medelväg. Vi hafva på så länge inte roat oss .illsammans — vädret är så vackert, och, jag tror inte det är fuktigt i gräset ännu — det skulle väl inte roa fröken att springa enkeleken, om det andra herrskapet vill?, — Mathilda fann sig smickrad af, dels att Alastor sade det der tillsammans, och dels att han icke Jade lilla framför fröken. Ögonblicket derefter tog hon Alastors arm, och lemnade med honom salongen. Tar sig inte illa ut,, sade en af de gamla fröknarna betydelsefulit åt kammarherrinnan, glömmande att Mathilda var blott hennes stjufdotter. En sötsur min, hvari dock den sednare ingrediensef var den öfvervägande, blef det enda svaret. Nej, se hvad de ha roligt der nerel skrek obetänksamt Clemence, och reste sig i detsamma, dervid kastande på Linder en frågande blick, om han inte hade lust att göra sällskap. Han gjorde intet motstånd, och utan att rätt veta hur det gått till, bade han henne under armen. Vir lär väl få lof att bli ett par! anmärkte skämtsamt mamsell Clemence, då hon fick se alla de andra vara parvis uppställda. Sekter Kladd var enkling, och förblef det en lång stund, ty damerna sprungo för honom förtvifladt, isynnerhet mamsell Clemence, som fruktade att skiljas från sin magister. Ändtligen lyckades han fånga en a småfröknarna, hvarigenom Alastor blef enkling Nu gjorde sig icke mamsell Clemence mera all. deles så brådtom. Grefve var ändå grefve, och dessutom skulle det väl bli för enformigt at springa med magistern hela aftonen, helst hor icke fann honom så munter, som hon hade på räknat. Linder hlef således enkling. Nästa pa var fröken Louise och den unge studenten. ögonblicket tog han henne, och när det bief dera tur, snarare flög än gick han. Se nu kan ma gistern springal sade guvernanten lite förtryt samt. Enkleken omvexlade med hök och duf van, kurra gömman, 0. s. v., och alla komm öfverens om, att de aldrig halt så roligt