att bland de Svenska försöken till införande at
Gräfenberzerkuren, finnes intet, som ådragit sig
så mycken uppmärksamhet, som d:r Lagbergs vid
S:t Ragnohilds källa nära Söderköping. Lokalen
torde icke exa minsta andelen häri. Redan dec
omständigheten, att Götha kanal går omedelbart
bredvid brunnsparken, maste föranleda en mängd
tillfälliva besök af resande, och för brunnsgäster
högst betydlist underlätta medlen att färdas dit och
dän. Men sjelfva vattnet, som är att disponera
för kuren, anses ock så utmärkt, alt få andra
ställen i verliden lära kunna berömma sig af nå-
gonting jem örligt. Till driekning finnes nemli-
gen, källvatien, som icke hålier minsta främmande
inblandn:nz: följaktligen just sådant, som Priess-
nitz retommenderar. Till bad erbjuder sig Si
Ragohilds käla, en åder, som är stark nog att
kunna tälta en vattenqvarn i tång, som kommer
så djupt neritrån, att dess temperatur (7 grader)
är året om denasamma, eller folikomligt oberoende
af luftens terperatur, och som väl har tillräcklis
-mineraltalt för att hålla det kristallklara vattnet
fritt från 2!la insekter, men icke nog att inverka
störsnde på kuren, när det blott användes till
yttre bruk. B-unnsintendenten, d:r Lagberg, tycks
tidigt ha insett hvad som med dessa lokala för-
måner kunde uträttas för en Grälenbergeranstalt;
och sed n han i Gräfenberg inhemtat konsten bos
Priessnitz sjelf. har det lyckats honom att vid
(S:t Ragntold bringa en dylik anstalt i gång på
aktier. Smtivigt dermed, och för att meddela
sina åsiuter I saken såsom läkare, började han ut-
gilva ett slavs tidskrift med titel af FHelsovän-
nen eler som ban sjelf föredrager att kalla den:
en Folkskrift om Vattnet och Andan, såsom men-
niskans bästa läkemedel, Det är onekligen en
ganska hesynnerlig titel och innehållet står ej i
disharmoni dermed; men man läser den ändå
alltid me! istresse, ofta med tillfredsställelse. Ny-
ligen bar d:r Lacberg utgifvit andra häftet, inde-
ladt i vaitenkurer och själskurer. I tall beskrif-
ningen om de sednare, och hvad dermed står i
sammanhans, skulle sätta skrup!er i något svagt
hufvud, vet man, genom skildringen at de
förra, buru den svage kan få friskt mod igen.
Väl kan m erinra, att bland de vattenkurer,
i detta häfte, icke finnes någon som
fulländad; men detsamma måste
i
är att anc !
som oftaxt bliva fallet med Priessnitzka kurer,
emedan de, för att verka radikalt, fordra lång
tid i sarsma mån som åkomman är svår eller
länge inrofad, och man i allmänhet icke hittills
gripit siv an med detta påkostande botningssätt,
innan al andra befunnits fåfänga eller patienten
bunnit blifva nästan förstörd af medikamenter.
Hvilket voderverk skulle det t. ex. icke vara,
att återställa en 60 års man, som, utan att i sin
lifstid hafva haft minsta tecken till venerisk smitta,
ändå blifv: i grund förgiftad med merkur? En
så behandiad patient förekommer imedlertid bland
dem, hviikas turer vid S:t Rasnhitd beskrifvas i
detta bätte. Mannen hade under loppet af ett
par år blivit dagligen och ymnigt trakterad först
med sublimat — derefter med ett annat mer-
kurialmesd-!: sedan med iod — ett kraftigt gift:
derpå med spanskt flugepulver — ett ännu våld-
sammare: -utigen med arsenik: allt i stigande
satser. Till denna uppfriskning för hans inverles
menniska tom en fullkomligen dermed hormo-
nierande bolsamering af hans wufvertes lekamen,
-genom srafeihad, bad med sqvartram (hvars blotta
lakt nyttjss med framgång till fördritvande af
:h slutligen med cinoberrökning. Att
a härdar ut med någonting sådant,
måste väcka förvåning, och ännu mer när det är
en men om 60 år. Men ocksa var han före vat-
tenkurens början bragt i den belägenheten, att
han knippt kunde röra band eller fot; han kände
en 0öfvers iz kyla genom merg och ben, o.
s Vv. Valten!
iren försatte honum likväl snart
på fötter igen, ehuru d:r Lagberg anser ovisst om
han ändå kan räddas; och deröfver må väl ingen
undra. Tivsd som deremot måste väcka både
undran och bestörtning, är d:r Lagbergs anmärk-
ning att shändelsen, hvad medicineringen angår,
ingalunda är sällsynt Ett sådant profstycke
på läksrehehsndling, förenadt med nyssanförda
upplysning åt de profana af en invigd, talar mera
för de evta vattenkurerna, än många folianter
skulle förmå. Vi tro oss derföre göra verklig
nytta med alt hör ha gifvit en något större of-
fentligbet åt uppgiften.
Men om mången säkerligen delar d:r Lsgbergs
förtroende för de helsosamma verkningarne af val-
ten, ändamålsenligt användt, torde åtminstone icke
så många instämma i hans åsigter af hvad han
kallar kur. D:r Lagberg berättar t. ex.inär-
varande häte helt trobjertigt om den sympate-
tiska och profetiska läkareförmågan hos en så kal-
lad klok cubben (Martin Scbiserbach) i Tyskland
och en klok gumma, (Mar:retha i Målan) i Sve-
-tige. Vi lemna derhän huruvida det är som de-
koration, ofvan och under dessa mera plebejiska
svärmerier, sota doktorn anbragt Sir Humphry
Davys visioner och pastor Oberlins parcana ce-
lestian. I Jungs gamla Andelära finnas flera dy-
lika spökbistorier, äfvenså mycket eller litet be-
visliga: men fror man på den ena sorten, så har
man svår: alt vägra sitt förtroende åt den andra. s
Det är imedlertid sorgligt, att ifver och nit förS
en god sak skola i vårt land så Ota träffas för-
enade med svärmeri. Den som ej är nog opar-
tisk att hos sarnma person skilja den sjuka tan-
ken från den friska, skall genom d:r Lagbergs
spökhistorier lätt kunna förledas till den miss-
tankan, att vattenkurerna och hvad om deras
förträfflighet förmäles, är någonting lika sann-
sagdt som de förra. Men huru går det då med
mA OO