kunde, högst ekonomiskt, indragas. Ännu mera
gäller detta om flottan. Hvad linieflottan beträf-
far, så skulle den ryska marinen, utan saknad för
sig, gerna kunna öfverlåta vår svenska åt dess
ärofulla hvila. Skärgårdsflottan åter, egentligen
ämnad till skydd emot Ryssland, blefve helt och
hållet öfverflödig. För de två drygaste hufvud-
titlarne skulle således icke kunna sörjas på bättre
sätt, än genom detta arrangement efter Återblic-
karens, Biets och Minervas diplomatiska grund-
satser. Första hufvudtiteln, som i afseende på be-
loppet står de nyssnämnde närmast, vore ännu
behändigare expedierad. Den ginge naturligtvis
till det mesta eller kanske alldeles bort; då nå-
gon civillista hvarken behöfdes för Stockholm
eller Christiania, sedan man ägde en sådan för Pe-
tersburg och Moskwa; åtminstone skedde detta
säkert de första åren, i fall vi frivilligt ville
blifva Ryssar; huru det gick sedan, det vore ej
svårt att inse. — Det är i sanning förundrans-
värdt, att en så skarpsynt statsman och financier,
gom den i Biet, icke nämnt ett ord om dessa
konseqvenser, när han var på så god väg. Eller
har det kanske skett för att ha dem i behåll vid
något tillfälle framdeles, då de kunde löna sig
bättre?
EE
— Såsom en för många härvarande personer säkert
intressant nyhet kunne vi enligt bref från Paris näm-
na, att vår landsmaninna m:ll Josephine Deland, som
egnat sig åt ett grundligt studium af fransyska språket
och jemväl har utgifvit en lärobok deruti, pyligen in-
lemnat till en af de kungliga teatrarne, Le second
thatre francais, en historisk komedi i 3 akter kallad,
Un favori de Catherine HU, (en favorit hos Cathrina
den 2:dra,) samt fött den med stor pluralitet antagen
af den granskande kommitteen, och att den ryktba-
ra aktrisen m:ll Georges deri skall spela en hufvud-
röll. Författarinnan har nu vistats omkring ett år i
Paris, men återkommer hit i September. M:ll De-
land, har såsom bekant är, förut erhållit universitetets
brevet såsom examinerad i Fransyska språket och ap-
proberad såsom lärarinna deri, men det terde vara
mera sällsynt, och är säkert första gången, som ett
svenskt fruntimmer fått uppträda i Paris såsom för-
fattarinna för scenen, hvartill fordras den intimaste
kännedom af språket. Amnet och en del af intrigen
i stycket lära likväl ej vara nya, utan hemtade från
en tysk pjes (måhända gunstlingen?) men betydligt
omarbetade.