REBECKA OCH HENNES DÖTTRAR. De under denna benämning ryktbara förstörarne af vägtullar i Södra Wales fortsätta sina härj ningar mera djerft än någonsin förut, och tycka: nu vilja utbreda siz till Norra Wales, hvarifrår blott ett steg återstår till det egentliga England. Mean är der synbariigen brydd häröfver; ty så länge oroligheterna stadna inom en provins, hvars invånare tala lika obegripligt för Englands öfriga invånare, som Lapparne för Sveriges, så länge hoppas man ändå på någon möjlighet alt öfverväldiga myteriet; men skulle Rebeckaiternas ständiga framgång ibland den Gaeliskt talande befolkningen väcka härmningslystnad hos de missnöjde bland den ofantliga mängd, som talar Engelska, så fruktar man med skäl, att ingen åtgärd ifrån auktoriteternas sida förslår att med lag eller med våld tämja stormen. Underhandlingens väg vore sedermera den enda, -som kunde försökas; men med uppoffringar och koncessioner, hvilkas omfång ej står att beräkna på förhand. Detta vill man naturligtvis förekomma, och regeringen har derföre sändt ett särskildt ombud till Wales, för att vid offentliga förhör infordra upplysningar om orsaken till missnöjet. Tillika hafva ortens polismyndigheter fått förstärkning genom en ansenlig militärmakt, till häst och fot, hvilken än genomsöker provinsen i alla rigtningar, för att försäkra sig om lugnet och uppfånga dess störare, än bevakar de hotade tullhusen och tullbomarne. De anbefallda förhören hafva bland annat ledt till den upptäckten, att sannolikt ingen ort i verlden är försedd med så många tullbommar som Wales: de träffas lika tätt der, som grindarne i Halland eller Småland. Men det är ej med rundstyckesafgifter man slipper igenom dem. Tulltaxan är så dryg, att en farmer, som på några få engelska (14 svensk) mils afstånd ifrån sin gård köper kalk till gödningsämne, nödgas för en vara, som kostat honom fem Pund Sterling i inköp, erlägga sex P. St. i tull, innan han har henne hemma. Betalades tullen såsom brounderhåll eller väglagningspenningar för allmän landsväg, så hade ortens invånare allmänligen ett vederlag derför; ty i Wales är underbållet af allmänna vägar och broar lagdt på de socknar, inom hvilka de befinnas. Men det är blott för enskilda väganläggningar och broar, som tull kan lagligen affordras den vägfarande. För att likväl åtkomma dylika afgifter äfven för allmän väg, tillgår ungefär på följande sätt, naturligtvis med förändringar efter olika lokaler. Någon medlem af den höga aristokratien, som tillika efter vanligheten är sjelfskrifven eller af kronan tillsatt -provincial-embetsman i trakten, ställer så till,-att en allmän väg får en annan riktning och föres rundt omkring Hans Herrlighets park. Derigenom bekommer Hans Herrlighet rätt att uppbära tull af hvar och en, som färdas på det nya vägstycket ; detta får alltså en tullbom med sitt tullhus. Passar sig derjemte så, att en ström finnes i grannskapet, så låter magnaten bygga en vacker bro deröfver, på ett sådant ställe, att hon förskönar utsigten från fönstren i hans slott; han låter leda vägen öfver densamma -— och en, serskild brotull blir sedan anslagen till dess underhållande. Tullarne och de dervid uppsatta tullhusen uthyras åt spekulanter. Sålunda hade den rike och mäktige lorden af Cawdor ej mindre än fyra: vägtullar tätt intilll sitt herresäte: alla fyra, jemte tullhusen, förstördes af Rebeckaiterna nyligen på en natt. Men Rebeckas söner träffas aldrig på bar gerning; de sfverallt i orten kringströfvande tropparne kunna! f