tryggt öfverlemna åt det sunda oförvillade omdöme
samt framtiden att algöra, huruvida de framställnin-
gar han vågat göra, äga något motsvarande i verklig-
heten, eller äro af något värde i och för det hufvud.
sakliga ändamål, som dermed åsyftas. Detta öfver-
lemnande sker så mycket lättare, som det stånd ins.
anser för en heder att tillhöra, ingalunda har beho!
af det svaga och ofullkomliga försvar han kunnat upp-
ställa för dess, af naturen gifna — af Guds och mensk-
lig lag lika helgd ägande, rättigheter och pligter; samt
ännu mer: sedan den del af nationen som intresserar
sig för bildandet af en upplystare — och just derige-
nom mera sedlig, oberoende och nyttig jordbrukare-
klass, temligen enhälligt ansett rikets nu befintliga
bondestånd hafva omfattat och representerat så be-
skaffade äsigter af det allmännas hela ställning och
behof,: som kunna befrämja och tillgodogöra denna
upplysnings frukter, äfvensom landets sanna bästa och
välstånd. Troligen skola flera finnas som håna detta
förklarande, men den tid kan icke vara långt afläg-
sen, då sanningen deraf skall inses och utan tvekan
medgifvas.
Skulle åter, i motsatts af det framställda freåsför-
slaget, Samlaren finna för godt än vidare fortsätta
denna strid, så föranlåtes ins. att i förväg anmäla nå-
ra nödiga förbehåll, nemligen att den må föras med
sans och med full rättskaffenhet i afseende på tydnin-
gen af meningar och ord, icke beröra nya och sjelf.
skapade klagomål, utan endast de såsom utgångspunk-
.er angifna satser uti ins. artiklar, samt derjemte att
afgångna andliga talare ej må anföras såsom orakel
ör eller emot. Med all aktning för Scrivers ofelbar-
het, torde det likväl vara högst olämpligt och förråda
en i hög grad sjuk sak, att i politiska frågor inblan-
la och begagna den fromme mannen och de många
och grundliga förbannelser han fann sig tillständigt
nyttja och skonlöst kringströ; synnerligast i en tid,
lå blott en cnda stor id kan förmå bålla sig uppe
och göra sig gällande, nemligen Rätt, i dess hela
och vidsträcktaste betydelse. Vid dylikt förhållande
ir det ock hvarken tänkbart eller med en beräknan-
le klokhet förenligt att, genom andliga eller verids-
iga auktoriteters — vare sig deklamationer eller makt-
pråk, eller hvad andra medel som heldst, utom rena
ch antagliga förnuftsgrunder, söka tillstoppa mun-
ren på någon enda, som fast beslutat att, efter måt-
et af dess krafter, uthålla kampen för det godas och
ättvisas sak. S.