nes Nilsson, efter det ofvanberörde granskning afhan kartor vid Medelstad häradsrätt förelupit, sjelf låti ställa handlingar till tinget okarterade och medsänd penningar till inköp af stämpladt papper. Orsakel dertill lär likväl endast han sjelf kunna förklara: me: nu, sedan det nästan kan antagas för afgjordt, at karteförfalskning egt rum, att Johannes Nilsson der uti varit delaktig och att de fleste kartor, som frå: bonom utgått, äro oriktiga, synes mig liksom Johan nes Nilsson, då han fått kännedom om den vid Me delstad häradsrätt skedda granskning af hans fabrika tion, fruktat för att låta den der utstå vidare prof Om Johannes Nilsson har jag icke något mer at förkunna; dock bör jag tillifventyrs nämna, att d kartor, som voro bilagde Ulfvasjörmåla uppbudet, voro såsom jag will minnas, alla på 4 Rdrs valör, och at jag då, säsom vid flere tillfällen, efterfrågade ätkom sten endast för att, i händelse kartorne varit köpt: hos Lagström, till hvars uträkning jag hade förtroen de, jag i sådant fall ej behöfde att med tariff jem föra kartebeloppet. I Mars månad 41842 måste jag, på herr hofrättsrå det och riddaren Trägårdos enträgna begäran, ho färgerifabrikören Frank i Ronneby infria en herr ho rältsrådets skuldförbindelse på 224 Rdr Bko mot för bindelse af vice häradshöfdingen Rudolf Trägårdh och Christian Hegerman, att, så fort Bräkne härads vin terting tog slut och expeditionslösen försiggått, åter gälda mitt utlägg, hvilket likval ej skedde förr, än : Oktober eller November månad nästlidet år, då Ru: dolf Trägårdh en dag kom till mig i sällskap med sin broder vice härädshöfdingen Sven Trägårdh och sade sig icke kunna liqvidera sin skuld, med mindre jag ville taga i afräkning ett belopp stämpladt papper på 158 Rdr Bko, hvilket jag i början vägrade a! uppgifna skäl (dels att jag ej hade rigtigt förtroende för Hoby kartor och dels att) jag icke kunde använda dem, heidst kartebeläggning så sällan skedde a! mig sås :m domare; men, då båda herrarne Trägårdh försäkrade, att kartorne voro hemtade på landtränteriet, der Rudolf Trägårdh dagarne förut skulle mot herr J. Johnssons i Hoby borgen uttagit stämpl!adt papper för 500 Rdr Bko, samt jag erinrade mig, att både jag och min svärfar behöfde stämpladt papper till då nyligen af oss inköpta fastigheter, antog jag förslaget oca fick min fordran godtgjord med 158 Rdr stämpladt papper och kontant 66 Rdr, summa 2224 Rdr Bko, hvarefter jag genast pånäste ett mig tillhörigt köpebref, som jag medhar till påseende om så påfordras, 72 Rdr Bko af de emottagne kartorne, samt lemnade en del af dem till min svärfader och en del till kassören Isberg i Ronneby, för att bilägga köpeafbandlingar, å hvilka uppbud af dem äskades. Då derefter i medlet af November månad, på en frukost bos kaptenlöjtnanten Pettersson i Ronneby, det omtalades, att Husberg och Johannes Nilsson blifvet häktade för karteförfalskning, kallade jag vice häradshöfdingen Hagerman, som jemte herr hofrättsrådet Trägårdh och hans son Rudolf Trågårdh bivistade frukosten, afsides och frågade honom: om möjligen Rudolf Trägårdh försett sig med falska kartor i liqvid för herr hofrättsrådets skuld, då Hagerman försäkrade mig, att förhållandet icke vore sådant, heldst han beslämdt kände, att R. Trågårdn kort förut reqvirerat kartor från ränteriet i Carlskrona och sett honom af dem aflägga det kartebelopp, som han sedermera till mig öfverlemnat, hvarjemte Hagerman tillade: att jag troligen ibland min tingsexpedition haft en mängd af Johannes Nilssons kartor, enär Lagström under de senare åren köpt en del af sitt förråd ifrån Tingsryd. På grund af det samtal, jag år 1836 eller 1837, haft med Lagström, sökte jag öfvertyga Hagerman om, att bans uppgift knappast vore sannolik, men då han förklarade: att han bestämdt kände det, emedan Johannes Nilssons kartor voro olika dem, som kommo från statskontoret, och att sådana, som de förra, helt nyligen fåtts från Lagström till Hoby, så visste jag icke hvad jag skulle tänka, men beslöt imedlertid, att vidtala Lagström derom. Så fort jag hemkom, företog jag till granskning alla de kartor, jag af Rudolf Trägårdh erhållit, men hvarken jag eller min svärfar, herr expeditionssekreteraren Lindblom och svåger August Lindblom kunde å dem upptäcka något, som föreföll oss misstänkligt. Följande morgonen kom Lagström till mig, (jag minnes icke, om det skedde efter budskickning eller af en händelse), då jag tillfrågade honom: om han i sednare tider köpt kartor hos Johannes Ni!sson, hvilket han måste bejaka, men försäkrade, att hans uppköp der varit högst obetydligt och bedyrade med tårfulla ögon, att han aldrig haft aning om någon förfalskning, hvilken försäkran han vid flera tillfällen sedermera förnyat, under förklarande: att han, när som heldst, är beredd densamma med sin salighetsed bekräfta. Jag framlemnade derefter till hans påseende de kartor, som jag fått af Rudolf Trägårdh och, sedan han granskat dem, fäste han sig vid 44 st. vid mitt köpebref fastnäste kartor, hvardera på 2 Rdrs valör, samt frågade mig om de blifvit af mig sönderklippte eller voro det, då jag emottog dem, hvartiil jag svarade: att jag icke kunde minnas det, men, då de öfriga voro sammanhängande i helark och dessa 44 de!s lågo hvar för sig och dels syntes mörka till papperet och dunkla i hvitstämplarne, yttrade Lagström den förmodan, att de möjligen kunde vara falska, hvadan jag beslöt att återsända dem till T:ägårdh. Innan Lagström gick, öfversåg jag äfven i hans närvaro hela den inneliggande tingsexpeditionen; och som SCENEN IT ISEN DARE STR RES TRA TIDER DA ERE BI BRA TEE SGET TID ans ————— SR