Siu Vald, HUKSVUUOI UCH IlOlalad NRUVYUICISAYU HUPTCIALUA TN ehuru i helt annan mening, utropa: Plaudite amici. UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERKNING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. c (Forts. från gårdagsbl.) På derom skedd framställning förklarade svaranderne sig icke hafva att anmäla jäf emot hörda vittnena, ehuru dock Meurling ville hafva anmärkt, att han förmodade det så väl konstförvandten som faktorn Rosenberg icke voro vänskapligt sinnade mot , Meurling, enär Meurling ifrån silt, sistlidne sommar, hyrda landtställe utanför Stockholm, funnit sig nödsakad afvisa den sednares dotter, hvars lättsinniga lefnad gjort hennes besök derstädes för Meurling anstötliga: dock hade någon uppenbar fiendskap med bröderna Rosenberg ej deraf följt. Hvad vittnens utsago angår, så förklarade hvar för sig på derom framställda frågor: Meurling: att fabrikören Blommendahls och Stoltz vittnesberätte!se öfverensstämmer med verkliga förhållandet, men att deremot Meurling för ingen del kan medgifva riktigheten af konstförvandten Rosenbergs. Meurling har aldrig förr än vid visitationstillfället på Thelestad sett några falska stämplar, och ehuru han vid den tid, då stämpeln skall af vittnet Rosenberg hafva blifvit upptäckt, stundom emottagit besök af Husberg, så fattade Meurling dock ej möjligheten deraf eller orsaken dertill, att någon stämpel skulle af Husberg hafva blifvit qvarlercnad. Husberg: att han, vid tiden för bröderna Rosenbergs besök på Meurlings rum, befunnit sig i Stockholm, såvida berörde besök ej skett tidigare på hösten 4841, än i November månad, då Husberg ankom dit: samt att han i Stockholm uppehållit sig till påföljde Mars månad för sina enskilda angelägenheters ombesörjande, men dessas beskaffenhet kunde eller ville Husberg ej uppgifva. Väl besökte Husberg npågon gång Meurling, men den hos honom funna stämpeln hade ej tillhört Husberg eller blifvit af honom derstädes qvarlemnad. — Hvad angår Blommendahls berättelse om det bref, Husberg under resan hit till staden till honom aflåtit, så skall förhållandet dermed varit sådant, att Husberg, aftonen före sin afresa från Stockholm i förutberörde Mars månad, träffat Blommendahl, som omtalat att han förgäfves sökt Meurling, för att till honom på Stoltz vägnar framställa förfrågan, huruvida Stoltz, om tillfälle dertill yppades, fick försälja af bypothiserade kartorna med 3 procents rabatt, .samt att Husberg lofvat derom fråga Meurling och gifva Bommendahl besked. Meurling och Husberg reste tillsarmmans och under vägen erinrade sig och framställde Husberg förslaget af Stoltz, hvartill Meurling sade sig ej kunna samtycka, emedan den ifrågasatta försäljaingsprovisionen kom att minska hans egen förtjenst. Meurling skilde sig under resan från Husberg, som från Brinks gästgifvaregård i Östergöthland meddelade Blommendahbl Meurlings! svar å framställda förslaget och Husbergs förmodan: att Meurling vid sin återkomst skulle inlösa hypo-! theket. I Häröfver hörd, tillkännagaf Meurling, att han ej närmare erinrar sig det af Husberg uppgifna förhållandet, än att, vid afresan från Stockholm, Husberg omtalat att Stoltz, genom Blommendahl, påmint om liqvid; men som endast 14 dagar förlidit, efter det lånet btifvit af Stoltz lemnadt, så ansåg Meurling Stoltz erinran obefogad, hvarom Husberg lofvade att gifva Blommendahl besked; huruvida framställning! skett om kartornas försäljning mot rabatt, har fallit Meurling ur minnet. Bergqvist: att landskanslisten Hammarstrands berättelse, det Bergqvist skulle för Hammarstrand hafva: uppgifvit, att han af Johannes Nilsson för 4009 Rdr: köpt kartor med stämpelvärde af 2000 Rdr, allt Riks-, gäldssedlar, är fullkomligt ogrundad; men att berät-! telsens riktighet i öfrigt cj kunde af Bergqvist bestridas, ehuru han förglömt de tilldragelser, som hafva: varit föremål för denna. I Jon Johannesson förklarade, det han icke tillbjudit handlanden Aspelin några kartor, hvilket förhålande, i motsats till hvad han förut yttrat, han nu. vestämdt påminde sig. Jon har aldrig för sin fader aft andra uppdrag, rörande karteförsäljning, än att: ill person, som fadren uppgifvit, aflemna de kartor, : adren anförtrott honom, och dessa voro alltid i föregladt konvolut inslagna. För öfrigt åberopade Jon t onehållet af följande skrift, som han nu till rätten t ngaf: 1 SAspelins vittnesmål bestrides, men om domstolen I lerå likvisst tilltror sig kunna fästa något afseende, så : orde det tillåtas mig anmärka, att jag icke lemnat vågra kartor, ätt min faders uträttade ärende, som SBR RENEE SSR RAR ARS NN TE RS EET Zee