sägelse stått öppet för honom! — Hvarje Tysk, som
köper sig en egendom, kan 3 år derefter blifva med-
lem af danska folkerådet, äfven om hela hans intresse
ännu vore förenadt med det heliga romerska riket;
men den i Danmark födde Juden, hvilkens förfäder i
en följd af generationer varit Danskar, och som sjelf
är Dansk till kropp och själ, kan aldrig någonsin
blifva det, emedan han har en annan tro än stats-
kyrkan, och emedan regeringen ännu alltid fastställer
denna sednare, ännu alltid lika obefogadt blandar sig
i borgrarnes religiösa åsigter, om den ock icke kan
tvinga någon till en annan öfvertygelse, än den, med
hvilken han är införlifvad. Men om individen tillbe-
der den ende sanne Guden på annat sätt än stats-
kyrkans anhängare, så blir detta hans ensak med
Gud, hvari hvarken staten i sin helhet eller den en-
skilde uti staten äger rätt att blanda sig. Staten kan
dock omöjligt tro, att alla de tusende äro kristne,
som den vill tvinga att vara det (Sind wir doch
auch alle gute Christen — Luther); och skulte nå-
gon enskild medborgare tro det, så är det blott en
villfarelse, som en blick uti tukt- och korrektions-
husen lätteligen kunde vederlägga, ifall intet annat
vore i stånd dertill. Men Judendomen må nu vara
så fullkomlig som helst, så står likvisst en sin öfver-
tygelse trogen Jude under vanliga förhållanden oänd-
ligt högt öfver en hvar, som kallar sig kristen emot
sin öfvertygelse; och då intet folkeråd, såsom sakerna
nu stå, kan frisäga sig från de sednare, så riskerade
det sannerligen intet vid att upptaga de förra, och
detta så mycker mindre, som dessas antal i förhål-
lande till det hela alltid skulle blifva så högst ebe-
tydligt. — Hvad är då den yttre bekännelsen af kti-
stendomen för en garanti, då densamma, ifall ingen
annan funnes, likväl icke kunde förhindra, att men-
niskor med ctt tukthus-sinnelag kunde få inträda dit,
hvarest dörrarne endast borde öppna sig för de ädla-
ste och renaste själar, och hvartill då en garanti, som
ej garanterar något ?
R—