UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERKNING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. fr. gårdagsbl.) I anledning af vittnesmålen hördes härefter: 1:0 F. d. polisgevaldigern Crona, som erkände riktigheten af Hr bäradshöfdingen Jacobis vittnesberättelse, men förmodade att Meurling skulle kunna lättast besvara den af domstolen framställda frågan, huru Crona, oansedt sin vid flera tillfällen afgifna bestämda förklaring, att han icke till någon, hvem det vara måitte, med undantag af häradshöfding Hygrell, försålt kartor, likväl innehaft och till Hr häradshöfding Jacobi afyttrat kartor med 400 Rdr stämpelvärde; och då Crona förständigades, att sjelf besvara den till honom skedda framställningen, så förebar han, att ifrågavarande kartor erhållits af Meurling, som anmodat Crona, att, emot 40 procents rabatt, försälja kartor med 300 Rdr stämpelvärde. Crona var bekant med häradsböfding Norstedt, och sökte derföre genom honom finna afoämare till partict. Detta lyckades, på sätt häradsköding Jacobi uppgifvit, och som Crona ej velat nämna Meurling såsom egare till kartorna, så förebar han, att han å karte-sigillatekontoret ville köpa fyllnaden i det belopp häradshöfding Jacobi önskade, men äfven fyllnadsbeloppet aflemnade Meurling. Affiren var således helt och bållet Meurlings, och Crota har derföre ansett sig kunna förtiga sin delaktighet deri; och tillkännagaf Crona jemväl, på derom skedd fråga, att som häradshöfdingen Jacobi icke var af Meurling känd, så hade Crona behållit häradshöfdingens utgifna skuldsedlar och uthändigat till Meurling sina egna för beloppet. Hvad angår Cronas omvillnade yttrande rörande åtkomsten till kartorna, så förmodade han att häradshöfdingen deruti misstagit sig; men hvad annat han i berörde hänseende kan hafva uppgifvit, erinrade han sig ej. Notarien Meurling, som lemnades tillfälle att yttra sig öfver hvad Crona i förevarande fall meddelat, förnekade riktigheten häraf och saknade all kännedom om Cronas ifrågavarande kartehandel. Han vidhöll denna förklaring, äfven efter det Crona sökt föra honom till minnes, att Meurling, i afräkning på lemnade kartorne, fått af Crona genast emottaga en näsduk och en långhalsduk af siden. För att ytterligare styrka sin uppgift, att ifrågavarande kartor tillhört Meurling, förevisade Crona en till honom från Meurling, den 6 September sistlidet år, aflåten skrifvelse, hyari Meurling tillkännagifver sin förlägenhet för penningar och hoppas, att Crona skulle i slutet af månaden, enligt öfverepskommelse, iåta honom undfå de 200 Rdr banko. Men Meurling förklarade att nämnde penningebelopp utgjorde en del af hans fordran för de hos Stoltz hypothiserade kartorna, hvilka Crona, enligt förbindelse, skulle betala vid slutet af September. På begäran af gevaldigern Crona tillkännagaf häradshöfdingen Jacobi, efter derom framställd fråga, att i September månad sistlidet år, voro å Hr bäradshöfdingens för erhållne kartepartiet uthändigade skuldsedlar, obetalte 200 Rdr bko, som dock sedermera blifvit guldne. Domstolens ordförande anmärkte, att genom omvittnade och erkände karte-transaktionen, serdeles upplysande förklaring erhållits öfver polisgevaldigern Cronas bref till Husberg af den 4 April sistlidet år, hvari Crona, möjligtvis till följd af häradshöfdingen Norstedts yttrade förhoppningar att härsadshöfdingen Jacobi skulle köpa kartor, meddelat Husberg, att han fått ordinarie personer att medgöra, samt att han ansåg sig kunna afskaffa större och mindre belopp, äfversom öfver uttrycket i brefvet af den 27 i samma månad, att kartorne skulle användas vid nästa månads ting; men Crona bestred en så beskaffad tydning, och fortfor enständigt att förneka det brefven till Husberg angått kartor. Lika enständigt vidblef han att karteförsäljningen till häradshöfdingen Jacobi skett för Meurlings räkning, ehuru han, äfven om det kurde antages att kartorne erbållits af Meurling, genom uthändigardet af sin egen förbindelse å beloppet och genom afbetalniog med varor, som häradshöfdingen Jacobi ej lemnat, gifvit vid handen att han öfvertagit affären såsom sin egen. 2:0 Lagström, som vidgick sanningsenligheten af häradshöfdingen Kindgrens vittnesberättelse, rörande erbjudandet till bemälde häradshöfding af ett större karteparti. Anledningen bärtill har förefunnits i Johannes Nilssons oaflåteliga enträgenhet att Lagström skulle befordra afsättning utaf Johannes Nilssons kartor. Det större parti, som blef häradshöfdingen Kindgren erbjudet, men hvarken han eller karte-sigillateförsäljningsmannen Sandeen ville emottaga, skulle Lagström först då från Johannes Nilsson erhålla, när partiet till annan person var bortslutadt, men som dertill gjorda försöken misslyckades, så hade kartorne ej blifvit af Johannes Nilsson lefvererade. Hvad angår häradshöfdingen Gadds vittnesberättelse, så medgaf Lagström, att han redan 41836 eller 4837, blifvit af bemälde häradshöfding varnad för kartehandeln med Johannes Nilsson, ehuru dock häradshöfdingen ej låtit förstå att han rörande kartorne misstänkte annat än deras behöriga åtkomst; men då Lagström ej betvif. Jade att Johannes Nilsson åtkommit kartorne på lofligt sätt, så har Lagström ej velat försaka den vinst, som af kartehandeln med Johannes Nilsson Yar att hemta. På häradshöfdingen Gadds tillsägelse återtog Lagström de till höste-tinget sistlidet år ingifoa, med kartor af Legström försedda handlingar, och då flere af kartorne, vid skedd noggrann granskning, befannos olika med de från ränteriet erbållne, så ock ehuru Lagström ej visste huruvida någon eller några afkartorne voro falska, utbytte dock Lagström flera samt bilade i stället af dem han med säkerhet visste sig hafva erhållit från ränteriet. De misstänkte kartorne förstörde Lagström genast, på sätt och af anledning som uppgifvits. Lagström hade icke att erinra vid den, af häradsböfdingen Gadd gjorda uträkning, rörande karteåtgången i domsagan under de 40 sista åren; men, på derom af honom skedd framställning, upplyste bemälte häradshöfding, att det stundom inträffat, att parter, synnerligast från Backaryds socken, sjelfve kartarat sina handlingar