råd, var blott flyktig. Bortskämda barn rådfrå-
ga sällan sina föräldrar; vid detta tillfälle gjorde
Estelle intet undantag från regeln. Att vända
sig direkt till Felix ansåg hon hafva sina betänk-
ligheter, icke derföre att hon tviflade på framgån-
sen af detta steg, men hon fruktade att uppblåsa
ynglingens högmod, om hon talade med henom i
ett ämne af denna natur.
Han anser sig bestämdt vara en man, tänkte
hon, och man skulle göra honom en verklig o-
tjenst om man styrkte honom. i sin inbillning.
Servian återstår, hvilkens mellankomst i en sak,
som rörer den unga Cambien, är först och främst
laglig och så godt som föreskrifven af hans dubbla
titel af förmyndare och onkel. Efter att hafva
fullkomligt. öfvertänkt taken, fann fru Caussade,
att det var med Servian, och med honom ensamt,
som hon borde tala. Efter den motvilja hvarpå
hon i två dagar hade gifvit de tydligaste bevis,
kan man lätt fatta, att ett dylikt samtal i per-
spektiv skulle för henne vara mycket oangenämt.
Det betydde imedlertid ingenting: långt deri-
från kände Estelle ett slags otålighet då bon såg
att aftonen var alltför långt framskriden; att hon
samma dag kunde företaga en underhandling, sc som
ingaf henne det lifligaste intresse.
Den följande dagen efter frukosten, i- det ögon-
blick då herr Herbelin, enligt vanan, bjöd sina
gäster till biljarden;, närmade sig fru Caussade
Servian. a
— Jag önskar att få tala med er, sade hon till
honom, ni råkar mig i trädgården. :
Oaktadt sina fyratio år och den kallblodighiet;
hvarvid han vant sig, kände Servian. sig lika upp-
rörd; som om han Varit en yngling, för första
sången kär. Han betvingade sig imedlertid, följ-
de sitt sällskap till biljarden och lät öfversten och
Tonayrion uppgöra ett parti; men efter en nå-
gra ögonblicks -låtsad uppmärksamhet åt spelet,
hvar vid Felix markerade, S smög han sig obemärkt
bort och gick ner i trädgården.