4 OVÄSENDET PA MALMENS KÄLLARE.
Uti detta bekanta mål, som ännu icke är af
dömdt vid Slottsrätten, återstår ännu att af skrift
vexlingen meddela källarmästaren Frösslunds, bo
ettmakaren Jacobsons, bagaren Grundströms oc!
källarlärlingen Engströms svar på de tilltalad
officerarnes, genom vicehäradshöfdingen Andrea
Möller ingifna och i Aftonbladet införda skrift
Detta svar, som är temligen vidlyftigt, innehållej
likväl ett och annat, som mindre hörer till sjelfvc
saken, och som vi derföre ansett oss kunna ute.
sluta, hvaremot några anmärkningar vid den nyss
omtalade skriften förtjena offentliggöras. Vi för
bigå, af sådan orsak, inledningen, deri skriften
författare bestrider Hr Möllers behörighet att, bred-
vid allmänna åklagaren; uppträda i detta mål, på
den grund, att han ej var tillstädes vid tillfället,
eller sjelf ofredat eller af någon blifvit ofredad
äfvensom den delen, som handlar om motiverne
för de tilltalades skrift, och börja med den, som
innefattar svar på påståendet, om ansvar såsom
för olaga arrestering, för det löjtnanten Wabhlfelt
blifvit i källa mäsarens rum qvarhållen.
Och detta oss pådiktade brott, heter det, skulle
bestå deruti, att en af de utmärktaste Nattens Hjeltar,
hvilken sedermera befanns vara Hr löjtnant Wahlfelt
som, ehuru okänd på stället, vägrade att, på uppme-
ning dertill, uppgifva sitt pamn, — — — skulle blif-
vit af oss, Jacobson och Grundström, olagligen ar-
resterad, d. v. s., efter den definition, det åberopade
lagrum mot 20 kap. 7 missgerningsbalken åt en
sådan bandling gifver, antingen gripen, bastad eller
bunden, utan uppenbar missgerning, eller ock tagen
med våld ufur eget eller annans hus, eller af gata
— samt förd nbort,, emot hans vilja, i fängels.n
eller fill annan ort — eburu under ransakningen
blifvit mer än tillräckligt utredt, att icke hvarken löjt-
nant Wahlfelt eller någon annan blifvit, vid ifråga-
varande tillfälle, gripen, bastad eller bundenn, att
ecke eller någon blifvit tagen med våld uwtur det
hus, hvarest uppträdet skedde, eller förd bort, emot
hans vilja, i fängelse eller tills annan ort. Och att
icke ens dörren tills det rum, hvaruti Hr Wahlfelt,
efter kamraternes bortgång, uppehållit sig, varit läst.
Hvarförutan tillkommer, att äfven, efter hvad den,
Hrr löjtnanterne så benägna spisqvarteridkerskan Lind-
berg intygat, Hr Wahlfelt sjelf förklarat sin vilja vara,
att uti mitt, Frösslunds, rum afbida den efterskickade
vaktens ankomst, för att då, men icke förr, uppgifva
sitt namn; — — — och att Hrlöjtnanten, efter dess
egen, frivilliga bekännelse, — intagen pag. 214 i de
tryckta protokollerne — redan länge, innan jag, Ja-
cobson, fattat tag uti bonom, varit i handgemäng
med mig, samt sålunda deltagit i slagsmålet.
Hvar och en, som gör sig besvär att taga del af
de tryckta protokollerne i mälet, torde allså lätt inse,
att med denna uppgilne arrestering förhåller sig all-
deles på samma sätt, som med en, för några år se-
dan celebre, så kallad sryslig eldsvåda, som höll på
ut utbristav, eller att den nämligen icke blef utaf;
nen att arrestering uteblef, dertill voro likväl icke!
i vållande, — ty jag, Frösslund, ansåg mig, såsom!
lisponent af der lokal, hvarest våldet föröfvades, både
erättigad och förpligtad, att, för upptäckande af vålds-;
ferkarnes namn, begära arrest, och derföre uppma-!
dne ETTER 15 JRR