att bland de Svenska försöken till införande at Gräfenberzerkuren, finnes intet, som ådragit sig så mycken uppmärksamhet, som d:r Lagbergs vid S:t Ragnohilds källa nära Söderköping. Lokalen torde icke exa minsta andelen häri. Redan dec omständigheten, att Götha kanal går omedelbart bredvid brunnsparken, maste föranleda en mängd tillfälliva besök af resande, och för brunnsgäster högst betydlist underlätta medlen att färdas dit och dän. Men sjelfva vattnet, som är att disponera för kuren, anses ock så utmärkt, alt få andra ställen i verliden lära kunna berömma sig af någonting jem örligt. Till driekning finnes nemligen, källvatien, som icke hålier minsta främmande inblandn:nz: följaktligen just sådant, som Priessnitz retommenderar. Till bad erbjuder sig Si Ragohilds käla, en åder, som är stark nog att kunna tälta en vattenqvarn i tång, som kommer så djupt neritrån, att dess temperatur (7 grader) är året om denasamma, eller folikomligt oberoende af luftens terperatur, och som väl har tillräcklis -mineraltalt för att hålla det kristallklara vattnet fritt från 2!la insekter, men icke nog att inverka störsnde på kuren, när det blott användes till yttre bruk. B-unnsintendenten, d:r Lagberg, tycks tidigt ha insett hvad som med dessa lokala förmåner kunde uträttas för en Grälenbergeranstalt; och sed n han i Gräfenberg inhemtat konsten bos Priessnitz sjelf. har det lyckats honom att vid (S:t Ragntold bringa en dylik anstalt i gång på aktier. Smtivigt dermed, och för att meddela sina åsiuter I saken såsom läkare, började han utgilva ett slavs tidskrift med titel af FHelsovännen eler som ban sjelf föredrager att kalla den: en Folkskrift om Vattnet och Andan, såsom menniskans bästa läkemedel, Det är onekligen en ganska hesynnerlig titel och innehållet står ej i disharmoni dermed; men man läser den ändå alltid me! istresse, ofta med tillfredsställelse. Nyligen bar d:r Lacberg utgifvit andra häftet, indeladt i vaitenkurer och själskurer. I tall beskrifningen om de sednare, och hvad dermed står i sammanhans, skulle sätta skrup!er i något svagt hufvud, vet man, genom skildringen at de förra, buru den svage kan få friskt mod igen. Väl kan m erinra, att bland de vattenkurer, i detta häfte, icke finnes någon som fulländad; men detsamma måste i är att anc ! som oftaxt bliva fallet med Priessnitzka kurer, emedan de, för att verka radikalt, fordra lång tid i sarsma mån som åkomman är svår eller länge inrofad, och man i allmänhet icke hittills gripit siv an med detta påkostande botningssätt, innan al andra befunnits fåfänga eller patienten bunnit blifva nästan förstörd af medikamenter. Hvilket voderverk skulle det t. ex. icke vara, att återställa en 60 års man, som, utan att i sin lifstid hafva haft minsta tecken till venerisk smitta, ändå blifv: i grund förgiftad med merkur? En så behandiad patient förekommer imedlertid bland dem, hviikas turer vid S:t Rasnhitd beskrifvas i detta bätte. Mannen hade under loppet af ett par år blivit dagligen och ymnigt trakterad först med sublimat — derefter med ett annat merkurialmesd-!: sedan med iod — ett kraftigt gift: derpå med spanskt flugepulver — ett ännu våldsammare: -utigen med arsenik: allt i stigande satser. Till denna uppfriskning för hans inverles menniska tom en fullkomligen dermed hormonierande bolsamering af hans wufvertes lekamen, -genom srafeihad, bad med sqvartram (hvars blotta lakt nyttjss med framgång till fördritvande af :h slutligen med cinoberrökning. Att a härdar ut med någonting sådant, måste väcka förvåning, och ännu mer när det är en men om 60 år. Men ocksa var han före vattenkurens början bragt i den belägenheten, att han knippt kunde röra band eller fot; han kände en 0öfvers iz kyla genom merg och ben, o. s Vv. Valten! iren försatte honum likväl snart på fötter igen, ehuru d:r Lagberg anser ovisst om han ändå kan räddas; och deröfver må väl ingen undra. Tivsd som deremot måste väcka både undran och bestörtning, är d:r Lagbergs anmärkning att shändelsen, hvad medicineringen angår, ingalunda är sällsynt Ett sådant profstycke på läksrehehsndling, förenadt med nyssanförda upplysning åt de profana af en invigd, talar mera för de evta vattenkurerna, än många folianter skulle förmå. Vi tro oss derföre göra verklig nytta med alt hör ha gifvit en något större offentligbet åt uppgiften. Men om mången säkerligen delar d:r Lsgbergs förtroende för de helsosamma verkningarne af valten, ändamålsenligt användt, torde åtminstone icke så många instämma i hans åsigter af hvad han kallar kur. D:r Lagberg berättar t. ex.inärvarande häte helt trobjertigt om den sympatetiska och profetiska läkareförmågan hos en så kallad klok cubben (Martin Scbiserbach) i Tyskland och en klok gumma, (Mar:retha i Målan) i Sve-tige. Vi lemna derhän huruvida det är som dekoration, ofvan och under dessa mera plebejiska svärmerier, sota doktorn anbragt Sir Humphry Davys visioner och pastor Oberlins parcana celestian. I Jungs gamla Andelära finnas flera dylika spökbistorier, äfvenså mycket eller litet bevisliga: men fror man på den ena sorten, så har man svår: alt vägra sitt förtroende åt den andra. s Det är imedlertid sorgligt, att ifver och nit förS en god sak skola i vårt land så Ota träffas förenade med svärmeri. Den som ej är nog opartisk att hos sarnma person skilja den sjuka tanken från den friska, skall genom d:r Lagbergs spökhistorier lätt kunna förledas till den misstankan, att vattenkurerna och hvad om deras förträfflighet förmäles, är någonting lika sannsagdt som de förra. Men huru går det då med mA OO