FA nn MV RET Re NN SS nasii myntsamling, bestående af 900 st., till större delen af å Gottland funne mynt, blifvit bortstulen. En insändare i Wisby Veckoblad förmodar, att det troligen skett af någon, den der icke värdeTat annat än samlingens metalliska; valuta. ANGÅENDE DÖDSSTRAFFET OCH TANKAR DEROM I SKRIFTEN: STRAFF OCH STRAFFANSTALTER. i De sista dagarnas händelser hafva gifvit en ny och betydelsefull anledning att med allvar, öfverväga dödsstraffets lämplighet. Det är icke obekant atv de lagfarne och filosoferne sysselsatt sig i många år med denna fråga från rättssynpunkten betraktad, och man kan med säkerhet antaga, att flertalet ibland desse, och deribland personer som tidehvarfvet räknar bland sina utmärktaste män, länge varit enige derom, att dödsstraffet borde utbytas mot något annat. Att sådant likväl ännu endast skett i få länder, kommer förmodligen deraf, att mån först på de sednare åren börjat med mera allvar studera organisationen af de fängelseanstalter, som skulle utgöra surrogatet. I samma mån som det. börjat lyckas att göra dessa ändamålsenliga, i samma mån skall också frågan om dödsstraffets afskaffande framställa sig å nyo såsom ett af de förstacoeh wigtigaste ämnen för lagstiftarens omtanka. En serskild sida af denna fråga, och kanske den djupaste och mest invecklade är den, om dödsstraffens verkan på moraliteten, eller såsom afskräckningsmedel. Öfver detta ämne innehåller den, för ett par år sedan utkomna skriften: Om straff och straffanstalter, ett kapitel, som, ehuru tvifvelsutan redan: kändt af en stor del bland allmänheten, likväl förtjenar att genomläsas och genomtänkas ännu en gång i dessa dagar. Det eger icke blott förtjensten af ädelhet i stil och tankar, utan lemnar äfven åtskilliga, högst lärorika och, i afseende på hufvudfrågan, öfvertygande, ehuru beklagligen i samma min för oss Svenskar nedslående upplysningar ur åtskilliga länders kriminalstatistik, om förhållandet emellan dödsstraffens och mordgerningarnas antal och proportion till dessa länder, äfvensom till brottens numerär i allmänhet. Det lyder sålunda: Då dödsstraffet ännu anses af många, ja måhända flertalet af Europas inbyggare, såsom ett nödvändigt, oundvikligt ondt, för hvilket man väl kan bära både afsky och fåsa, men som ingen vågar att afbjelpa, torde främst vara beböfligt att närmare undersöka dess ,sanna beskaffenhet. Dödsstraffets rättmätighet har, i synnerhet under sednare tider, blifvit: bestridd af flera rättslärde samt statsvise, och, i sanning, förtjenar ock denna vigtiga fråga att allvarligen behjertas. Samhället har onekligen både rätt och pligt, att belägga med straff hvarje bandling, som kan störa det allmänna rättstillståndet; det eger till och med, om förbrytaren genom återfall visat sig oförbätterlig, eller om dess brott är för den allmänna säkerheten af en mera hotande beskaffenhet, att sätta bonom utur möjlighet att-å nyo skada de öfrige, laglydige sambällsmedlemmarne. Men går denna rättighet. längre än till. frihetens förlust, hvarigenom ändamålet är vunnet? . Hvarje straff, som sträcker sig utöfver det nödvändigas gräns, öfvergår ju till godtyckligbetens och hämndens område. Häremot skall säkert invändas, att dödsstraffet måste bibehållas med dess rysliga förberedelser och sjelfva afrättningens fasaväckande högtidlighet, mindre till förbrytarens eget straff, än isynnerhet för att varna och afskräcka andra att följa hans efterdöme. Utan att vilja ingå i en närmare undersökning, om samhället eger rättighet eller icke att plåga eller slutligen aflifva en af dess medlemmar, för att såmedelst injaga fruktan och häpenhet hos de öfriga, torde det vara mycket tvifvel underkastadt, om brötteås större eller mindre antal uteslutande bero på. en mer eller. mindre vidsträckt tillämpning af afskräckningsteorien. Erfarenheten tyckes deremot bevisa, att brotten säkrare förekommas genom en mera allmän bildning, en stadgad och ädel samhällsordning, samt lättade utvägar att försörja sig. Dessa medel böra således i främsta rummet användas både af mensklighet och politisk omtanka. Det bevisningsvärde, som kan tillerkännas medföljande tablå, torde äfven få åberopås emot dem, som försvara nyttan af drakoniskt stränga lagar. ! Spanien . . . . . en afrättning årl. på 422,000 inv. Sverge. . . .. P ::.472,000 Norge ifr. o. m. 41832 t. o. m. 1834 f en afrättning år). på 720,000 ) 483535 t. o. m. 1857 ingen, mländ: ven en afrättning årl. på 200;000) England. .... 230;000) Frankrike . ... y, 447,000 ) Baden . . .. 400,000 under år 1834 endast en 4,230,000 Österrike ör Tyska delen) en afrättning årl. 840,000 Wärtemberg oo p 730.000 Ponsylvanien H vr -829,000 Bayern ....s P 2:000,000 Preussen se se, P .4,700,000 Vermont sedan 418414 ingen. i Belgien sedan 1830 ingen. Oaktadt affättningarnasantal,;: jemfördt med folk pd FP sd RS RR K EE ET SS o FS