härutinnan dela vi samma tanka som Minerva. Men månne det skulle blifva mycket lättare verkställbart i England eller Frankrike, attt. ex. upphäfva alla tulloch accisafgifter, för att göra regeringen redlös? Skulle icke hela den industriell klassen genast kasta sig på tvären mot ett sådan! beslut? Man finner således, att en total skattevägran i sjelfva verket utgör någonting, nästan lika imaginärt i det ena landet, som i det andra Detta hindrar likväl icke, att Rikets Ständer :; Sverge, utan alt sätta hela statsmachinen i overksamhet, hafva, genom den lagliga makt, som lig: ger i de ofvan citerade paragraferna, ganska ba stanta medel i sina händer, om de vilja begagn: dem, att låta regeringen känna behofvet att icke förakta deras önskningar. Minerva hotar strängt å vederbörandes vägnar, för den händelsen, ati dessa medel skulle bezagnas. Denna hotelse visar dock bäst, att på det hållet verkligen finne: ett medvetonde om, att rättigheten och befogen heten finnes till på Ständernas sida; och så under. ligt kunde det en gång tilldraga sig, om vi ännt ett eller par lustrer få lycksaliggöras med ett sådant system, en sådan Camarilla, sådana rådgif vare, ett sådant befordringssält, m. m., som de! närvarande, att ingen reaktion komme att inträffa äfven om Ständerna läto förspörja, att deras tå lamod icke räcker i evighet. Pratet om de republikanska grundsatsernas in kräktningsbegär från oppositionens sida är tydliger endast bifogadt såsom en ornat, för att gifva lite högre färg åt det hela och för att verka på er viss bekant politisk skuggrädsla. Minerva vet lika väl som vi, att de flesta saker, som Ständerna begärt och Regeringen afslagit, icke hafv: sammanhang med någon republikanism, utan åsyf ta endast att förenkla lagstiftningen och förvalt ningen eller att lindra bördorna der de äro alitfö hårdt tryckande; och hvad frågan om de allmän na medlens ingående till riksgäldskontoret, angår så åsyftar oppositionens yrkande derpå endast e! väktsreoch kontrolleringsåtgärd, att förekommi onödiga anticipationer och misshushållning; eme dan Ständernas fullmäktige i riksgäldskontoret alla fall icke kunna besluta om användandet a en skilling, och något ingrepp istyrelsemakten så ledes aldrig af öfverskottsmedlens förvaring ho dem kan uppstå. Det esentligen märkvärdiga ligger således ick uti den af Minerva gjorda jemnförelsen emella våra Ständers makt och Englands eller Frankrike lagstiftande kamrars, utan uti den inre meninger som tydligen skiner igenom alltsammans. Denn är, såsom här ofvan antyddes i korthet, att eme dan Regeringen hittills kunnat, utan äfventyr at af Ständerna blifva försatt utur verksamhet, be handla representationens meningar och åsigter hu ru den behagat, så bör den äfven framdeles göra de Eller, med andra ord: Den svenska regeringsformel vill man säga, har visserligen på papperet de me: ampla föreskrifter om rikets Ständers beskatt ningsoch kontrolleringssätt, de mest positiv stadganden, alt Regeringen icke må använda stats medel annorlunda, än af Ständerna faststäldt bli vit, och bestämningarna härutinnan äro hos o: vida noggaannare, än i England eller Frankrikt men allt detta kan Regeringen i sjelfva verkt göra en konst i, och deremot sjelf sätta, sty och ställa huru den behagar. Skulle Ständern då sedan göra min af, att vilja sätta grundlagen föreskrifter i bokstaflig utöfning, och tillkänna gilva sitt missnöje på det sätt, som de hafva sina händer, så finge man väl se huru det ging Detta råd till Regeringen, att vända döförat ti den andra statsmakten, i förlitande på styrkar rätt, är visst icke värre än mycket annat, sor iman sett förut i Minerva; men något mera hö nande kan likväl svårligen tänkas. Det kan ti lika blifva farligt att länge lyssna till ett sådar råd med alltför bezärliga öron, ehuru ljufligt de åter för makten; ty man har sett tillfällen, d äfven regeringar, som haft en legalt absolut mal i sina händer, måst umgälla den, när den fc mycket missbrukats; och detsamma kunde väl d möjligen träffa äfven en styrelse under vår nt varande statsförfattning, ehuru föga konstiliuon: denna kan synas. Det ligger i händelsernas oc Isakernas förunderliga gång, att bladet stundor I vändt sig och alt till och med välden, samt ä mera taburette;, som ansetts alldeles bergfast likväl måst stryka segel någon gång. Delta ä alldeles ingen hotelse, ty vi tro oss fullkomlit hafva sett och lärt känna hvad församlingen tå vi bara tro, alt man aldrig bör säga aldrig. (Forts. vid tillfälle.) SEE EEE RDR ae SSR SRA