råd, var blott flyktig. Bortskämda barn rådfråga sällan sina föräldrar; vid detta tillfälle gjorde Estelle intet undantag från regeln. Att vända sig direkt till Felix ansåg hon hafva sina betänkligheter, icke derföre att hon tviflade på framgånsen af detta steg, men hon fruktade att uppblåsa ynglingens högmod, om hon talade med henom i ett ämne af denna natur. Han anser sig bestämdt vara en man, tänkte hon, och man skulle göra honom en verklig otjenst om man styrkte honom. i sin inbillning. Servian återstår, hvilkens mellankomst i en sak, som rörer den unga Cambien, är först och främst laglig och så godt som föreskrifven af hans dubbla titel af förmyndare och onkel. Efter att hafva fullkomligt. öfvertänkt taken, fann fru Caussade, att det var med Servian, och med honom ensamt, som hon borde tala. Efter den motvilja hvarpå hon i två dagar hade gifvit de tydligaste bevis, kan man lätt fatta, att ett dylikt samtal i perspektiv skulle för henne vara mycket oangenämt. Det betydde imedlertid ingenting: långt derifrån kände Estelle ett slags otålighet då bon såg att aftonen var alltför långt framskriden; att hon samma dag kunde företaga en underhandling, sc som ingaf henne det lifligaste intresse. Den följande dagen efter frukosten, idet ögonblick då herr Herbelin, enligt vanan, bjöd sina gäster till biljarden;, närmade sig fru Caussade Servian. a — Jag önskar att få tala med er, sade hon till honom, ni råkar mig i trädgården. : Oaktadt sina fyratio år och den kallblodighiet; hvarvid han vant sig, kände Servian. sig lika upprörd; som om han Varit en yngling, för första sången kär. Han betvingade sig imedlertid, följde sitt sällskap till biljarden och lät öfversten och Tonayrion uppgöra ett parti; men efter en några ögonblicks -låtsad uppmärksamhet åt spelet, hvar vid Felix markerade, S smög han sig obemärkt bort och gick ner i trädgården.