vigt. Englands hela utrikes handel, för hvilket det betäcker hafven med sina flottor och utsträcker sina kolonier till de aflägsnaste verldsdelar, öfverträffas likväl af öns höskörd för ett enda år. Med skäl sades derföre, att den var detta lands största välgörare, som förmådde två grässtrån gro, der blott ett grodde förut. Det anstår mig icke, jag vill icke säga som främling, ty er artighet har tillåtit mig bortlägga detta namn, utan som er gäst, att ingå i några detaljer med afseende på det vigtiga föremål, som sammankallat oss; men jag kunde icke undgå att, då jag i dag på morgonen gjorde en rnnd i er redskapssamling, blifva frapperad af det faktum, att hur mycken klagan än förr må hafva ägt rum öfver brist på förbättringar i åkerbuksredskapen, skäl för en sådan klagan nu icke fanns. Mig tycktes att der var ett kapital af vetenskap, mekanisk skicklighet, praktiskt förstånd och uppmärksamhet af högre ordningen, och af flit och framhärdighet hos de jordbrukande klasserna, alla i troget förbund för jordbrukets bästa och i en rikhet, som historien aldrig förr vetat omtala. M. H., det är ett märkvärdigt faktum, att ända till närvarande tid alla de stora ;förbättringarne i jordbruket synas vara produkter af menniskoslägtets första barndom. Hvem kan säga, när en det vigtiga verktyget, basen för all civilisation, plogen, blef uppfunnen? Hvem kan säga när man först inkallade hästen, oxen, svinet och fåret till, den oförtrutne deltagarem i hans mödor och med dem slöt ett för honom sjelf så förmånligt förbund? Om man kunde uppleta namnet på den man, som först hittade på att tämja den vilda hunden och lära honom att taga vara på fåret, skullen J åt honom uppresa en stod af marmor eller koppar, ett hedervärdare monument än man någonsin: feste åt en furste eller hjelte. Hvem kan hu för tiden bestämma det ögonblick, när något af sädesslagen eller någon ätlig rotfrukt först upptogs till odlande? Det är blott en enda af dem, potater, hvars historia är känd; de öfrigas historia går så långt tillbaka in i forntiden, att vi icke kunna följa den. De voro odlade först då, när våra brittiska och gemensamma förfäder irrade omkring moraserna på denna, nu sköna ö, såsonv målade vildar, och då Greker och Romare ännu lefde på nötter och ollon. Det tycks söm menniskorna vid framstegen i jordbruket följt den kuriösa, af professor Owen vidrörda lag, som leder vissa idislande djur inom tropikerna. 7 De hafva nemligen en stor klump a fett på sin Trygg; under de första fem månaderne nära och öka de denna klump på det feta bete naturen sjelf framskaffar, och på de öfriga månaderne tära de på denna klump. Så synes del ock hafva gått med menniskornas uppfinningar för jordbruket. I den aldra älsta tiden funno de detta fett på sina skuldror, och deraf hafva de nu snart 3000 år med ringa tillskott lefvat. V finna hos Virgilius, att plogar nyttjades på han tid, men de voro af-den sorten, om hvilka v läsa att den ännu nyttjas i södra Europa. Vi skåd: ännu samma slags plog i samma land, alldeles så: dan som den föreställes på forntidens basrelief Det ät en märkvärdig sak, att upplifvandet a jordbrukskonsten är ett verk af den anglosachsi ska racen, om hvilken ni nyss talat. Det ha blifvit lemnadt till denna, till oss, att under denn dimmiga himme! och dessa regnskurar (det reg nade för tillfället) utföra hvad. hvarken Greke eller Romare i sitt soliga klimat förmådde. Dett må till en stor del tillskrifvas saknaden här a den tropikala lyx och de balsamiska vindar, un der hvilkas inflytande vi aldrig skulle utveckla den kraftfulla härdighet, som är mer värd än all tropikens kryddor. Det är dessa egenskaper, son låter er säga: Män är den ädla vext vår jord mån ger, och själen mognar under nordens skyTalaren slöt med den försäkran, att den är man här bevisat honom skulle med: tacksamhe besvaras från andra sidan hafvet. sk — Al