Så, gå nu ner i trädgården — jag vill icke
utt du skall saknas der.n .
Och den, som finner, att grefvinnans svartsjuka
var alltför litet motiverad, torde blott besinna,
att vid äldre år är svartsjukan, om icke starka-
re, åtminstone mer obehaglig, än i de yngre, och
ir, i det förra fallet, mera verklig, i det sednare
inbillad.
Vid supegen saknades en och annan af middags-
sästerna. Frälsekamrerskan hade, straxt efter mid-
dagen, gått ner till sig i inspektorsbyggningen, för
att, för besparings skull, byta ut den nya tibets-
klädaingen emot en sådan af rutigt bomullstyg,
och syntes icke vidare; fältkamrerarn sjelf läng-
tade för starkt efter sin pipa, för att icke, så
snart tillfälle gåfs, begagna detsamma, för att gå
ner på kontoret, der den stora presentpipan — ett
minne af gåmle grefven, hos hvilken han stått
mycket väl — stoppades och tjenade såsom ett
litet nöje, i det han gick igenom böckerna och
tänkte ut ytterligare förkofringsplaner för framti-
den. Sekter Kladd, som, vid enkelekens slut,
bestämt sig för verldsförakt, hade lagt sig att sof-
va. Mamsellerne Tallroth, som länge tvekade om
det skulle gå an att infinna sig vid supegen, när
icke föräldrarne voro tillstädes, eller kanske i
hemlighet gjorde den reflextionen, att de kunde
vara öfverflödiga personer, hade eclipserat, och
kofjunkaren, som fruktade aftonkylan, reste hem,
efter att likväl bafva fått åt sig i ett serskildt
rum uppdukad en anrättning efter egen smak.
Grefvinnan var nu åter synlig, vid ett briljant
lynne och ämabel emot alla, hvilket hon rätt väl
kunde, när hon ville. Man gick med mindre
ceremoni till bordet än vid middagen. . Det är
svårt att säga, hvaraf det kommer, men eti-
ketten är alltid mindre säng, när det lider mot
aftnarne. Man tog sina damer såsom par hazard
— Stjernerantz grefvinnan, kammarherren M:ll
Clemence, Alastor — Mathilda. Den stackars
flickån visste icke hvarföre hennes hjerta klap-