hafvande; och till förklaring af hvad som är att
förstå med detta mer, bifogas nu följande: ,ÅAn-
dan af en småningom fortskridande utveckling ur
förflutna århundradens juridiska qvarlåtenskap
genomtränger massan af folket, så väl som indi-
viden, med samma framåt drifvande kraft; och
denna kraft, understödd af samtidens uppfinnings-
anda, och vetenskapens jettestegz åt samma båll,
påtvingar äfven dem, som uppriktigt älska fort-
skridandet, den betänkliga frågan: Hvarthän?!:..
I den hvimlande trängseln emellan hvar och en
samhällsmedlem inbördes, ser ingen det gynnsam-
ma målet med tydlighet, under det att hvar och
en, för sin egen säkerhets skull, måste ha sitt e-
get mål i sigte. Att ställa en damm emot den-
na påträngning, deri består detta mer, som lag-
förslaget åsyftar, utom och jemte lagskipningen,
och som dess författare måste ha haft för ögo-
nen. Man behöfver blott egna lagförslaget någon
uppmärksamhet, för att finna denna åsigt bekräf-
tad. Alla paragrafer, som angå handlingar, hvil-
ka kunna gifvas politisk tydning, bära prägeln
af alt under alla omständigheter tillbakatränga
rörelsen i denna rigtning. Alla paragrafer, som
innehålla föreskrifter hvilka afse folkets, sedlighet;,
eftersträfva återväckandet af den under !tidens
storm måhända något försvunna vördnadskänslan
för det höga och ålderdomliga. — Detta språk
är tydligt nog.