ALASTOR. ) TECKNING AF CE. G: I detsamma öppnades sakta salongsdörren, och Mathilda smög sig in, samt tog plats på en enslig stol: Hennes ögon voro skymde af ett lätt moln af tårar, hvilka hon dock synbart tycktes tvinga tillbaka. Alastor, som märkte detta, ville dock icke störa henne, förrän hon hemtat sig. Efter några ögomblick kom lilla Fanny Palmfeldt inspringande. Mamma, mamma! Arthur har bitit Mathilda i handen. — Fy, mitt barn! det är inte beskedligt att sqvallra på små syskon. Den lilla sprang åter ut, missnöjd att icke hafva väckt mera intresse genom sin rapport. Mathilda satt mycket rädd för en undersökning, emedan hon väl visste, att den skulle sluta på det vanliga sättet, nemligen med en förebråelse, och det vore rätt åt henne, emedan hon, såsom äldre, borde hafva så mycket förstånd, ätt hön inte förargade sin lilla bror,. Undersökningen inställdes dock, i anseende till de främmandes närvaro. Kammarherren hörde väl med ett öra hvad som förehades, men ban satt med slam på hand, och öfverlemnade dessutom gerna åt sin hustru afsörandet af de husligd tvisterna. : Förhållandet var helt enkelt det, att Mathilda plockat en vacker blomma, hvilken herr Arthur ville taga ifrån henne; och då hon icke straxt gaf ef. ter, så bet ban henne i handen, för att vinna sit ändamål. Det syntes märke efter begge tandra derna; men Mathilda hade pådragit handskarne å det att det icke skulle märkas. Alastor gick fram till Mathilda: Det är svår att tala med en flicka af fjorton år, helst om ho är något utbildad, ty kanske känner hon sig för ödmjukad, om man talar om dockor och leksaker och Har återigen svårt att följa med, om mal ger konversationen en högre flygt.. Han gick e ) Se Aftonbl. 22 196, 197 och 493.