ALASTOR.
TECKNING AF CE. G.
I.
Kristi himmelsfärdsdags vackra sol spridde sins
strålar öfver den ännu ljusgröna brodden på de
bördiga fält, som omgifva Björklunda åldriga kyrka
Klockorna rördes, och genom den öppna kyrk:
dörren hördes de första takterna af den gaml
marchen, som klockaren redan i tjugo år begag
nat till utgångsstycke — gudstjensten var slut
Kyrkvallen fylldes efter hand af socknens talrik
församlade invånare, hvilka bland mängden upp
sökte hvar och en sina anböriga eller bekanta
och bildade sig i grupper, männerne för att sam
tala om deras ekonomiska angelägenbeter, oct
qvinnorna, för att hopsamla den ringa skörd a
nyheter, som det enformiga lifvet i trakten kun-
de erbjuda. Många omgåfvo en präktig, medc
fyra bruma holsteinska hästar bespänd landå
vagn, hvilket ekipage utgjorde föremålet för mäng-
dens stumma beundran, ehuru det redan mång:
gånger förut visat sig på samma plats. Ett gretf
ligt vapen af drifvet silfver prydde vagnsdörrarne
i hvilkas glänsande lakyr de unga bondflickorn:
med mer och mindre välbehag speglade sig. Ku
sken satt med aristokratisk likgiltighet, endas
blickande på silt stolta anspann, hvilket han all
emellanåt lifvade med gälla klatsehar, hvilka ljöd
vidt omkring likt små skott och besvarades 2
eko från kyrkmuren. En betjent i rikt livrt
stod nedanför, med handen på låset till vagns-
dörren, färdig att öppna den och fälla ned fot-
steget. Andtligen syntes vagnens egarinna i kyrk-
dörren. Hon tycktes räkna mellan 40—43 år
och om icke hennes gång varit så långsam, och
hennes sätt att föra sig haft en värdighet, som
gerna blott tillhör den mera framskridna åldern,
så skulle man kunnat tro henne vara ännu yngre,
emedan konsten ingenting försummat, för att i
dess friskhet bibehålla de naturliga bebag, hvilka