imedtertid aflägsnat sig och jag lemnade affären å
glömskan tills vid ett sednare tillfälle, då jag träffade
Jobn på Wexiö marknad, der han frågade mig, om
icke karteaffären skulle kunna uppgöras i Christian-
stad, till svar härå meddelade jag honom Lennvalls
yttrande, dertill han åter svarade, att denna affär
borde så mycket som möjligen kacheras, hvilket ytt-
rande ingaf mig den tankan, att åtkomsten möjligtvis
icke kunde vara så laglig, då ett sådant förbehåll kun-
de fästas från Johns sida, hvadan jag bestämt förkla-
rade mig icke vilja hafva med saken att skaffa, och
är detta all den upplysning jag kan meddela. Chri-
stianstad d. 4 April 1843. J. Aspelin.n
Hvarjemte vittnet på frågor tillägger, att vittnet ej
bestämdt kan uppgifva hvilket årtal John Johannesson
i omförmälte afseendet vidtalade vittnet här i staden;
men att det var om hösten; att vittnet aldrig talt
med JohanBes Nilsson om dylika affärer; att vittnet
ville minnas, att det var 235 procents rabatt John Jo-
hannesson erbjöd, om vittnet kunde afyttra kartorne,
samt att under den tid vittnet var hos Schröder ct
komp. i Carlshamn, och Johannes Nilsson samt dess
söner ditkommo för att handia, de vanligen kommo
från Ronneby och hade då alltid godt om penningar.
2:o Lennvall: att vittnet om efterhösten 1841 trä!-
fade handlanden Aspelin här i staden, som erbjöd
vittnet att få köpa kartor till ett belopp af omkring
två tusende riksdaler banko, mot 23 procents rabatt.
Vittnet, som alltid köpt de kartor han beböft från
ränteriet, - erinrade Aspelin, att den som sålde kartor
med en sådan rabatt, troligen ej ärligen åtkommit
dem; men sedan Aspelin svarade, att ban ej hade
anledning till en sådan förmodan, emedan den som
innehade kartorne var känd för en hederlig karl, för-
klarade Lennvall; att han gick in på att köpa kartor-
ne, så vida handeln kom att ske i vittnens närvaro
och handlanden Aspelin ville ikläda sig ansvarighet
derför. Någon tid derefter träffade vittnet åter Aspe-
lin och frågade då hur det gick med kartehandeln;
dertill denna svarade, att det blir ej något af. Vitt-
net tänkte sedermera ej på saken, förr än det nuan-
ställda åtalet blef bekant; träffade då händelsevis As-
pelin och frågade honom hvem det var som bjudit ut
kartorne samt fick till svar, att det var Johannes
Nilssons son John Johannesson; och fanno både Lenn-
vall och Aspelin sig. högst glada deröfver, att de icke
inlåtit sig i någon dylik affär med bemälte John Jo-
hannesson.
3:0 Möller vet ej annat än att kommissarien Borg-
qvist i början af innevarande år en dag kom upp i
hofrättens förmak och medhade en biläggnpings-karta
å Sex Riksdaler, men om han ville byta sig till an-
dra kartor för densamma, vet ej vittnet; för öfrigt
har vittnet icke ringaste upplysning i målet. — I an-
edning af denna Möllers berättelse, tillkännagifver
Lennvall, att den af Borgqvist medhafda kartan ville
Borgqvist bortbyta, samt frågade Eennvall om den
var ribtig; emedan lagman Bråkenhjelm, enligt hvad
Borgqvist uppgaf, sagt att kartan troligen var falsk,
Lennvall tog imedlertid kartan och jemförde med de
Lennvall sjelf hade till försäljning, men kunde icke
upptäcka någon skilnad; dock ville Lennvall icke till-
byta sig berörde karta och anmärkte såsom något be-
synnerligt, att Borgqvist ville byta bort en karta,
som han ej var säker på vara riktig; dervid Borg-
qvist svarade, att han fått kartan från en bonde i
Broby, och att han icke trodde den vara falsk. — På
fråga upplyser Lennvall, att den af Borgqvist inne-
hafda kartan var makulerad.
4:0 Hammarstrand: att vittnet från hösten 1838
tills i April eller Maj månader 4840 varit engagerad
som skrifvare på Hoby hos herr hofrättsrådet och rid-
daren Trägårdh, derunder häradshöfdingen Bergqvist
hade bestyr med alla kartor; men att vittnet ej fä-
stade någon uppmärksamhet dervid; dock sedan det
nu anställda åtalet blef kändt, äfvensom att härads-
höfdingen Bergqvist deri var inblandad, har vittnet
erinrat sig följande tilldragelse, som passerade mot
slutet af vittnets vistande på Hoby, nemligen, att en
dag, då häradshöfdingen Bergqvist var bortrest, och
de andra skrifvarne utgångna, inkom Johannes Nils-
son i skrifvarekammaren och frågade efter Bergqvist.
— Uppå vittnets tillkännagifvande, att häradshöfdin-
gen Bergqvist var bortrest och icke återkom förrän
sent om aftonen, begärde och fick Johannes Nilsson
ett stycke papper samt satte sig att skrifva ett bref
till Bergqvist, som vittnet först fick läsa, innan det
förseglades. I detta bref yttrade Johannes Nilsson,
att om häradshöfdingen ville ha de omnämnda pap-
peren, skulle han komma snart, emedan Johannes
Nilsson i annat fall afyttrade dem på annat håll
När Bergqvist om aftonen hemkom, lemnade vittnet
honom brefvet, och, sedan det var läst; frågade vitt-
net, om det ej angick kartor; dertill Bergqvist ga!
ett obestämdt men mera jakande än nekande svar. —
Dagen efter reste häradshöfding Bergqvist hort, ock
vid sin hemkomst omtalade han, att han af Johanne:
Nilsson i Tingsryd köpt kartor till värde af 2090 Rd:
och endast betalt 1000 Rdr, allt Rzs. Afvensom hä
radshöfdingen Bergqvist, i anledning af vittnets erin
ran att det var en god affär härad höfdingen gjort
svarade: att sådant berodde på om kartorna blefvc
afyttrade. Vidare påminner vittnet sig, att han,
jemte skrifvaren Berggren, en gång talt med härads-
höfdingen Bergqvist om berörde kartehandel, och att
denne, i anledning af vittnets förmodan att kartorna
troligen voro falska, förklarat att så ieke var; men
att en kronobetjent i Småland någon tid förut gifvit
upp sin stat; och att Johannes Nilsson varit god man
i dess konkurs, samt troligen der. fått kartorna för
godt pris; och är det vittnets fulla öfvertygelse att
häradshöfdingen Bergqvist icke hade någon kännedom
derom att de kartor, Johannes Nilsson afyttrat, vari!
falska — upplysande vittnet:slutligen, derom tillfrå-
gad, att under vittnets vistande på Hoby, Johanne:
Nilsson varit der 5 a 4 gånger.
5:0o Borgqvist: att åboen Lars Trulsson i Wässtarr
fån nosar tid codan ckickat vittnet en hiläovonings.