sjelfyve slutligen måst erkännas, har såsom ett bevis,
att dylika föreningar äfven emellan monarkiskt styrda
riken kunna uppstå, naturligtvis i Danmark väckt stor
uppmärksamhet. Derefter var middagsmåltid för 4,200
personer, och festen slutades med en stor bal, m. m.
— ned)
— På den lista öfver hufvudstadens tidsför-
drif, som vi anförde i Lördagsbladet, nämndes äf-
ven en ny femaktskomedi på Djurgårdsteatern.
Den gafs i Lördags första gången, i Söndags för
den andra och i går för den tredje. Titeln: Full-
makten, eller Så går det till i smyg, annonserar
den genast som en intrigpjes, och detta är ock
förhållandet. Den är af fransk bärkomst, seder-
mera något förtyskad, som det tycks; och en af
dessa produkter, som fjettra åskådarens uppmärk-
samhet ovilkorligt från början till slut, när de
utföras väl, som händelsen var här, utan att för
öfrigt kunna tillerkännas något värde som konst-
verk. Hufvudhandlingen är en dubbel intrig, och
om vi här framställa grundläggningen dertill, utan
att sysselsätta oss hvarken med invecklingen eller
utvecklingen, så torde vi ha gjort just tillräck-
ligt för att åt dem som besöka Djurgården ge an-
visning på en rätt rolig afton, utan att vi ändå
på förband skada intresset för pjesen. Den gafs
för första gången till förmån för Hr Malmström,
som föreställde en af hufvudpersonerna: baron v-
Sehwarlzau, direktör i en aktiebyrå. Det är en
gammal ungkarl, som blifvit rik genom sin sluga
vård af aktiebolagets medel, och nu inbillar sig
att Parisiskornas förklarade tycke för de presen-
ter af juveler och turkiska shawlar han kan er-
bjuda dem, är detsamma som tycke för hans per-
sonliga behag, restaurerade medelst smink, en svart
peruk och lösvador. Han drar ej ens i betän-
kande vid sina 50 år att göra sin kur på samma
gång åt två skönheter: den ena en ung fru Dorn,
den andra en mamsell Rosa, en af dessa så vig-
tiga personager bland könet, som förestå en pari-
sisk atelier för modebandeln. Han har likväl det
missödet att hos dem begge vara förekommen af
en mera ung och gynnad rival, som tillika är
tjensteman i hans embetsverk, aktiebyrån. Med-
täflarens hyllning för den ena damen, fru Dorn,
är ganska öppen, af det skälet att Han är hennes
egen man, det är nemligen Hr Dorn sjelf, hvil-
ken deremot håller sina artigheter för den vac-
kra modehandlerskan, så mycket hemligare. Han
ger sig hos denna ut för ungkarl, och har tagit
sig ett annat namn, så att baronen är om hans
rivalitet lika okunnig som fru Dorn. Likväl var
han till och med enkling när han gifte sig med
henne, och han har från sitt första äktenskap för-
skaffat henne en fullvuxen stjufdotter, för hvilken
han litet emellanåt predikar moral. — Baronen,
som ej misstänker Dorn för några sidosprång, sö-
ker blott att upptaga hans tid och ögon för tjen-
sten uteslutande; han finner alltså i honom en
ypperlig embetsman, öfverhopar honom oupphör-
ligt med nya göromål, och ger honom förhopp-
ninzar om byråns indrägtigaste plats näst direk-
törskapet. Men fru Dorn ör sin man orubbligt
tillgifven, och har afvisat baronen tvert och
obevekligt. Denne gör då i hast,! på botten af
fruns korg,. den upptäckten, att hennes man är
en fullkomlig odåga, som ej förtjenar befordran,
och han undertecknar alltså den nya fullmakten
för hans medsökande, hvigken äfven är gift, men
har en mycket mera medgörlig fru. Då finner
fru Dorn att hon med litet låtsad eftergifvenhbet
skulle kunna få fullmakten omskrifven till: sin
I V Wee: - AR mm LL