Dröj en stund på sänkta vingar
Sångens Jjufva Philomele,
Ur hvars bröst harmoniskt klingar
Hjertats gömda strängaspel!
Skänk ett echo åt vårt öra
Af hvad, i en hänryckt stund,
Sig din ande lyft att. höra
I de himmelskas förbund!
Om af högre Hf-det brusar
Omkring Seines, än Mälarns stramd,
Mins likväl det land du tjusar,
Ar ditt hem, ditt fosterland,
Som, hvad höjd af lof du skördar
På din flygt i ryktets spår,
Dig med stolthet återbördar —
Du är Sveriges, du är vår.
Uti samma Måndagsbref förekommer en liten
vidräkning med Aftonbladet, om sättet att be-
skrifva de offentliga nöjena, eller det s. k. puf-
fandet; och deruti påstås, att det är Aftonbladet
som först börjat med konsten att puffan, hvilket
Dagligt Allehanda deremot finner, mirabile dictu,
vara en onödig lyx för tidningarna. Vi vilje ej
inlåta oss vidlyftigt på detta kapitel, emedan vi
frukta att en sådan vidräkning mellan oss och
Allehanda, om den skulle uppgöras på runstycket,
blefve ganska vidlyftig, då vi emot Aftonbladets
citerade puffande för direktören Arnold,, vat-
tenskidornav m. m., skulle få ett så mäktigt bat-
teri af puffar emot oss från Allehandasidan, som
t. ex. alla rekommendationerna för de Musardska
soirerna, herr Lejas lotteri, de smakfulla och
lysande permarna på utländska gravyrarbeten hos
härvarande bokhandlare, de krigiska artiklarna
från Ladugårdsgärdet, våra patriotiska fruntim-
mershjertans känslor vid anblicken af signaturen
OO m. m. Oaktadt Dagl Allehandas blygsam-
het, böre vi således erkänna, att om Aftonbladet
lärt Al!ehanda puffningskonsten, så bugar mäösta-
ren sig villigt för lärjungens öfverlägsenhet. Så-
som ett bevis att vi i alla fall icke in malam
partem upptaga: den ofvannämnde lilla pipningen,
utan tvärtom kyssa riset, tage vi oss friheten re-
producera följande träffande reflexioner ur ettan-
nat stycke af Allehandas Måndagsartikel:
Vår hufvudstad har i år varit besökt af ett talrikt
antal utlänningar, och det snart sagdt från alla verl-
dens ändar; det goda har ångfartygskommunikationen
med Finland och Läbeck bland mycket annat med-
fört. Men icke blott fremlingar, obekanta med lan-
det, ha gjort visit hos oss; vi ha äfven understundom
fått återse Svenskar, som från utlandet medföra erfa-
renhet och utmärkelser.
— En brigg giek i Lördags af stapeln på Stora
varfvet. Den har blifvit bygd för varfintressen-
ternas räkning, men köpt af Hrr J:s Paton et
Comp., och erhöll af dem namnet Berzelius.
PRAKTISKA RESULTATER.
(Ur det nyligen utkomna arbetet Om tullväsende i al-
mänhet af W. C. E. grefve Sponneck, öfversättning af
C. ÅA. B-n.)
Efter att i tredje kapitlet bafva utvecklat läran
om tull, och framställt reglorna för tullsystemers än-
dåmålsenliga ordning, har jag i fjerde kapitlet sökt
att ådagalägga betydelsen af en allmän handelsfrihet.
Vi sågo huru aflägse Europa ännu är derifrån. Tull-
system står emot tullsystem. Det ena merkantila in-
tresset söker att nedtrycka det andra. Under det
rastlösa sträfvandet att sjelf producera allt, åsidosätter
man naturens ordning, man gör uppenbart våld på
den. Man glömmer, att de olika lånderna endast äro
delar af en stor verldskropp, och att de icke mera
kunna vara hvarandra förutan, icke mera förnuftigtvis
frånsöndra sig genom tullinier, än hufvud och mage
i menniskokroppen. Hvarföre tror man att naturen
sjelf icke uppstaplat några oöfverstigliga gränser emel-
lan de olika länderna, eller åtminstone emellan de
olika verldsdelarne? Hvarföre har det blifvit konsten
möjligt, att genom hundrade snillrika uppfinningar
förringa verkan af blotta afståndet? Hvarföre bepri-
sar man så högt hvar och en ditåt ledande upptäckt?
Hvarföre belöna och uppmuntra regeringarne den?
Är det blott för att sedermera genom ett tullsystem
tillintetgöra, eller åtminstone förlama, alla dessa na-
turens och konstens sträfvanden, att närma menni-
skorna och länderna till hvarandra? Och hvarthän
leder väl ideen, som ligger till grund för skyddssyste-
met, om man fullföljer den i sin fulla, exklusiva kon-
seqvens? Efter systematikernas teori, om fördelarne
att sjelf frambringa allt och att icke hafva bebof af
någon, blifyver, som en känd författare träffande an-
märkt, idealet af en lycklig tillvaro, en konung, som
står ensam på sin ö och vrider på en handqvarn, ge-
nom hvars tillhjelp han producerar alla sina förnöden-
heter; ty han betalar alls ingen arbetslön och är icke
beroende af någon.
Man är i Europa ännu långt ifrån att erkänna hap-
delsfrihetens djupa, teoretiska, sanning och praktiska
riktighet. Ju längre man i detta fall står tillbaka,
desto mindre gör man naturligtvis till denna frihets
fördel. Men äfven när dess fulla betydelse en gång
står klar för regeringarne, skall dock en allmän tull-
emancipation i de flesta länder endast långsamt och
efterhand kunna gå för sig, på grund af financiella
TT TT TT AA tt TT TT TR EA AT KA