het åt Graves anspråk på berörde fördringar oc
desamma utbekomina, samt vid sadant förnållan
de nämnde talan, vid bbdöthandet at den Dn
väckte frågan om KämnersRättens behörighet at
detsamma upptaga, icke kan serskildt och uta
afseende på sjelfva fordringsanspråken betraktas
utan deremot frågan om Domstolens behörighe
är på beskaffenheten af fordringsanspråken bero
ende; ty och då i detta hänseende förekommer
att vid granskning af de utaf Parterne ingifn:
och från KämnersRätten inkomna handlingar
målet, Graves omförmälde fordrings-anspråk be
finnas angå, dels äskad ersättning för löneförmå
ner, hvilka Grave såsom Inspektor å Hans Maj:
Konungen tillhöriga Jernbruk påräknat, men icke
skall fått uppbära; för kostnader i och för emot-
tagandet af så beskaffad tjenstebefattning; för för-
skotter, dem Grave skall hafva i och lör samme:
befattning al egna tillgångar lemnat; för i följd a
sådane förkotter uppkomna lidanden och förlu-
ster för Grave, samt för serskilda resor och upp-
rag, hvilka Grave skall i och för bergsbruke!
ullgjort; dels fordrad ersättning för förluster.
som Grave skall lidit derigenom, att ingånget
contrakt om arrende å fast egendom å landet ej
olifvit fullejordt, eller att det brutits; dels ock
tskillige uppgifna, jemförelsevis mindre fordrings-
voster, de der till upprinnelse och beskaffenhet i
ner eller mindre mon ega sammanhang med
egge eller endera af nyssber örd arter och lämp-
igast i förening med dem bedömas; alltså och
när Graves ifrågakomne anspråk sålunda äro att
änföras, antingen till klagomål och besvär, som
mellan husbönder och deras embetsfolk och tje-
are vid bergverken kunna passera, eller till frå-
or om besittning och nyttjande af jord och gods
landet, samt 44 i Kongl. Förordningen den
Juli 4649 och 40 Kapitlet 44 Råtlegångs-
alken för så beskaffade mål bestämmer annan
Jomstol, än den, hos hvilken Grave sin sak nu
ahängigejort; finner Kongl. HofRätten icke skäl,
tt uti KämnersRättens öfverklagade utslag göra
NÅ ring.
EE TBE