4 OVÄSENDET PA MALMENS KÄLLARE. Uti detta bekanta mål, som ännu icke är af dömdt vid Slottsrätten, återstår ännu att af skrift vexlingen meddela källarmästaren Frösslunds, bo ettmakaren Jacobsons, bagaren Grundströms oc! källarlärlingen Engströms svar på de tilltalad officerarnes, genom vicehäradshöfdingen Andrea Möller ingifna och i Aftonbladet införda skrift Detta svar, som är temligen vidlyftigt, innehållej likväl ett och annat, som mindre hörer till sjelfvc saken, och som vi derföre ansett oss kunna ute. sluta, hvaremot några anmärkningar vid den nyss omtalade skriften förtjena offentliggöras. Vi för bigå, af sådan orsak, inledningen, deri skriften författare bestrider Hr Möllers behörighet att, bredvid allmänna åklagaren; uppträda i detta mål, på den grund, att han ej var tillstädes vid tillfället, eller sjelf ofredat eller af någon blifvit ofredad äfvensom den delen, som handlar om motiverne för de tilltalades skrift, och börja med den, som innefattar svar på påståendet, om ansvar såsom för olaga arrestering, för det löjtnanten Wabhlfelt blifvit i källa mäsarens rum qvarhållen. Och detta oss pådiktade brott, heter det, skulle bestå deruti, att en af de utmärktaste Nattens Hjeltar, hvilken sedermera befanns vara Hr löjtnant Wahlfelt som, ehuru okänd på stället, vägrade att, på uppmening dertill, uppgifva sitt pamn, — — — skulle blifvit af oss, Jacobson och Grundström, olagligen arresterad, d. v. s., efter den definition, det åberopade lagrum mot 20 kap. 7 missgerningsbalken åt en sådan bandling gifver, antingen gripen, bastad eller bunden, utan uppenbar missgerning, eller ock tagen med våld ufur eget eller annans hus, eller af gata — samt förd nbort,, emot hans vilja, i fängels.n eller fill annan ort — eburu under ransakningen blifvit mer än tillräckligt utredt, att icke hvarken löjtnant Wahlfelt eller någon annan blifvit, vid ifrågavarande tillfälle, gripen, bastad eller bundenn, att ecke eller någon blifvit tagen med våld uwtur det hus, hvarest uppträdet skedde, eller förd bort, emot hans vilja, i fängelse eller tills annan ort. Och att icke ens dörren tills det rum, hvaruti Hr Wahlfelt, efter kamraternes bortgång, uppehållit sig, varit läst. Hvarförutan tillkommer, att äfven, efter hvad den, Hrr löjtnanterne så benägna spisqvarteridkerskan Lindberg intygat, Hr Wahlfelt sjelf förklarat sin vilja vara, att uti mitt, Frösslunds, rum afbida den efterskickade vaktens ankomst, för att då, men icke förr, uppgifva sitt namn; — — — och att Hrlöjtnanten, efter dess egen, frivilliga bekännelse, — intagen pag. 214 i de tryckta protokollerne — redan länge, innan jag, Jacobson, fattat tag uti bonom, varit i handgemäng med mig, samt sålunda deltagit i slagsmålet. Hvar och en, som gör sig besvär att taga del af de tryckta protokollerne i mälet, torde allså lätt inse, att med denna uppgilne arrestering förhåller sig alldeles på samma sätt, som med en, för några år sedan celebre, så kallad sryslig eldsvåda, som höll på ut utbristav, eller att den nämligen icke blef utaf; nen att arrestering uteblef, dertill voro likväl icke! i vållande, — ty jag, Frösslund, ansåg mig, såsom! lisponent af der lokal, hvarest våldet föröfvades, både erättigad och förpligtad, att, för upptäckande af vålds-; ferkarnes namn, begära arrest, och derföre uppma-! dne ETTER 15 JRR