för att kunna lemna Servian den minsta upp-
märksamhet, hade ban lemnat honom i två da-
gar fritt fälit att visa Estelle en misskänd mans
värdiga och allvarsarama uppförande. För öfrigt,
med själen oupphörligt sysselsatt med ett hemlig-
hetsfullt förslag, på hvars uppfyllande han väntade,
huru skulle han kunna gissa en, ända dittills o-
känd, rivals tankar?
Under det öfriga af dagen sökte hvarken E-
stelle eller Servian att förnya sitt samtal, ehuru
mer än en hastigt vexlad blick förrådde å båda
sidor önskan af en fullkomlig och afgörande för-
klaring.
Den följande morgonen gick fru Caussade, tro-
gen sitt löfte, med lätta steg och klappande hjerta
till det för mötet bestämda- stället. Genom en
känsla af obestämd Oro; somsblygsamma qvinnor
vid ett dylikt tillfälle nästan alltid röna, vände
hon sig ofta om, under det hon gick igenom par-
ken. I det ögonblick, då hon gick öfver en li-
ten bro, lagd öfver bäcken icke långt ifrån kos-
sackens graf, såg hon sig om för sista gången
och trodde sig känna igen Raoul Tonayrion uti
en man, som straxt försvann ibland träden; Djupt
sårad af detta slags spioneri; höll hon på att gå
efter honom, för att gifva en iexa i belefvenhet
åt denna ohöfliga figur, som tillät sig att sålunda
följa henne; men hon betänkte att under tiden
kunde Servian vänta henne och tro att kon ej
böll sitt ord. Denna omständighet tystade hen-
nes missnöje; hon försökte att öfvertyga sig att
hon sett orätt, och att den. person, hon hade
varseblifvit, var någon af betjeningen i huset; till
hälften öfvertygad, gick hon hastigt öfver bron
och befann sig På en öppen plats, beklädd med
en mild grönska och bevuxen med hundraåriga
träd — ett vildt och aflägset ställe, som hon
vanligen valde till målför sina promenader.
Nära en fjerdedels timma bade fru Caussade
vandrat på denna plats. Hon hade gjort två slag
omkring den, i det hon ofta såg sig om med en
blick, hvari otålighet började framlysoa. Redan
anklagade hon Servian för försummelse, ett oför-
låtligt fel, när det sårar vår egenkärlek.
Jag sade honom likväl: bakom kossackens graf,
tänkte hon; det är omöjligt att han kunnat miss-