het åt Graves anspråk på berörde fördringar oc desamma utbekomina, samt vid sadant förnållan de nämnde talan, vid bbdöthandet at den Dn väckte frågan om KämnersRättens behörighet at detsamma upptaga, icke kan serskildt och uta afseende på sjelfva fordringsanspråken betraktas utan deremot frågan om Domstolens behörighe är på beskaffenheten af fordringsanspråken bero ende; ty och då i detta hänseende förekommer att vid granskning af de utaf Parterne ingifn: och från KämnersRätten inkomna handlingar målet, Graves omförmälde fordrings-anspråk be finnas angå, dels äskad ersättning för löneförmå ner, hvilka Grave såsom Inspektor å Hans Maj: Konungen tillhöriga Jernbruk påräknat, men icke skall fått uppbära; för kostnader i och för emottagandet af så beskaffad tjenstebefattning; för förskotter, dem Grave skall hafva i och lör samme: befattning al egna tillgångar lemnat; för i följd a sådane förkotter uppkomna lidanden och förluster för Grave, samt för serskilda resor och upprag, hvilka Grave skall i och för bergsbruke! ullgjort; dels fordrad ersättning för förluster. som Grave skall lidit derigenom, att ingånget contrakt om arrende å fast egendom å landet ej olifvit fullejordt, eller att det brutits; dels ock tskillige uppgifna, jemförelsevis mindre fordringsvoster, de der till upprinnelse och beskaffenhet i ner eller mindre mon ega sammanhang med egge eller endera af nyssber örd arter och lämpigast i förening med dem bedömas; alltså och när Graves ifrågakomne anspråk sålunda äro att änföras, antingen till klagomål och besvär, som mellan husbönder och deras embetsfolk och tjeare vid bergverken kunna passera, eller till fråor om besittning och nyttjande af jord och gods landet, samt 44 i Kongl. Förordningen den Juli 4649 och 40 Kapitlet 44 Råtlegångsalken för så beskaffade mål bestämmer annan Jomstol, än den, hos hvilken Grave sin sak nu ahängigejort; finner Kongl. HofRätten icke skäl, tt uti KämnersRättens öfverklagade utslag göra NÅ ring. EE TBE