kas än denna brand, så snart man nu en gång re signerat i afseende på skadan. Intet bråk, ej en skrik och dylikt oväsende, inga sprutor eller andr medel, att störa eldens skönhet, användes, utan låga frossade obehindrad och naturlig under det skönast och lifligaste moln af ljus rök, som i pittoreska hvirf lar steg upp mot stjernorna i den lugna natten. Et eldregn, utan bränder (ty vinden gaf knappast drag) föll med den utomordentligaste prakt öfver den delei at Friedrichsstadt, som ligger söder eller sydvest on brandstället. Men ännu grannare nästan var effekter af belysningen på den så. erkändt skönt byggda sta den. I synnerbet var Gensdarmeomarkt, med sin: två St. Paulikyrkor i smått, de sköna kopparklädd: kupolerne med deras många förgyllda tinnar,jsamt de af Schinkel byggda skådespelhuset deremellan, så skönt att, när den egna belysningen. för tillfället tillkom anblicken var mer imponerande, än man kan hegärc utaf blott arkitektoniska skönheter — Fredrik II: verk — der han i relief på frisen låtit afbilda hurt björnen tämjes (björnen är Berlins vapen), ligger m nere, och hans ättling, Fredrik Wilhelm IV, får till. fälle att föreviga sig med ett nytt byggnadsstorverk — hvilket ej blir honom svårt, då han har alla kon. stens medel till buds, och millionerne ligga i hans källrar fasstagetals, såsom tunnorna i ett stort bränvinslager i Stockbolm. Med hans kända Fahlcrantziska sätt lärer han väl dock låta bli att sätta upp en sådan relief, som Fredrik — ty den nuvarande Berlinaren vill ej mer låta sig gälla för en otämjd björn. Hvarje åskådare, som visste hvilka oberäkneliga skatter lågo förvarade på andra sidan platsen, fruktade i början för de rysliga följderna af denna brand, nemligen för det Kongl. bibliotheket, som utom det att det i antal räknar 600,000 volymer (enligt bibliothekariernes uppgift, och alltså när man rabatterar den vanliga lilla procenten bibliothekarie-osanning — åtminstone 300,000 volymer) också har en oskattbar mängd incunabler, xylografer, etc. etc., deribland Stockholmaren med sin musikaliska förkärlek skulle beklagat hvad i musikväg der finnes — 30,0009 numror autografer af nästan alla mästare i kompositior.er. — Hade vinden varit hård, så hade väl också olyckan gått för sig med denna beklagansfärda utvidgning, helst man bär vid eldsvådor icke nyttjar brandsegel, en brist; hvaröfver man icke nog kan förundra sig vid den i öfrigt så goda inrättningen med eldsläckning såväl som vid nästan allt annat härstädes för det allmänna. Man hade en mängd sprutor på bibliothekstaket, sprutade äfven på fönstren, hvilket val varit en vansklig sak om elden genom stormen drifvits häftigare mot fönsterrutorna. — Berättaren. som för tillfället var bekajad med svår hufvudvärk, förmådde likväl icke på två timmar skilja sig från det granna skådespelet, der, utom de herrliga byggnaderna, universitetet, katholska kyrkan och prinsens af Preussen trollslott, hvilka stodo i det grannaste ljus, som de någonsin öfver sig erfarit, och der taflans infattning i grönt på tre andra sidor — gatan Unter den Linden, der Kastanienwald och trädgården omkring furstinnan af Liegnitz palats, — gaf fyllnaden åt den herrliga vuen. Stora kastanie räd på detta sätt illuminerade af en enda ljusmassa, som gör skuggorna djupare och det gröna mera grönt och genomskinligt grönt — sannerligen! man kan icke lätt få se någohtiog mera trotsande konstnärens efterbildande pensel. — För örigt reser sig väl Phenix snart åter ur askan, och förmodligen spelas der åter nästa vår; och det vore önskligt att man nu försökte öfverträffa det hittills oöfverträffade .eaterhuset i Dresden — detta byggnadskonstens allsidiga non plus ultra. tons