FA nn MV RET Re NN SS
nasii myntsamling, bestående af 900 st., till större
delen af å Gottland funne mynt, blifvit bortstulen.
En insändare i Wisby Veckoblad förmodar, att
det troligen skett af någon, den der icke värde-
Tat annat än samlingens metalliska; valuta.
ANGÅENDE DÖDSSTRAFFET OCH TANKAR
DEROM I SKRIFTEN: STRAFF OCH
STRAFFANSTALTER. i
De sista dagarnas händelser hafva gifvit en ny
och betydelsefull anledning att med allvar, öfver-
väga dödsstraffets lämplighet. Det är icke obe-
kant atv de lagfarne och filosoferne sysselsatt sig
i många år med denna fråga från rättssynpunk-
ten betraktad, och man kan med säkerhet antaga,
att flertalet ibland desse, och deribland personer
som tidehvarfvet räknar bland sina utmärktaste
män, länge varit enige derom, att dödsstraffet
borde utbytas mot något annat. Att sådant lik-
väl ännu endast skett i få länder, kommer för-
modligen deraf, att mån först på de sednare åren
börjat med mera allvar studera organisationen af
de fängelseanstalter, som skulle utgöra surrogatet.
I samma mån som det. börjat lyckas att göra
dessa ändamålsenliga, i samma mån skall också
frågan om dödsstraffets afskaffande framställa sig
å nyo såsom ett af de förstacoeh wigtigaste äm-
nen för lagstiftarens omtanka.
En serskild sida af denna fråga, och kanske
den djupaste och mest invecklade är den, om
dödsstraffens verkan på moraliteten, eller såsom
afskräckningsmedel. Öfver detta ämne innehåller
den, för ett par år sedan utkomna skriften: Om
straff och straffanstalter, ett kapitel, som, ehuru
tvifvelsutan redan: kändt af en stor del bland all-
mänheten, likväl förtjenar att genomläsas och ge-
nomtänkas ännu en gång i dessa dagar. Det eger
icke blott förtjensten af ädelhet i stil och tankar,
utan lemnar äfven åtskilliga, högst lärorika och,
i afseende på hufvudfrågan, öfvertygande, ehuru
beklagligen i samma min för oss Svenskar ned-
slående upplysningar ur åtskilliga länders krimi-
nalstatistik, om förhållandet emellan dödsstraffens
och mordgerningarnas antal och proportion till
dessa länder, äfvensom till brottens numerär i
allmänhet. Det lyder sålunda:
Då dödsstraffet ännu anses af många, ja må-
hända flertalet af Europas inbyggare, såsom ett
nödvändigt, oundvikligt ondt, för hvilket man väl
kan bära både afsky och fåsa, men som ingen vå-
gar att afbjelpa, torde främst vara beböfligt att
närmare undersöka dess ,sanna beskaffenhet.
Dödsstraffets rättmätighet har, i synnerhet un-
der sednare tider, blifvit: bestridd af flera rätts-
lärde samt statsvise, och, i sanning, förtjenar ock
denna vigtiga fråga att allvarligen behjertas. Sam-
hället har onekligen både rätt och pligt, att be-
lägga med straff hvarje bandling, som kan störa
det allmänna rättstillståndet; det eger till och med,
om förbrytaren genom återfall visat sig oförbätter-
lig, eller om dess brott är för den allmänna sä-
kerheten af en mera hotande beskaffenhet, att
sätta bonom utur möjlighet att-å nyo skada de
öfrige, laglydige sambällsmedlemmarne. Men går
denna rättighet. längre än till. frihetens förlust,
hvarigenom ändamålet är vunnet? . Hvarje straff,
som sträcker sig utöfver det nödvändigas gräns,
öfvergår ju till godtyckligbetens och hämndens
område.
Häremot skall säkert invändas, att dödsstraffet
måste bibehållas med dess rysliga förberedelser
och sjelfva afrättningens fasaväckande högtidlighet,
mindre till förbrytarens eget straff, än isynnerhet
för att varna och afskräcka andra att följa hans
efterdöme. Utan att vilja ingå i en närmare un-
dersökning, om samhället eger rättighet eller icke
att plåga eller slutligen aflifva en af dess med-
lemmar, för att såmedelst injaga fruktan och hä-
penhet hos de öfriga, torde det vara mycket tvif-
vel underkastadt, om brötteås större eller mindre
antal uteslutande bero på. en mer eller. mindre
vidsträckt tillämpning af afskräckningsteorien. Er-
farenheten tyckes deremot bevisa, att brotten sä-
krare förekommas genom en mera allmän bildning,
en stadgad och ädel samhällsordning, samt lättade
utvägar att försörja sig. Dessa medel böra således
i främsta rummet användas både af mensklighet
och politisk omtanka. Det bevisningsvärde, som
kan tillerkännas medföljande tablå, torde äfven få
åberopås emot dem, som försvara nyttan af dra-
koniskt stränga lagar. !
Spanien . . . . . en afrättning årl. på 422,000 inv.
Sverge. . . .. P ::.472,000
Norge ifr. o. m. 41832 t. o. m. 1834
f en afrättning år). på 720,000 )
483535 t. o. m. 1857 ingen,
mländ: ven en afrättning årl. på 200;000- )
England. .... - 230;000- )
Frankrike . ... y, - 447,000 )
Baden . . .. 400,000
under år 1834 endast en 4,230,000
Österrike ör
Tyska delen) en afrättning årl. 840,000
Wärtemberg oo p 730.000
Ponsylvanien - H vr -829,000
Bayern ....s P 2:000,000
Preussen se se, P .4,700,000
Vermont sedan 418414 ingen. i
Belgien sedan 1830 ingen.
Oaktadt affättningarnasantal,;: jemfördt med folk
pd FP sd RS RR K EE ET SS o FS