lågo bredvid hvarandra vid Wollmar Yxkulls-
gatan, nära hörnet till Timmermansgatan, och
dessa nedbrunno med stor hastighet. På ena si-
dan om dessa trähus låg ett stort, enkefru Fa-
gerlund tillhörigt och en sidenfabrik inneslutande
hus, som svårt hotades af den under dess murar
flammande elden, men lyckligtvis skyddades af
sin höga brandmur samt deraf att vinden låg mer
från än till. På andra sidan, i hörnet till Tim-
mermansgatan, låg det nya, hökaren Oberg till-
höriga stenhuset, som vid ena sidan hade en trä-
byggnad, och detta, som var lägre, antändes och
blef till innanredet i det närmaste förstördt. At-
skilliga trähus utmed sistnämnde gata voro blott
af en portöppning skiljda från Öbergs gård, och
det må räknas som en serdeles lycka att de icke an-
tändes. Midt emot de först antända trähusen låg en
trädgård, inhägnad med en stenmur: porten dertill
antändes af de öfver gatan ström mande lågorne, och
frukten på träden stektes. En, innanför trädgår-
den, på goda hundra alnars afstånd från elden be-
lägen ladubyggnad, tillbörande muraremästaren
Westins egendom vid S:t Paulsgatan, antändes,
men blef snart släckt och på samma tid märktes
eld i taket å sjelfva boningshuset, så att äfven
der släckningsarbete blef af nöden; det vardt lik-
väl snart utfördt. Först kl. half 6 gick glädje-
trumman. Allmänna meningen är att elden upp-
kommit från fläskrökningsanstalten, som var be-
lägen inne på gården till JE 21, hvilken eges af
vaktmästaren Carlström. Sex personer uppgifvas
hafva blifvit vid branden skadade, och deribland
en gosse så illa att fara är för lifvet,
— Statstidningen meddelade i går den mtres-
santa underrättelsen, att H. M. Konungen i Tis-
dags gaf middag på Rosendal, som pbivistades af
Drottningen,.
— Från Berlin berättas, enligt ett bref i Deut-
sche Allgem. Zeitung, att Konungen af Preussen
i höst ämnar göra ett besök hos hofvet i Stock-
bhbolm. Om detta är grundadt, så lärer det likväl
icke inträffa förr, än vid Kronprinsens återkomst
från sin utländska resa, emedan den sistnämnde
säges komma att i September bivista några mi-
litäröfningar i Berlin.
— Den i rikets Ständers banks låneafdelning,
för ett par månader sedan, med så stora förhopp-
ningar öppnade nya upplåningsräkning, upptager
den hittills utgångna summa till 260.250 Rdr
Bko, mot 3 procents ränta och 6 månaders upp-
sägning, men någon obligation med lägre eller
2 procents ränta, samt 3 månaders uppsägning,
har ännn icke blifvit utfärdad. (D. A.)
— I tidningarne lästes, för något öfver ett år
sedan, en klagan deröfver att fyra Norrmän nöd-
gats i Piteå lemna sitt norska och utlösa svenskt
pass, ehuru det förra blifvit af gränsebefälhafvaren
påtecknadt, såsom gällande för resan till Stockholm.
Norrmännen hafva öfver detta hinder besvärat sig
hos Regeringen, och denna har med anledning der-
al resolverat, att norskt pass, utfirdadt för norsk
undersåte till resa i Sverige, skall här gälla sedan
det vid gränsen blifvis uppvisadt för landshöfdin-
ge, militärbefälhafvare, magistrat eller gränsetull-
kammareföreståndare. Vi sätta icke 1 fråga, att
ju Regeringen försäkrat sig om att svenska pass
vinna motsvarande förmån i Norze, men det vo-
re önskligt om Regeringen ville härom underrätta
allmänheter, på det man må få veta hvad man
har att rätta sig efter. :
— H. M. Konungen har sannolikt ännu en me-
dalj att vänta sig. Trondbjems förmanskap har
nemligen inbjudit stadens invånare att högtidligen
fira den 7 nästkommande September, då Trond-
hjem återvann sin gamla heder som kröningsstad,
och att göra detta med en medalj, hvilken för-
manskapet tror kunna öfverlemnas till Konungen
utan deputation. För den händelse, att medalj-
präglingen icke skulle kunna gå för sig, föreslår
förmanskapet att fira kröningsdagen med en val-
tenkonst, som skuile uppställas på torget. Flera
bidrag hade redan den 6 dennes blifvit tecknade.
De fletta bidragare hade bestämt sig för medal-
jen, och efter den erfarenhet man här tror sig
hafva, skulle vi också anse medaljen kärkomnare
än vattenkonsten.
— Statstidmingen öfverraskade i går publiken
med ett nytt baroni, nemligen hofmarskalken von
Beskows utnämning till friherre. Herr von Beskow
har således nu ändtligen uppnått det lefpadsmål
hvilket hans själs innersta åtrått, och kan :
sina mödors minne, hvila på sina lagrar. Den
enda kinkiga frågan som återstår lär således vara
om det friherrliga vapnet, som väl bör på något
sätt utmärka sig framför den simpla adelsmannens,
som man säger. Af gammalt är det bekant, att
riddarne pläga i sina sköldemärken föreviga några
af sina förnämsta förtjenster eller bragder. Vita-
ge oss derföre friheten vördsamt föreslå, att det
: Aadolemannen van Beckawe vanan hefintlice