härutinnan dela vi samma tanka som Minerva.
Men månne det skulle blifva mycket lättare verk-
ställbart i England eller Frankrike, attt. ex. upp-
häfva alla tull- och accisafgifter, för att göra re-
geringen redlös? Skulle icke hela den industriell
klassen genast kasta sig på tvären mot ett sådan!
beslut? Man finner således, att en total skatte-
vägran i sjelfva verket utgör någonting, nästan
lika imaginärt i det ena landet, som i det andra
Detta hindrar likväl icke, att Rikets Ständer :;
Sverge, utan alt sätta hela statsmachinen i overk-
samhet, hafva, genom den lagliga makt, som lig:
ger i de ofvan citerade paragraferna, ganska ba
stanta medel i sina händer, om de vilja begagn:
dem, att låta regeringen känna behofvet att icke
förakta deras önskningar. Minerva hotar strängt
å vederbörandes vägnar, för den händelsen, ati
dessa medel skulle bezagnas. Denna hotelse vi-
sar dock bäst, att på det hållet verkligen finne:
ett medvetonde om, att rättigheten och befogen
heten finnes till på Ständernas sida; och så under.
ligt kunde det en gång tilldraga sig, om vi ännt
ett eller par lustrer få lycksaliggöras med ett så-
dant system, en sådan Camarilla, sådana rådgif
vare, ett sådant befordringssält, m. m., som de!
närvarande, att ingen reaktion komme att inträffa
äfven om Ständerna läto förspörja, att deras tå
lamod icke räcker i evighet.
Pratet om de republikanska grundsatsernas in
kräktningsbegär från oppositionens sida är tydliger
endast bifogadt såsom en ornat, för att gifva lite
högre färg åt det hela och för att verka på er
viss bekant politisk skuggrädsla. Minerva vet
lika väl som vi, att de flesta saker, som Stän-
derna begärt och Regeringen afslagit, icke hafv:
sammanhang med någon republikanism, utan åsyf
ta endast att förenkla lagstiftningen och förvalt
ningen eller att lindra bördorna der de äro alitfö
hårdt tryckande; och hvad frågan om de allmän
na medlens ingående till riksgäldskontoret, angår
så åsyftar oppositionens yrkande derpå endast e!
väktsre- och kontrolleringsåtgärd, att förekommi
onödiga anticipationer och misshushållning; eme
dan Ständernas fullmäktige i riksgäldskontoret
alla fall icke kunna besluta om användandet a
en skilling, och något ingrepp istyrelsemakten så
ledes aldrig af öfverskottsmedlens förvaring ho
dem kan uppstå.
Det esentligen märkvärdiga ligger således ick
uti den af Minerva gjorda jemnförelsen emella
våra Ständers makt och Englands eller Frankrike
lagstiftande kamrars, utan uti den inre meninger
som tydligen skiner igenom alltsammans. Denn
är, såsom här ofvan antyddes i korthet, att eme
dan Regeringen hittills kunnat, utan äfventyr at
af Ständerna blifva försatt utur verksamhet, be
handla representationens meningar och åsigter hu
ru den behagat, så bör den äfven framdeles göra de
Eller, med andra ord: Den svenska regeringsformel
vill man säga, har visserligen på papperet de me:
ampla föreskrifter om rikets Ständers beskatt
nings- och kontrolleringssätt, de mest positiv
stadganden, alt Regeringen icke må använda stats
medel annorlunda, än af Ständerna faststäldt bli
vit, och bestämningarna härutinnan äro hos o:
vida noggaannare, än i England eller Frankrikt
men allt detta kan Regeringen i sjelfva verkt
göra en konst i, och deremot sjelf sätta, sty
och ställa huru den behagar. Skulle Ständern
då sedan göra min af, att vilja sätta grundlagen
föreskrifter i bokstaflig utöfning, och tillkänna
gilva sitt missnöje på det sätt, som de hafva
sina händer, så finge man väl se huru det ging
Detta råd till Regeringen, att vända döförat ti
den andra statsmakten, i förlitande på styrkar
rätt, är visst icke värre än mycket annat, sor
iman sett förut i Minerva; men något mera hö
nande kan likväl svårligen tänkas. Det kan ti
lika blifva farligt att länge lyssna till ett sådar
råd med alltför bezärliga öron, ehuru ljufligt de
åter för makten; ty man har sett tillfällen, d
äfven regeringar, som haft en legalt absolut mal
i sina händer, måst umgälla den, när den fc
mycket missbrukats; och detsamma kunde väl d
möjligen träffa äfven en styrelse under vår nt
varande statsförfattning, ehuru föga konstiliuon:
denna kan synas. Det ligger i händelsernas oc
Isakernas förunderliga gång, att bladet stundor
I vändt sig och alt till och med välden, samt ä
mera taburette;, som ansetts alldeles bergfast
likväl måst stryka segel någon gång. Delta ä
alldeles ingen hotelse, ty vi tro oss fullkomlit
hafva sett och lärt känna hvad församlingen tå
vi bara tro, alt man aldrig bör säga aldrig.
(Forts. vid tillfälle.)
SEE EEE RDR ae SSR SRA