nes Nilsson, efter det ofvanberörde granskning afhan
kartor vid Medelstad häradsrätt förelupit, sjelf låti
ställa handlingar till tinget okarterade och medsänd
penningar till inköp af stämpladt papper. Orsakel
dertill lär likväl endast han sjelf kunna förklara: me:
nu, sedan det nästan kan antagas för afgjordt, at
karteförfalskning egt rum, att Johannes Nilsson der
uti varit delaktig och att de fleste kartor, som frå:
bonom utgått, äro oriktiga, synes mig liksom Johan
nes Nilsson, då han fått kännedom om den vid Me
delstad häradsrätt skedda granskning af hans fabrika
tion, fruktat för att låta den der utstå vidare prof
Om Johannes Nilsson har jag icke något mer at
förkunna; dock bör jag tillifventyrs nämna, att d
kartor, som voro bilagde Ulfvasjörmåla uppbudet, voro
såsom jag will minnas, alla på 4 Rdrs valör, och at
jag då, säsom vid flere tillfällen, efterfrågade ätkom
sten endast för att, i händelse kartorne varit köpt:
hos Lagström, till hvars uträkning jag hade förtroen
de, jag i sådant fall ej behöfde att med tariff jem
föra kartebeloppet.
I Mars månad 41842 måste jag, på herr hofrättsrå
det och riddaren Trägårdos enträgna begäran, ho
färgerifabrikören Frank i Ronneby infria en herr ho
rältsrådets skuldförbindelse på 224 Rdr Bko mot för
bindelse af vice häradshöfdingen Rudolf Trägårdh och
Christian Hegerman, att, så fort Bräkne härads vin
terting tog slut och expeditionslösen försiggått, åter
gälda mitt utlägg, hvilket likval ej skedde förr, än :
Oktober eller November månad nästlidet år, då Ru:
dolf Trägårdh en dag kom till mig i sällskap med
sin broder vice härädshöfdingen Sven Trägårdh och
sade sig icke kunna liqvidera sin skuld, med mindre
jag ville taga i afräkning ett belopp stämpladt pap-
per på 158 Rdr Bko, hvilket jag i början vägrade a!
uppgifna skäl (dels att jag ej hade rigtigt förtroende
för Hoby kartor och dels att) jag icke kunde använ-
da dem, heidst kartebeläggning så sällan skedde a!
mig sås :m domare; men, då båda herrarne Trägårdh
försäkrade, att kartorne voro hemtade på landtränte-
riet, der Rudolf Trägårdh dagarne förut skulle mot
herr J. Johnssons i Hoby borgen uttagit stämpl!adt
papper för 500 Rdr Bko, samt jag erinrade mig, att
både jag och min svärfar behöfde stämpladt papper
till då nyligen af oss inköpta fastigheter, antog jag
förslaget oca fick min fordran godtgjord med 158
Rdr stämpladt papper och kontant 66 Rdr, summa
2224 Rdr Bko, hvarefter jag genast pånäste ett mig
tillhörigt köpebref, som jag medhar till påseende om
så påfordras, 72 Rdr Bko af de emottagne kartorne,
samt lemnade en del af dem till min svärfader och
en del till kassören Isberg i Ronneby, för att bilägga
köpeafbandlingar, å hvilka uppbud af dem äskades.
Då derefter i medlet af November månad, på en
frukost bos kaptenlöjtnanten Pettersson i Ronneby,
det omtalades, att Husberg och Johannes Nilsson blif-
vet häktade för karteförfalskning, kallade jag vice hä-
radshöfdingen Hagerman, som jemte herr hofrättsrådet
Trägårdh och hans son Rudolf Trågårdh bivistade fru-
kosten, afsides och frågade honom: om möjligen Ru-
dolf Trägårdh försett sig med falska kartor i liqvid
för herr hofrättsrådets skuld, då Hagerman försäkrade
mig, att förhållandet icke vore sådant, heldst han be-
slämdt kände, att R. Trågårdn kort förut reqvirerat
kartor från ränteriet i Carlskrona och sett honom af
dem aflägga det kartebelopp, som han sedermera till
mig öfverlemnat, hvarjemte Hagerman tillade: att jag
troligen ibland min tingsexpedition haft en mängd af
Johannes Nilssons kartor, enär Lagström under de se-
nare åren köpt en del af sitt förråd ifrån Tingsryd.
På grund af det samtal, jag år 1836 eller 1837, haft
med Lagström, sökte jag öfvertyga Hagerman om, att
bans uppgift knappast vore sannolik, men då han för-
klarade: att han bestämdt kände det, emedan Johan-
nes Nilssons kartor voro olika dem, som kommo från
statskontoret, och att sådana, som de förra, helt nyli-
gen fåtts från Lagström till Hoby, så visste jag icke
hvad jag skulle tänka, men beslöt imedlertid, att vid-
tala Lagström derom.
Så fort jag hemkom, företog jag till granskning alla
de kartor, jag af Rudolf Trägårdh erhållit, men hvar-
ken jag eller min svärfar, herr expeditionssekretera-
ren Lindblom och svåger August Lindblom kunde å
dem upptäcka något, som föreföll oss misstänkligt.
Följande morgonen kom Lagström till mig, (jag min-
nes icke, om det skedde efter budskickning eller af
en händelse), då jag tillfrågade honom: om han i sed-
nare tider köpt kartor hos Johannes Ni!sson, hvilket
han måste bejaka, men försäkrade, att hans uppköp
der varit högst obetydligt och bedyrade med tårfulla
ögon, att han aldrig haft aning om någon förfalsk-
ning, hvilken försäkran han vid flera tillfällen seder-
mera förnyat, under förklarande: att han, när som
heldst, är beredd densamma med sin salighetsed be-
kräfta. Jag framlemnade derefter till hans påseende
de kartor, som jag fått af Rudolf Trägårdh och, se-
dan han granskat dem, fäste han sig vid 44 st. vid
mitt köpebref fastnäste kartor, hvardera på 2 Rdrs
valör, samt frågade mig om de blifvit af mig sönder-
klippte eller voro det, då jag emottog dem, hvartiil
jag svarade: att jag icke kunde minnas det, men, då
de öfriga voro sammanhängande i helark och dessa 44
de!s lågo hvar för sig och dels syntes mörka till pap-
peret och dunkla i hvitstämplarne, yttrade Lagström
den förmodan, att de möjligen kunde vara falska,
hvadan jag beslöt att återsända dem till T:ägårdh.
Innan Lagström gick, öfversåg jag äfven i hans när-
varo hela den inneliggande tingsexpeditionen; och som
SCENEN IT ISEN DARE STR RES TRA TIDER DA ERE BI BRA TEE SGET TID
ans ————— SR