Siu Vald, HUKSVUUOI UCH IlOlalad NRUVYUICISAYU HUPTCIALUA TN
ehuru i helt annan mening, utropa: Plaudite amici.
UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERK-
NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER.
c (Forts. från gårdagsbl.)
På derom skedd framställning förklarade svaran-
derne sig icke hafva att anmäla jäf emot hörda vitt-
nena, ehuru dock Meurling ville hafva anmärkt, att
han förmodade det så väl konstförvandten som fak-
torn Rosenberg icke voro vänskapligt sinnade mot
, Meurling, enär Meurling ifrån silt, sistlidne sommar,
hyrda landtställe utanför Stockholm, funnit sig nöd-
sakad afvisa den sednares dotter, hvars lättsinniga
lefnad gjort hennes besök derstädes för Meurling an-
stötliga: dock hade någon uppenbar fiendskap med
bröderna Rosenberg ej deraf följt.
Hvad vittnens utsago angår, så förklarade hvar för
sig på derom framställda frågor:
Meurling: att fabrikören Blommendahls och Stoltz
vittnesberätte!se öfverensstämmer med verkliga förhål-
landet, men att deremot Meurling för ingen del kan
medgifva riktigheten af konstförvandten Rosenbergs.
Meurling har aldrig förr än vid visitationstillfället på
Thelestad sett några falska stämplar, och ehuru han
vid den tid, då stämpeln skall af vittnet Rosenberg
hafva blifvit upptäckt, stundom emottagit besök af
Husberg, så fattade Meurling dock ej möjligheten
deraf eller orsaken dertill, att någon stämpel skulle
af Husberg hafva blifvit qvarlercnad.
Husberg: att han, vid tiden för bröderna Rosen-
bergs besök på Meurlings rum, befunnit sig i Stock-
holm, såvida berörde besök ej skett tidigare på hösten
4841, än i November månad, då Husberg ankom dit:
samt att han i Stockholm uppehållit sig till påföljde
Mars månad för sina enskilda angelägenheters ombe-
sörjande, men dessas beskaffenhet kunde eller ville
Husberg ej uppgifva. Väl besökte Husberg npågon
gång Meurling, men den hos honom funna stämpeln
hade ej tillhört Husberg eller blifvit af honom der-
städes qvarlemnad. — Hvad angår Blommendahls be-
rättelse om det bref, Husberg under resan hit till
staden till honom aflåtit, så skall förhållandet dermed
varit sådant, att Husberg, aftonen före sin afresa från
Stockholm i förutberörde Mars månad, träffat Blom-
mendahl, som omtalat att han förgäfves sökt Meur-
ling, för att till honom på Stoltz vägnar framställa
förfrågan, huruvida Stoltz, om tillfälle dertill yppades,
fick försälja af bypothiserade kartorna med 3 procents
rabatt, .samt att Husberg lofvat derom fråga Meur-
ling och gifva Bommendahl besked. Meurling och
Husberg reste tillsarmmans och under vägen erinrade
sig och framställde Husberg förslaget af Stoltz, hvar-
till Meurling sade sig ej kunna samtycka, emedan
den ifrågasatta försäljaingsprovisionen kom att min-
ska hans egen förtjenst. Meurling skilde sig under
resan från Husberg, som från Brinks gästgifvaregård
i Östergöthland meddelade Blommendahbl Meurlings!
svar å framställda förslaget och Husbergs förmodan:
att Meurling vid sin återkomst skulle inlösa hypo-!
theket. I
Häröfver hörd, tillkännagaf Meurling, att han ej
närmare erinrar sig det af Husberg uppgifna förhål-
landet, än att, vid afresan från Stockholm, Husberg
omtalat att Stoltz, genom Blommendahl, påmint om
liqvid; men som endast 14 dagar förlidit, efter det
lånet btifvit af Stoltz lemnadt, så ansåg Meurling
Stoltz erinran obefogad, hvarom Husberg lofvade
att gifva Blommendahl besked; huruvida framställning!
skett om kartornas försäljning mot rabatt, har fallit
Meurling ur minnet.
Bergqvist: att landskanslisten Hammarstrands be-
rättelse, det Bergqvist skulle för Hammarstrand hafva:
uppgifvit, att han af Johannes Nilsson för 4009 Rdr:
köpt kartor med stämpelvärde af 2000 Rdr, allt Riks-,
gäldssedlar, är fullkomligt ogrundad; men att berät-!
telsens riktighet i öfrigt cj kunde af Bergqvist bestri-
das, ehuru han förglömt de tilldragelser, som hafva:
varit föremål för denna. I
Jon Johannesson förklarade, det han icke tillbju-
dit handlanden Aspelin några kartor, hvilket förhål-
ande, i motsats till hvad han förut yttrat, han nu.
vestämdt påminde sig. Jon har aldrig för sin fader
aft andra uppdrag, rörande karteförsäljning, än att:
ill person, som fadren uppgifvit, aflemna de kartor, :
adren anförtrott honom, och dessa voro alltid i för-
egladt konvolut inslagna. För öfrigt åberopade Jon t
onehållet af följande skrift, som han nu till rätten t
ngaf: 1
SAspelins vittnesmål bestrides, men om domstolen I
lerå likvisst tilltror sig kunna fästa något afseende, så :
orde det tillåtas mig anmärka, att jag icke lemnat -
vågra kartor, ätt min faders uträttade ärende, som
SBR RENEE SSR RAR ARS NN TE RS EET
Zee
