ALASTOR. TECKNING AF CE. G. I. Kristi himmelsfärdsdags vackra sol spridde sins strålar öfver den ännu ljusgröna brodden på de bördiga fält, som omgifva Björklunda åldriga kyrka Klockorna rördes, och genom den öppna kyrk: dörren hördes de första takterna af den gaml marchen, som klockaren redan i tjugo år begag nat till utgångsstycke — gudstjensten var slut Kyrkvallen fylldes efter hand af socknens talrik församlade invånare, hvilka bland mängden upp sökte hvar och en sina anböriga eller bekanta och bildade sig i grupper, männerne för att sam tala om deras ekonomiska angelägenbeter, oct qvinnorna, för att hopsamla den ringa skörd a nyheter, som det enformiga lifvet i trakten kunde erbjuda. Många omgåfvo en präktig, medc fyra bruma holsteinska hästar bespänd landå vagn, hvilket ekipage utgjorde föremålet för mängdens stumma beundran, ehuru det redan mång: gånger förut visat sig på samma plats. Ett gretf ligt vapen af drifvet silfver prydde vagnsdörrarne i hvilkas glänsande lakyr de unga bondflickorn: med mer och mindre välbehag speglade sig. Ku sken satt med aristokratisk likgiltighet, endas blickande på silt stolta anspann, hvilket han all emellanåt lifvade med gälla klatsehar, hvilka ljöd vidt omkring likt små skott och besvarades 2 eko från kyrkmuren. En betjent i rikt livrt stod nedanför, med handen på låset till vagnsdörren, färdig att öppna den och fälla ned fotsteget. Andtligen syntes vagnens egarinna i kyrkdörren. Hon tycktes räkna mellan 40—43 år och om icke hennes gång varit så långsam, och hennes sätt att föra sig haft en värdighet, som gerna blott tillhör den mera framskridna åldern, så skulle man kunnat tro henne vara ännu yngre, emedan konsten ingenting försummat, för att i dess friskhet bibehålla de naturliga bebag, hvilka