— Ibland dagens händelser är demoiselle Henriette Nissens konsert i Ladugårdslands kyrkan den som under flera dagars tid för det mesta, om icke uteslutande, upptagit allmänna uppmärksam. heten. Oaktadt mille Nissen, i saknad af utskrif na stämmor till en del af hennes bästa stycken var i valet inskränkt till sådant som förut här varit hördt, var dock repertoiren utmärkt väl arrangerad, och oaktadt Ladugårdslandskyrkan: mindre fördelaktighet såsom konsertsal i akustisk afseende, emedan orkestern är alltför upphöjd belägen öfver åhörarne nere i kyrkan, och er stor del af tonernas intensitet förlorar sig i de rymliga hvalfven, i följd hvaraf ock ett starkt eko hindrar de finaste nyanserna att väl höras gjorde dock hvarje stycke en tillfredsställande effekt. Imedlertid var det isynnerhet tvänne numror, som underbart slogo an på hela publi ken. Den ena var duetten ur Bellinis Norma emellan Norma och Adalgisa, deri partierna ut fördes af mille Lind och mille Nissen. Det var svårt om icke omöjligt att säga, å hvilketdera man här skulle gifva företrädet, å den starka, jemna, genom sin klara och tillik djupa klang utmärkta rösten hos konsertgifver skan, i förening med hennes väl utbildade, me den mest noggranna sorgfällighet afrundade före drag, eller åt denna själfulla värma och hänförels hvarigenom mille Lind i vissa ögonblick med et slags magisk kraft elektriserar publiken. Ma kunde blott säga med visshet, och derom vor alla öfverens, att aldrig en skönare duett förr va rit hörd här i norden, aldrig en vackrare, mer intagande täflan emellan tvänne utmärkta konst närer, båda tillhörande vårt fädernesland. De andra af aftonens praktstycken var det sista nun sret, recitatif och aria ur Bellinis Sonnambula, d Jen utmärkta lätthet och smak samt renhet i sti hvarmed mille Nissen gifver ett bevis på att ho eeSSr