(Införes på begäran.)
Utan att vilja underkånna Hrr Höökenbergs och
Schartaus lofvärda bemödanden att vilja bereda de
arbetande klasserne en för dem behöflig rekreation
och omvexling i de, visserligen ganska få nöjen, hvari
dessa kunna deltaga, eller genom uppförandet af s.
k. folknöjen; vill man dock hemställa, eller rättare
sagdt anhålla, att dertill valdes, med afseende på till-
ställandet af dessa nöjen, en mera lämplig tid, än en
arbetsdag midt i veckan. Den som arbetar, vare sig
för dagspenning, veckolön eller s. k. stycke, måste så-
ledes uppoffra en half dags aflöning om han som del-
tagare, eller åskådare, vill öfvervara dessa nöjeno,
och då är det att förmoda, att många verkstäder och
fabriker den dagen komma att stå toma, och måhända
någon del af den följande, och att således en, i många
afseenden större förlust skall uppkomma, än både de
afsedde först: öelserne, de utlofvade små premierne och
den rakade och intvålade suggan förmå ersätta. Man
anhåller derföre, att Söndags eft. m., såsom den för
alla arbetande mest lägliga tid till förströelser och
återhemtande, efter veckans arbete, dertill användes.
Säkert är, att Hrr Höökenberg och Schartau, genom
ett sålunda förändradt arrangement, skulle öka sin
förbindelse bos alla näringsidkare och husbönder.