mans förmån, utan våda för hans rykte eller sitt
eget medvetande. Sysselsatt med denna plan,
sammanträffar hon - händelsevis med Rosa, och
upptäcker i henne en pensionskamrat. Den åter-
vaknade ungdomsförtröligheten leder imedlertid
snart till uppdagandet af det ömsesidiga bedrägeri,
för hvilket de blifvit utsatte af baronen och Dorn.
Begge besluta nu att hämnas utan skonsamhet på ba-
ronen, och fru Dorn finner med detsamma tillfälle
att ge en oförgätlig lexa åt sin man. — Sådan är
uppränningen till pjesen. Huru den in- och ut-
vecklar sig, är bättre att se på scenen än i be-
skrifning. — Bredvid hufvudhandlingen har Dorns
stjufdotter, Sofi, en liten intrig för sig sjelf, och
till och med fru Dorns tjenstflicka, Bertha, sak-
nar ei sin. Dessa episoder höra likväl ej mer till
pjesen, än att de skulle kunna borttagas, utan att
störa gången af det hela; men de skada ej heller,
och äro att betrakta som de bisaker på en god
tafla, hvilka anbringas att på ett angenämt sätt
fylla annars toma rum. Här tjena de dessutom
till rättfärdigande af pjesens sednare titel, som gör
den till hvad men kallar ett dramatiskt proverb.
Rollerna voro: fördelade efter vanligheten på
Hr Torslows teater, d. v. s med den honom egna
förmåga i bedömande af anlag; hvaraf åter följde
att pjesen gick ganska väl, äfven första gången.
Vi ha redan nämnt att Hr Malmström föreställde
baron von Schwartlzau. Mamsell Widerberg ut-
förde fru Dorns parti — det mest utmärkta på
den qvinliga sidan — så som man kunde vänta
af hennes redan allmänt erkända talang. Hr Bro-
man, såsom en dryg vaktmästare i byrån och tillika
haronens kammartjenare, var en mästerlig kopia
al de originaler, som något hvar torde ha sett i
embetsverk och högförnäma förmak; och hans
fru, såsom Rosa, fyllde sin plats ganska follkom-
ligt. Huset var fullt och Hr Malmström helsa-
des, som recettagare, med ett mycket lifligt ap-
plådissemang. Väl hördes ett konstförståndigt 1e-
Jon upprepa den numera bannala frasen, att pje-
sen icke tycktes inspelad första gången och att
man ezentligen ej borde se någon ny pjes förr än
den andra och tredje; men utom det att detta
omdöme vederlades af den andra representationen
i. Söndags, så är det nu mer blott en af de stereo-
typer, med hvilkas tillsjelp man kan bli konstdo-
mare för godt köp, utan att vara det.
(Z rör någon tid sedan meddelades en, ur
norska tidningen Morgenbladet hemtad redogörelse
för teaterns i Christiania inkomster och utgifter
under den sednaste säsongen. Samma tidning
meddelar nu en uppgift på de vid denna teater
anställda aktörers och aktrisers, samt musikin-
struktörens och kapellmästarens - aflöning under
teateråret, från den 4 September 1842 till den
34 Augusti 1843. Den följer här, men med der
förändring att skillingtalen blifvit uteslutne.
Med. Schrumpf, vid teatern i Christania, 437 Spdr,
vid representationer. gifna i Drammen, 30 Spdr, sum-
ma 467 Spdr; Mad. Jörgensen 446: i Dr. 30: s:a 446
Mad. Smidt 364: M:ll Luplau 328: i Dr. 30: s:a 358
Mad. Giebelhausen 296: i Dr. 80: s:a 376: Mad. Braatz
305: Mad. Hagen 444: i Dr. 39: s:a 480: Mad. Sich.
lau 445: Mad. Berg 263: i Dr. 48: s:a 284: Mad
Voltz 260: i Dr. 9: s:a 969: Mad. Staal 240: i Dr.
440: s:a 320: Hr Jörgensen 549: häri inberäknadt för-
ökning i hans aflöning såsom sceninstruktör, i Dr. 30
s:a 549: Hr Smidt 427: Hr Balling, inberäknadt til
lägg såsom sceninstruktör, 388: Hr Cronberg, d:o d:c
449: i Dr. 45: sa 427: Hr Hagen 369: i Dr. 30
s:a 399: Hr Nielsen, inber. tillägg såsom garderobin-
spektör 484: i Dr. 80: s:a 564: Hr Berg 359: Hr Gie
belhausen, inber. tillägg såsom regissör, 412: Hr Staal.
inber. tillägg såsom chormästare, 339: i Dr. 30: s::
369: Ar Sichlau 423: i Dr. 80: s:a 5035: Hr Rasmus
sen 263: i Dr. 30: summa 293 Spdr.
Musikläraren har en aflöning af 500 Spår, dess
utom har hans andel af beneficerepresentationerna
efter marknadsveckan, utgjort 23 Spdr, kapellmästa
ren aflönas med 240 Spdr om året, hans andel a
recetterna har utgjort 23 Spdr och andelen af recet:
terna i Drammen i Juli månad 30 Spdr.
ERE ENA ee
— Ett par påstötningar till de stora tidnin
garna, och förnämligast till Dagligt Allehanda
hafva egt rum först i Liten lefver än och sedan
mirabile dictu, i Svenska Minerva, att meddelz
. TTT Jas t talan Arn Anm Flasft anm vas