Det är väl möjligt, att neapolitanska svalvel
kompaniet och de, som halva vården om sko-
garne i riket, kunna fästa någon vigt vid denn:
fråga, och det skulle icke förundra oss om stats
ekonomerne i Biet eller i den upphörda, mer
vid årets slut och riksdagens början åter utkom-
mande tidningen Argus deri skulle ana någo!
nytt försök, att sälja riket till utländningen och
att beverka fri handel med svafvelkies, ved eller
andra brännmaterialier; men vikunna försäkrajat!
anledningen till begagnandet af ofvanstående rubrik
är ingen annan än den, att deri innefattas en da-
gens fråga, på hvars afgörande en prestmans ren-
lärighet och till någon del äfven en ansvarig re-
daktörs välfärd bero. Frågan har nemligen upp-
kommit genom det åtal, som för en tid sedan
väcktes mot Skånska Correspondenten för för-
klenliga yttranden, som denna tidning fällt om
ordningen i vissa delar inom Lunds stift. Genom
ansvarige redaktörns åtagande att namngifva vissa
personer och vid serskild domstol öfvertyga dem
om begångna förseelser, föranleddes en undersök-
ning, som blifvit förd vid urtima ting med Me-
delstads härad i Ronneby, den 20 Juli inneva-
rande år.
Två pastorer, nemligen häradsprosten Ceder-
strand i Hjortsberga och kyrkoherden Malmqvist
i Tving, hade blifvit till bemälde häradsrätt in-
kallade och möttes der af aktor, hofrätts extra
fiskalen v. häradsh. Leth och angifvaren boktryc-
karen Lundberg i Lund. Med afseende på här
radsprosten Cederstrand framställde Lundberg föl-
jande frågor till vitinenas besvarande: -
1:o Förklarade och uttydde icke Hr prosten Ce-
derstrand på tredje Söndagen i Adventet år 4842 vår
dyre Frälsares ord: dem fattigom förkunnas evange-
lium så, att Hr prosten sade med fattige förstås le-
kamligen fattige? 2:0 Förklarade icke Hr prosten
i samma predikan, att de lekamligen fattige hade
denna förmån framför andra isynnerhet derföre, att
de ej hade tillfälle i barndomen få lära bokstafligen?
3:0 Drifver icke Hr prosten i de flesta af sina pre-
dikniogar den satsen, att menniskan kan ernå salig
ket genom goda gerningar och en dygdig vandel?
A4:0 Har icke Hr prosten offentligen förkunnat den
läran, att helvetet icke finnes? 5:0 Har icke Hr pro-
sten offentligen förkunnat: all om något helvete fin-
nes, så är det bara för Tvings socken? 6:0 Lik-
nar icke Hr prostens lära i många delar Svedenborg-
ska läran? 7:9 Äro icke Hr prostens prediknivgar
mycket sällan öfverensstämmande med den dagens
evangelium, som han uppläser ?,
När nu vittnena kommo fram, hade de åtskil-
liga ganska betänkliga gravamina att anföra emot
sin själasörjare. Det svåraste och hvarom de
allmännast förenade sig, var, att prosten icke ve-
lat låta församlingen behålla sitt gamla helfvete
af eld och svafvel, ja, icke ens medgaf att man
der brände ved. Om icke dogmatiken, på hvars
dom afsrundens beskaffenhet beror, svaflar herr
prosien för detta hugskott, må han i sanning
skatta sig lycklig. Ett annat svårt gravamen är.
att häradsprosten väl, som andra, antagit, att tror
på Christus är nödvändig för saligheten, men än-
dock velat inbilla sina åhörare, att en from och
dygdig vandel vore hufvudsaken; våra Ternströ-
mar och Angeldorffar lära icke underlåta, att för
denna uppenbara afvikelse läsa lagen för herr
prosten och förvisa honom till den himmel, i
hvilken bara judar och hedningar bo.,
Första vittnet, skolläraren Sjöborg, svarade här-
till, att två af hans fakulteter, hörsel och minne,
voro så klena, att-han icke tilltrodde sig velo
eller vittna någonting — en lycklig tillfällighet
för en skolmästare. ,
Carl Olssok: Att Hr prosten Cederstrand 3:dje
Söndagen i Adventet år 1842 förklarade vår Frälsa-
res ord: Dem fattigom förkunnas evangelium på
det sätt, att Hr prosten ansåg med fattiga förstås 1e-
kamligen eller timligen fattiga, och vittnet kunde icke
fatta. att predikningen afhandlade något om andligen
fattige, dock kan vittnet icke intyga: att Hr prosten
yttrade den tankan, att med Frälsarens citerade ord
afsågs endast de lekamligen fattige.
Prosten Cederstrand förklarade, att han den om-
nämnde Söndagen hade till ämne för sin predikan:
-Jesu lära är ctt ljufligt budskap för den fattige och
detta ämne utvecklade han äfven så, att- samma lära
är en tröst för den lekamligen fattige, men att nå-
gon sådan tolkning af vår dyre Frälsares ord, som
angifvaren förebär, aldrig från Hr prostens mun utgått
Anders Thorsson: att han icke kan vidare upp-
lysa, än att Hr prosten, efter vittnets omdöme, gan-
ska ofta i sina predikningar åsidosätter, att afhandla
dagens evangelium och sällan tager sitt ingångsspråk
från den Heliga skrift. — Stundom har han icke nå
n då är icke godt att veta, hvad
Det händer äfven någon gång,
att prosten under predikningarne söker trösta efter-
terlefvande öfver sorgen efter någon afliden, med ut-
tryck: att de kunna hoppas åt:r träffa den bort-
gångne med glädje uti en annan verld, utan att a-
seende fästes å den framlidnes lefnadssätt.
Måns Pelrsson: aut Hr prosten Cederstrand i sina
predikningar vanligen icke afhandlar dagens text
och evangelium, med det allvar och den kraft, som
vittnet hört andra prester göra det, eller så, som vitt-
net tycker att det borde vara, men satser stridande
emot vår evangeliska Lutherska lära har vittnet icke
hört Hr prosten förkunna — något annat har vittnet
icke att upplysa.
Mårten Bolin: att han ieke kan meddela någon
vidare upplysning, än den, som innefattas i en af ho-
ndm sjelf författad och nu ingilven skriftlig attest,
af följande ordalydelse:
,Hvad hans predikningar, som han predikar i kyr-
kan anheträffar, så har jag det att anmärka, att säl-
lan tager han ingångsspråk i den Heliga Skrift, ener
förkunnar och förklarar :nägon förberedelse förr än
han jäst evangeliet och sällan förkunnar han några
snråk. 3tminstone förklarar eller förkunnar han intet
-- 7 m-r-— rr
got ingångsspråk Oc
han predikar öfver.