägg såsom sceninstruktör, 388: Hr Cronberg, d:o d:c 449: i Dr. 45: sa 427: Hr Hagen 369: i Dr. 30 s:a 399: Hr Nielsen, inber. tillägg såsom garderobinspektör 484: i Dr. 80: s:a 564: Hr Berg 359: Hr Gie belhausen, inber. tillägg såsom regissör, 412: Hr Staal. inber. tillägg såsom chormästare, 339: i Dr. 30: s:: 369: Ar Sichlau 423: i Dr. 80: s:a 5035: Hr Rasmus sen 263: i Dr. 30: summa 293 Spdr. Musikläraren har en aflöning af 500 Spår, dess utom har hans andel af beneficerepresentationerna efter marknadsveckan, utgjort 23 Spdr, kapellmästa ren aflönas med 240 Spdr om året, hans andel a recetterna har utgjort 23 Spdr och andelen af recet: terna i Drammen i Juli månad 30 Spdr. ERE ENA ee — Ett par påstötningar till de stora tidnin garna, och förnämligast till Dagligt Allehanda hafva egt rum först i Liten lefver än och sedan mirabile dictu, i Svenska Minerva, att meddelz . TTT Jas t talan Arn Anm Flasft anm vas