— Ibland dagens händelser är demoiselle Hen-
riette Nissens konsert i Ladugårdslands kyrkan den
som under flera dagars tid för det mesta, om
icke uteslutande, upptagit allmänna uppmärksam.
heten. Oaktadt mille Nissen, i saknad af utskrif
na stämmor till en del af hennes bästa stycken
var i valet inskränkt till sådant som förut här
varit hördt, var dock repertoiren utmärkt väl
arrangerad, och oaktadt Ladugårdslandskyrkan:
mindre fördelaktighet såsom konsertsal i akustisk
afseende, emedan orkestern är alltför upphöjd
belägen öfver åhörarne nere i kyrkan, och er
stor del af tonernas intensitet förlorar sig i de
rymliga hvalfven, i följd hvaraf ock ett starkt
eko hindrar de finaste nyanserna att väl höras
gjorde dock hvarje stycke en tillfredsställande
effekt. Imedlertid var det isynnerhet tvänne
numror, som underbart slogo an på hela publi
ken. Den ena var duetten ur Bellinis Norma
emellan Norma och Adalgisa, deri partierna ut
fördes af mille Lind och mille Nissen.
Det var svårt om icke omöjligt att säga, å
hvilketdera man här skulle gifva företrädet, å
den starka, jemna, genom sin klara och tillik
djupa klang utmärkta rösten hos konsertgifver
skan, i förening med hennes väl utbildade, me
den mest noggranna sorgfällighet afrundade före
drag, eller åt denna själfulla värma och hänförels
hvarigenom mille Lind i vissa ögonblick med et
slags magisk kraft elektriserar publiken. Ma
kunde blott säga med visshet, och derom vor
alla öfverens, att aldrig en skönare duett förr va
rit hörd här i norden, aldrig en vackrare, mer
intagande täflan emellan tvänne utmärkta konst
närer, båda tillhörande vårt fädernesland. De
andra af aftonens praktstycken var det sista nun
sret, recitatif och aria ur Bellinis Sonnambula, d
Jen utmärkta lätthet och smak samt renhet i sti
hvarmed mille Nissen gifver ett bevis på att ho
eeSSr