inträdt i tjenstgöring, så tog kaptenen Gud i hågen
och afreste om Söndags morgonen, icke utan aning
likväl, att det hat, som bespejade honom, väl äfven
torde söka hönom vid hans broders dödsbädd.
Dagen derefter sjuknade kaptenen i Södertelge och
måste hålla sig der till Fredagen, till hvilken dag
man uppskjutit brodrens, eljest till Torsdagen utsatta
jordfästning. Två timmar efter jordfästningen åter-
vände kaptenen till Stockholm, men insjuknade ånyo
och måste ligga under läkarevård till Onsdagen d. 47.
Redan på Tisdagen kallades kaptenen till öfverste
Meijer i ingeniörkorpsens chefskansli, men förmådde
först infinna sig Torsdagen den 48. Tillfrågad om
kaptenen varit i Södertelge, redogjorde han för
resans anledning m. m. och fick afträda med det be-
sked, att öfversten ej behöfde veta mer.
Dagen derpå inställde sig löjtnant Klingenstjerna
och affordrade, på generalens vägnar, kaptenen dess
värja samt tillsade honom två dygos arrest på eget
rum, med rättighet att mottaga besök. — Kaptenen
fann det besynnerligt, att man affordrade honom vär-
jan, men lydde. Efter de två dygnens förlopp åter-
kom löjtnant K., återställde värjan och förkunnade
arrestens upphörande. Löjtnanten gaf dervid en be-
stämd upprepad förklaring, att generalen både befallt
värjans affordrande och sagt, att arresten skulle vara
med rättighet att mottaga besök, det sednare så myc-
ket säkrare, som generalen vid: löjtnantens bortgång
återkallat honom och gjort berörde tillägg.
När kaptenen sedermera personligen hos generalen
anmälde arrestens upphörande och tillika frågade hvar-
före värjan blifvit honom affordrad, svarade genera-
len: derföre att kaptenen var erresterad,; på an-
märkning att, enligt reglementet, värja ej fråntages
officer, arresterad i eget rum med rättighet att mot-
taga besök, svarade generalen, att tillåtelsen till det
sednare blifvit gifven för att mildra arresten, samt
att kaptenen kunde anse arresten, som om den varit
utan sällskap, i fall det bättre konvenerade. Efter
något ytterligare somtal, hvarunder generalen erinrade
kaptenen att icke trotsa generalen, samt kaptenen bad
generalen om förlåtelse för sin öfverträdelse denna
gång, såsom härledd blott af nödvändigheten, försä-
krade kaptenen, att han hade så mycken aktning för
formerna som någon, och generalen räckte honom
handen, med förklaring, att han trodde denna för-
säkran.
Två dagar sednare eller den 24 Maj fann kapte-
nen händelsevis i ingeniörkorpsens ordresjurnal inta-
get följande. Ordres i Kongl. ingeniörsorpsen den
19 Maj 1843: Kaptenen B. Cronstrand älägges tven-
ne dygns arrest i eget rum ulan sällskap, för det han
från stationen afrest utan att dertill ha begärt ve-
derbörligt tillstånd. Stockholm som ofvan. J P.
Lefren, — E. Klingenstjerna.n
Kaptenen anmärker vid denna order: att den ej
fanns i jurnalen två dagar förut eller den 22; att den
verkliga ordern var en muntlig befallning från chefen,
denna ett slags resolution af chefsembetet; att den
strider mot sanningen emedan den lyder på arrest
utan sällskap; att införandet af order om extrajudi-
ciel bestraffning är olaglig. Också lyder 2 kap. 25
krigsart.: Öfverste eller befå hafvare vare skyldig, då
han föreslår officer till befordran, att anmäla om sam-
ma officer blifvit för fel eller brott dömd. Men ex-
trajudiciella bestraffningar måga dervid icke nämnas.
Afven är praxis vid hela armåen, liksom vid ingeniör-
korpsen, att order om extrajudiciella bestraffningar
intagas i orderjurnalen,
Kaptenen C. ser i denna generalens procedyr en
förbrytelse mot 2 kap. 33 krigsartiklarne, der det
heter: Missbrukar officer eller underoflicer på hvad
psätt det helst vara må, till annors förfång, för egen
;vinning, enskild hämnd eller andra afsigter, den makt
boch myndighet, som dess embete eller tjenstebefatt-
ning tillstadd är, och finnes straff derå ej serskildt
pstadgadt; miste tjensten och få den aldrig åter.,
Kaptenen förmodar, att följande afsigter kunnat legat
ill grund för generalens åtgärd att införa ordern i
urnalen med den förändring, att arrest utan sällskap I
lifvit kaptenen ålagd : generalen ville till äfventyrs der- :
enom dölja, att han vid arresteringen begått en o-.
aglighet genom att anbefalla värjans borttagande, ehu-
u arresten var med rättighet till sällskap: att gene-l:
salen kunnat önska för ingeniörkorpsen kungöra, attl:
captenen undergått ett svårare straff, än honom verk-.
igen blifvit ålagdt, samt att generalen möjligen velat).
vereda sig ett tillfälle att låta straffa kaptenen såsom l;
len der gäckat extrajudiciell bestraffning, enär kap-
enen med generalens tillåtelse mottagit besök, men
rderjurnalen vittnade, att sådant icke skulle varits
(aptenen medgifvet.
Kaptenen yrkar derföre, att generalen må åläggas
utplåna ordern ur jurnalen och att han må ställas till
nsvar, för det han straffatunderhafvande annorlunda
n tillåtet är.
Öfver denna klagoskrift af den 49 Juni har gene- I
alen den 27 Juli förklarat sig.
Generalen uppgifver deri, att ban ålagt kaptenen
dagars arrest utan sällskap, men att han, i anseen-
je till den ömmande anledningn af ett kaptenen nä-
a rörande dödsfall, lemnat kaptenen tillåtelse att e-
nottega be ök. Denna tillåtelse försvarar generalen
ned 23 8 2 kap. krigsartiklarne, som säger: Öfver
verkställigheten af all extra judiciel bestraffning skall
den, som samma bestraffning anbefallt, låta hålla en
noga och grannlaga tillsyn, sö att otillbörlig sträng-.
het eller straffets utvidgande öfyer ändamålet ej må I
dervid förefalla.n ;
Att gencralen låtit införa befallningen i orderjurna-
n, har skett till ölje af I del. II kap. 9 4 punk--
sn, XII kap. 150 10 p- tjenstgöringsreglementet,
i lydande: Ordres böra vara tydliga, korta och
skriftliga. Muntliga ordres må icke gifvas utan då
trucp är under gevär eller ock orderne genast varda J
i ordresjurnalen införde. — Årrest i eget rum kan c
på högst 2 månader en officer anbefallas af kommen- h
derande generalsperson, regementschef och kommen-K
dant. Tjenstgörande major eller bataljonschef ege z
Po AA mm 3
--
ock rättighet att sådan arrest ålägga, dock icke på
längre tid än en månad. Ordres om så beskaffad
arrest kunna munteligen gifvas. MHäraf drager ge-
eralen den slutsats, att skriftliga order om extra u-
iciel bestraffning äro att anse som regel, mundtliga
ym undantag. Generalen tror icke. att kaptenen
elf tilitror generalen den nedriga afsigten, att vilja 3
issbruka ordern i jurnalen till angrepp å kaptenen,
sh förnekar all förföljelseplan mot kaptenen, — Frå-1f
in om orderns införande, flera dagar sednare än den D
ar gilven, är af generalen icke vidrörd. I
ess h